I dag har jag ägnat mig åt begravningsförberedelser.
I morgon förmiddag håller jag min första begravningsgudstjänst i Nacka kyrka.
Har övat liturgi och formulerat griftetal.
Svårt men oerhört angeläget.
Det är just i dessa skeden då livet bränner till som det känns så meningsfullt att vara präst.

Sen hämtade jag ut en fin prästskjorta som den härliga klädskaparen Maria Sjödin gjort.
Hon är den enda som tycks förstå att vi kvinnor som är präster inte vill gå omkring i trista herrskjortor. Trots att ämbetet varit öppet för både kvinnor och män i femtio år har de traditionella tillverkarna av prästkläder inte anpassat sitt sortiment för båda könen.
Trist.
Heja Sjödin!

Aftonbladet-kollegan Åsa Petersen skriver fint om vad lycka är för henne.
Tack också Tide och Emelie för era fina kommentarer här i bloggen.

Fortsätt skriv om din syn på lycka!

Har just kommit hem från en lååååång dag som började 08.30 i Nacka kapell där jag höll i morgonmässan och som slutade i ett fint samtal om Gud i Söderledskyrkan i Hökarängen.
Kyrkoherde Anders Ekhem och församlingspedagog Marita Erlandsson ställde frågor och förde samtalet med mig. De är jättebra samtalare!
Det var en intensivt lyssnande publik och det kändes som om vi tillsammans fick en fin stund där vi filosoferade över kyrka, tro, teologi, Gud, livet och samhället.

Det är alltid lika roligt att komma tillbaka till mitt kära Farsta. Mitt? Det är ju inte alls ”min församling” men det känns alltid  som om jag kommit hem när jag är där.
Prästpraktiktiden de där höstveckorna 2006 betydde mycket för mig.
Och det är så roligt att återse församlingsborna och de anställda i Farsta församling.

Känner mig trött men lycklig i kväll.

På tal om lycklig. Fortsätt att skriv dina funderingar om vad som är lycka för dig!

Servern har lagt av här i Nacka så jag kommer inte åt mejlen och känner mig bortkopplad från världen, fniss.

Ägnar mig åt att läsa den läsvärda lokaltidningen Nacka/Värmdö-Posten. I senaste numret har de kört igång en spännande artikel serie om lycka och självkänsla.

Före 2005 hade en enda svensk bok med ordet självkänsla i titeln utkommit. Efter 2005 har femton böcker kommit ut på detta tema och fler är på väg, konstaterar tidningen.

Dagens artikel handlar om coaching-trenden – alltfler vänder sig till coacher för vägledning i livet vad gäller karriärval, familjerelationer, stress och annat. Människor behöver få hjälp med att öka sin självkänsla.

Det är väl något som prästen som själavårdare också sysslar med, tänker jag.

I en liten enkät frågar NVP olika nackabor om vad lycka är.

”Att följa sitt hjärta och vara fri, i stället för att vara sin egen förtryckare. Jag blir också lycklig av att kämpa för saker jag tror på”, säger Daniel Ottander 24 år, Fisksätra.

”Det är att få vara frisk och att vakna upp och fullfölja dagen som man planerat”, säger Ulf Buller, 67 år, Orminge.

Vad säger du kära bloggläsare? Vad är lycka för dig?

Ps. Jag såg just på att försäljningen av lyckopiller slår nya rekord.

I morgon håller jag som sagt morgonmässa i Nacka.
Sen följer en dag fylld av möten.
På kvällen är jag inbjuden till en församlingskväll i Farsta församling.
Klockan 18.30 börjar den med mässa i Söderledskyrkan i Hökarängen.
Samtalet mellan mig och kyrkoherde Anders Ekhem och församlingspedagogen Marita Erlandsson kör sen igång klockan 19.15.

Ska bli kul att återse kära Farsta församling.

I dag har jag verkligen pratat och pratat och pratat… i diverse olika sammanhang.

På förmiddagen kom tidskriften Arena och intervjuade mig under 90 minuter om kyrkan, politiken, tro och mitt val att bli präst.

Sen hade jag ett spännande lunchsamtal med kollegorna Carl, Ylva och Lennart.

Därefter hade jag handledningssamtal med kyrkoherde Carl.

På seneftermiddagen kom en trevlig journalist från ICA-kuriren och intervjuade mig ingående om min tro och mitt livsval.

Däremellan planerade jag morgonmässan som jag ska hålla i Nacka kapell i morgon bitti klockan 08.30.

Phu, jag tänker inte säga ett ord mer i dag.

Har varit ute med mina andliga trätobröder skådespelaren och författaren Per Ragnar och prästen och musikern Lars Åke Lundberg.
Som vanligt hade vi ett inspirerande middagssamtal. I kväll avhandlade vi Ignatius av Loyola eller ”varför i helvete det ignatianska blivit så populärt i vår lutherska kyrka”, som Per Ragnar uttryckte det.
Det tål att funderas på.

Jag är dock mycket inspirerade av jesuitprästen Gerhard Hughes moderna uttolkning av den ignatianska andligheten – en andlighet som inte flyr världen utan står mitt i den.

Problemet är att det inte finns så många bra moderna lutheruttolkare i vår tid. Jag saknar Gustaf Wingren i Lund. Luther som mystiker och själavårdare borde framhävas mer.

I Nacka församling drar vi nu igång en Luther-cirkel för anställda och förtroendevalda. Per Ragnar kommer till Nacka kyrka med sin föreställning Luther – död eller levande måndag 28 april. Det blir en kväll öppen för allmänheten.

Dags för en Luther-renässans!
Han har mycket att säga i vår tid av prestationsångest, världsflykt och gärningsrättfärdighet.
 

Varje fredag demonstrerar palestinier och judar tillsammans mot den israeliska ockupationen i den lilla staden Bilín på Västbanken.
Här är en film från fredagens demonstration. Fredsdemonstranterna använder musik och slagord medan de israeliska soldaterna skjuter tårgaspatroner.

Mannen som spelar saxofon är svensk-israelen Dror Feiler, medlem i Jipf, Judar för israelisk palestinsk fred.

Måtte aldrig fredsaktivisterna ge upp. Världen behöver dem.

Kyrkans tidnings livsåskådningsmagasin – Existera – har gjort en kul nätomröstning.
Gå in på den här sajten och rösta på den partiledare som du tycker verkar vara riktigt snäll och omtänksam.

Jag gav min blomma till Göran Hägglund. Han har konstiga politiska idéer men verkar vara en reko kille. Dessutom behöver han lite tröst. Det går ju inte så bra för hans parti.
Fast då borde man kanske ge en blomma till hela alliansen – det går ju som bekant uselt för regeringspartierna…

Vem vill du ge en blomma?

I dag skriver jag om Fredrik Reinfeldt som mer agerar som en demonregissör än som en statsminister. Problemet är att Sverige inte är en teater och dess invånare är medborgare inte statister i pjäsen ”Nya moderaterna”.

Apropå den senaste i raden av alla pinsamma affärer – turerna kring utnämningen av Odenberg.