Jag tycker om Allehelgonatiden. Ljusen som tänds på kyrkogårdarna. Tid för minnen. Nuet sammanbinds med dået och ur detta kan framtiden växa.

Jag läser min favoritfilosof Zygmunt Baumans betraktelser över döden i hans senaste bok ”Flytande rädsla”. Han jämför dokus-såpor som Big brother med vetskapen om dödens slutgiltighet.

”Vad reality-tv rapporterar om är ödet, och för allt du vet är utröstning ett oundvikligt öde. Precis som döden, som du kan försöka hålla på avstånd för en tid, samtidigt som ingenting du försöker göra kan hejda den när den till sist slår till. Så är det helt enkelt och fråga inte varför…”, skriver Bauman.

Själva dokus-såpa-moralen säger att du har dig själv att skylla, du ska straffas, du ska uteslutas osv. Straffet är normen och belöningen är undantaget. Olyckor slår blint och behöver vare sig orsak eller förklaring. ”Evangelium reducerat till Jobs bok”, som Bauman skriver.

Just i en individualiserad tid när allt är upp till den ensamma människan tror jag Allhelgonatidens maning till oss att minnas de döda blir ett sätt att få oss att se vårt sammanhang, att vi lever i relationer, att vi behöver varandra är oerhört viktig…

Började i morse med sedvanlig panel i radioprogrammet Godmorgon Världen. Medpanellister var Göran Greider (Dalademokraten) och Niklas Ekdal (DN).
Roligt som alltid.
Även en trött själ som min kommer igång efter panelen.

Sen vid 11-tiden, på bästa högmässotid, var jag i P3 Morgonpasset där jag varje vecka samtalar om livsåskådningsfrågor med programledaren Malin. I dag dryftade vi frågan om synd och skuld.
Om du vill lyssna på de samtal vi hittills har haft kan du kolla in länkarna här.
(Vet inte när dagens snack läggs ut)

Så nu har jag varit i både P1 och P3 denna söndag förmiddag.

Efter radiopratandet hade jag en liten picknick med min vän Åsa R på Gärdet i solen – kallt men skönt.

Och nu har jag skrivit morgondagens krönika till Aftonbladet.
Jag borrar vidare i de senaste skandalerna i regeringskansliet och resonerar om vikten av förtroende. När politik blir mer av PR och kampanjmakeri riskerar det ömsesidiga förtroendet mellan folkvalda och folket att raseras.
Läs mer i måndagens tidning.

Nu är det dags att vila.
I kväll är det jazz med den underbara trombonisten Nisse Landgren på Fasching!

Schenström avgick som väntat. Reinfeldt låter påskina att han sparkade henne.
Så visar statsministern ledarskap dag 9 sedan affären briserade.
Bättre sent än aldrig.

Men vilket bakslag för regeringen och inte minst för statsministern personligen som nu mist sin absolut närmsta medarbetare.
”Fiasko Reinfeldt”, står det i dagens ledare.

Det finns alltid en mänsklig tragik bakom den här typen av skandaler. Varken Schenström eller Pihlblad mår nog särskilt bra i dag. Den sistnämnde har tagit tjänstledigt från TV4.

Min studiekompis Ida som är nykterist bar en passande t-shirt i skolan i dag:

Stannade kvar i Uppsala i kväll och lyssnade till Jan Garbarek group på det nya konserthuset. Fantastiskt bra konsert. Gudabenådade musiker. Underbar musik som innehöll livets alla dimensioner – från kaos till harmoni.

Publiken verkade bestå såväl av musiker som exempelvis jazzsångerskan Rigmor Gustafsson och saxofonisten Lennart Åberg liksom av teologer som lärarna Tina Johansson och Maria Klasson Sundin på PIUS och professorn i religionspsykologi Owe Wikström.

Efter en intensiv dag på PIUS med bland annat en suverän föreläsning av den amerikanska lutherska teologprofessorn Gail Ramshaw och inspirerande lektion om att hålla griftetal kändes det skönt med några timmars uppgående i den totala musikupplevelsen – utan ord.