God morgon!
Jo, det är faktiskt morgon för mig. Efter en intensiv arbetshelg toppade jag det hela med att gå båtvakt hela natten. Det får man göra då och då om man vill bevara den genuina traditionen av små båtklubbar runtom i Stockholm.

Trött är ett milt ord.

I dag skriver jag om den fantastiska filmen Citronlunden och om Lévinas filosofi – inför den Andres ansikte föds ansvaret för varandra.

På återseende när jag piggnat tiill.

Jag har just kommit hem från Fisksätra där vi firat en Agape-gudstjänst.
Det är en kärleksmåltid – församlingen sitter vid bord och delar en liten måltid tillsammans och så samtalar vi om söndagens bibeltexter och dagens tema.

Det kom mycket folk och vi fick ett fint gemensamt samtal om vikten av att se det som förenar oss människor, inte skiljer – om behovet av dialog och gemenskapsbygge.
Kyrkomusiker Charlotte och några körmedlemmar ur kören Håvsångarna sjöng vackert.

Sen gick vi ut ur kyrkan och mötte mängder med poliser, avspärrningsband och piketbilar. Ett värdetransportrån hade just inträffat i Fisksätra centrum.

Från sökandet efter det gemensamma till segregationens verklighet…

Jag står i solskenet och njuter lite sensommarvärme vid Nacka kyrka.
Det har varit begravning. De vackra kransarna ligger fint utlagda på kyrkogården.
Inne i kyrkan pågår dop. Jag hör barnskrik.
Om en stund ska jag viga ett brudpar.

Så pendlar en prästs vardag mellan död och liv, sorg och glädje.
Riten blir språk för det oförglömliga.
Det är fantastiskt.

Tidningen Kulturen skriver också fint om antologin ”Empati och engagemang – en kvinnolinje i svensk journalistik”.

”Empati och engagemang är en tankeväckande och intressant antologi, skriven av tjugo kvinnliga journalister. Om det finns något sådant som en kvinnolinje i svensk journalistik vet jag inte men boken är i alla fall läsvärd. ”

Kollegorna i Nacka uppmärksammade mig i morse vid fikat på understreckaren i Svenska Dagbladets kulturdel. Filosofen Johan Lundborg skriver med anledning av att Ingemar Hedenius skulle ha fyllt 100 år i år.

Lundborg inleder med att slå fast att Hedenius bok ”Tro och vetande” slog ner som en bomb då den kom 1949 och att den sen under 1950-talet kom att prägla det mesta av kulturdebatten.

”Då Aftonbladets politiske (jo vi kvinnor i maktpositioner blir alltid tilltalade med maskulin ändelse, min anmärkning) chefredaktör och tillika prästen, Helle Klein, som ung inte endast gick med i SSU utan också ville gå med i Kyrkans ungdom satte hennes mamma ”Tro och vetande” i händerna på henne – ett motgift av bästa märke. Sådan nimbus hade Hedenius skrift fått”, skriver Lundborg.

Roligt att denna lilla händelse uppmärksammas men Lundborg beskriver det som om det skedde då när boken kom. Nu är jag inte fullt så gammal. Jag gick med i SSU och Kyrkans Ungdom i början av 1980-talet.

Och Hedenius bok hjälpte inte.

Jag är nu prästvigd.

Och min kära mor går gärna i kyrkan då och då.

Det gjorde för övrigt även Ingemar Hedenius som inte alls var så andligt torftig som han ibland beskrivits i kyrkliga sammanhang. Han spelade tvärflöjt i flera gudstjänster och hade ett påtagligt andligt intresse.

Att han krävde intellektuell redbarhet och hederlighet av kyrkans företrädare var bara bra!

Min farfar, Oskar Klein, som var teoretisk fysiker, debatterade i tidningarna under 1950-talet om just tro och vetande med Ingemar Hedenius. Farfar menade att det inte alls behöver vara någon motsättning.

I kväll ska jag läsa tidningsklippen som min far har sparat åt mig.

Pust, det startade med mycket jobb direkt efter semestern, därav lite dåligt med bloggande de senaste dagarna.

I kväll träffade jag den Internationella gruppen i Nacka församling. Ett härligt gäng engagerade internationalister i olika åldrar. Vi har planerat många spännande aktiviteter för hösten. Vi kommer bland annat att fortsätta med de uppskattade Internationella cafékvällarna som vi körde i gång i våras.

Kom till Nacka kyrka och församlingshem på Internationellt café de här kvällarna:

22 oktober – Om HIV/Aids-frågan, ett samtal mellan RFSU:s generalsekreterare Åsa Regnér och Svenska kyrkans Erik Berggren som bland annat skrivit biskoparnas brev om HIV/Aids.

19 november – Behövs FN i framtiden? Jan Eliasson kommer och samtalar om läget i världen och FN:s roll i dag.

3 december – Biståndets vara eller icke vara. Folkpartiets Birgitta Ohlsson samtalar om biståndet med förhoppningsvis någon från Diakonia eller någon annan kyrklig biståndsorganisation. Denna programpunkt är ännu inte hundraprocentigt klar.

Kollegan Jerker ska arbeta som präst i Paris under hösten så jag får huvudansvaret för det internationella arbetet i församlingen. Kul! (Fast det är trist att Jerker inte är här)

I helgen ska jag ha två vigslar, ett dop och en agape-gudstjänst…

Det är bara att slänga sig in i prästeriet igen. Fullt ös!
Men så blir jag riktigt välutbildad vad det lider efter detta pastorsadjunktsår.

Hittade nu också en recension av vår bok ”Empati och engagemang” i Östgötacorren.

”Antologin, utgiven i samband med 200-årsjubileet av Wendela Hebbes födelse, är lärorik, stimulerande kritisk och debatterande”, skriver Margareta Wiman.

Och recensionen avslutas med följande:
Samtidsrösterna ger återblickar, utvärderar, ifrågasätter konsekvensneutralitet, riktar skarp kritik. Kerstin Vinterhed (DN), Isa Edholm ( ”Radio Ellen”). Katarina Mazetti (”freja!”). Lisbeth Gustafsson, Anne Jalakas … och inte minst Helle Kleins vassa uppgörelse med narcissismen och individualiseringen i dagens medie- och kulturvärld:
”När jaget ställer sig i vägen för duet”, verkligheten uppfattas som fiktion och infotainment blir ideal – vad händer då med samhällsjournalistiken och empatin?

Tack för det.

I dag blev jag intervjuad av en trevlig journalist från kulturradion med anledning av min essä i antologin. Sänds den 4 september i P1.

En prästdag i Nacka:
Morgonmöte med roligt återseende av kollegor
Möte med kyrkoherden
Lunch med prästkompis från Norge
Intervju med kulturradion
Enskilt samtal med konfident
Vigselövning med brudpar nummer 1
Vigselövning med brudpar nummer 2

En lång intensiv men stimulerande dag med andra ord.

I dag skriver jag i min måndagskrönika om att både Iran och Israel måste sluta skramla med kärnvapen.
Nu visar det sig att ryssarna börjat hota med att kärnvapenbestycka sin Östersjöflotta.
Det är synnerligen bektymmersamt. Kalla kriget verkar komma igen.
NATO-fieringen av Europa har snarare ökat spänningarna i världspolitiken än bidragit till en fredligare värld.

Och som alltid är det krigets logik som gäller hos både Putin och Bush.
Det behövs en stark global antikrigsrörelse!

Ledarskribenten Per Gudmundson på Svenska dagbladet skriver i dag om boken ”Livet på samhällets botten – världsbilden som skapar underklassen” av den brittiske författaren Theodore Dalrymple.

Boken är ett starkt konservativt inlägg i samhällsdebatten och enligt Gudmundson skulle den kunna vara en handbok för kristdemokratiska valframgångar i Sverige.

”Inom kristdemokratin vore det fullt möjligt att bygga en medkännande konservatism i stället för en Helle Klein-kristen socialliberalism”, skriver Gudmundson på ledarplats.

Riktigt fyndigt.
Jag tror dock inte kristdemokraterna skulle hålla med om att de i dag står för en ”Helle Klein”- kristen ideologi (vad nu det är?). Visserligen citerade Göran Hägglund mig i sitt tal i Almedalen men ändå…

Jag skrev en gång boken Längtan efter mening (Atlas förlag) som gick ut på att konservatismen var på frammarsch och en uppmaning till vänstern att ta de etiska och existentiella frågorna på allvar och inte låta kristdemokraterna få monopol på dem.

Nu efterlyser Svenska dagbladets ledarskribent en ännu mer konservativ kristdemokrati. Hujedamej!

Det må vara valstrategiskt rätt.
Men politiskt vore det förfärligt

Jag hittade ännu en fin recension av antologin Empati och engagemang.
Det är Karin Månsson som skriver på kultursidorna i Arbetarbladet i Gävle.