Nu sitter jag på tåget hem igen från Växjö.
Omkring 600 personer kom till stiftets diakonala dag och lyssnade först på prästen och musikpedagogen Leif Nahnfeldt och sen under eftermiddagen på mig.
Mitt pass hölls på S:t Sigfrids folkhögskola. Vi fyllde en hel gymnastiksal plus en stor sal i en annan byggnad. Mitt tal framfördes via videolänk till dem som inte kunde få plats i gymnastiksalen.
Surrealistik känsla – särskilt när publiken i den andra salen ställde frågor. Det var som att tala i två världar samtidigt fast man bara såg den ena…
Det diakonala intresset verkar hur som helst vara stort i Växjö stift. Kul!

Nu är jag trött.
I morgon är det samverkanspraktik i Västerled – konfirmandarbete hela dagen.
Sen hem och skriva krönika till Aftonbladet.
Och en krönika till Engelbrekts församlingsblad.
Pust.