I går vaknade jag till nyheten att centern överger sitt kärnkraftsmotstånd. I dag vaknade jag till nyheten att nio av Svenska kyrkans biskopar skriver på DN Debatt att kyrkan borde fråntas vigselrätten.
Man kan få huvudvärk för mindre.
Biskoparnas inlägg är bedrövligt. En ohelig allians mellan ganska radikala teologer som är för homosexuellas rätt till äktenskap och starkt konservativa som är mot har bildats. Dessa svenskkyrkliga biskopar gör nu dessutom gemensam sak med högerkristna och evangelikala frikyrkor. Det är milt sagt pinsamt!
Vari ligger problemet att kyrkan behåller rätten att på statens uppdrag viga också med den juridiska verkan? Finns det något stort folkligt tryck att Sverige enbart ska erbjuda borgerligt ingångna äktenskap?
Märks det juridiska i själva bröllopsakten? Nej, inte ett dugg. Det går att släppa bröllopen så fria som bara biskoparna vill även om vigseln också får en juridisk verkan.
Kyrkbröllopet har en lång tradition i vårt samhälle och kyrkans sju miljoner medlemmar förväntar sig nog att få tillbaka något för sina skattepengar.
Inte heller staten misstror kyrkans förmåga att förrätta vigsel utan vill fortsätta att lägga ut uppdraget på entreprenad till kyrkor och samfund som vill åta sig det.
Så vad är då problemet? Ja inte heller är det det mångkulturella samhället som biskoparna i sin iver att verka moderna antyder. Staten ska självklart vara sekulär – det borgerliga äktenskapet ska finnas bredvid det kyrkliga och självklart bör religioner annat än den kristna kunna förrätta vigslar med juridisk bärighet.
Att vi i svensk folkrörelsetradition har en stat som inte gör allt själv utan just låter det civila samhället medverka i för samhället angelägna uppgifter är något som bör värnas och som i högsta grad hör samman med svensk folkkyrkotradition. Att biskoparna så oreflekterat vill överge denna kyrkosyn och samhällssyn är djupt beklagligt.
Men vad ÄR då problemet? Ja det enda egentliga skälet som anförs är att staten nu inför en könsneutral äktenskapslag som innebär att äktenskap också kan ingås av samkönade par. Staten måste ju se till att de samkönade inte blir diskriminerade, påpekar biskoparna och tycks därmed inse att vigselförrättare måste kunna viga både hetero- och homosexuella.
Ja, och? Vill kyrkan kunna fortsätta diskriminera?
Just precis! Biskoparna skriver förstås inte det rakt ut utan lindar in det i ett resonemang om att religionsfriheten kan krocka med rätten att inte bli diskriminerad.
I stället för att ta ställning i denna så kallade krock flyr biskoparna sitt ideologiska och teologiska ansvar.
Ja, istället för att stå upp för allas lika värde och bilda motstånd mot den diskriminering som i århundraden pågått mot homosexuella inom kyrkan hukar biskoparna och ropar: låt oss slippa viga!
Så behöver man som kyrka inte ta ställning till det könsneutrala äktenskapet.
Tror man.
Biskoparna värnar sin egen feghet i stället för folkkyrkans roll i det moderna samhället. De alltmer aggressiva ateisterna i föreningen Humanisterna kunde inte få ett bättre eldunderstöd.
Det är sannerligen pinsamt.
Och vad biskopar som Caroline Krook, Lennart Koskinen och Antje Jackelén gör i detta mörkersällskap är en gåta.
Bedrövligt var ordet.