I dag följde Rapport (cirka 12 minuter in i klippet) upp Aftonbladets ledarsidas kritik mot den svenska militära operationen i Afghanistan.

Kritiken växer – inte bara bland de politiker som från början varit skeptiska till det svenska deltagandet. I morse satt förre försvarsministern Anders Björck (m) i SVT:s morgonsoffa och var klart tveksam till det otydliga mandatet och uppdraget för de svenska soldaterna.

Mer om detta på ledarsidan i morgon.

Det blev fantastiskt spännande och roliga samtal i kyrktältet i Prideparken i eftermiddags. Jag och prästkollegan höll för Seglora smedjas räkning utfrågningar med olika intressanta gäster. Vi talade om äktenskapet ur samhälleligt, existentiellt och teologiskt perspektiv.

Den unga modiga prästen Mari Saltkjel från Norska kyrkan talade bland annat om behovet av att inte bara avlägga löften till den man älskar utan också kunna avlägga löften åt sig själv och om behovet av en mer genomtänkt äktenskapsteologi.

Något som den blivande biskopen Eva Brunne höll med om. Brunne tyckte att det var hög tid för ett biskopsbrev i frågan. Samtalet kom också att handla om behovet av riter för det relationella i stort inte bara tvåsamheten eller den äktenskapliga kärleken. 

– Varför inte ha vänskapslöften också, frågade Brunne.

Queerteoretikern och professorn i genusvetenskap Tiina Rosenberg problematiserade äktenskapet som institution men tyckte samtidigt att det var bra att lagen nu ger både homo- och heterosexuella par rätt att ingå äktenskap.

Också i samtalet med Rosenberg kom vi in på behovet av att gestalta och benämna det relationella. Identitetspolitik och normkritik får inte bli råindividualism, menade hon. 

– Jag menar att det är i gemenskap med andra individen blir till.

Vi kom också in på religionens både förtryckande och befriande potential och om det nödvändiga att feminismen och queer-teorin förstår och förhåller sig till också religion.

– Efter 11 september fick plötsligt religionen en helt annan roll och den aggressiva evangelikala kristendomen drog fram med Bush i spetsen. 

Samtidigt som den militanta islamismen ökade i styrka.

Religionskritik är en sak men sen finns ändå behovet av rit och språk för det svåra, berättade Rosenberg personligt. När hennes mor gick bort för två år sedan upptäckte hon sig själv plötsligt stå och sjunga ”Blott en dag, ett ögonblick i sänder” vid hennes dödsbädd.

Trots ett plötsligt och brutalt regn blev det ett fantastiskt ”tältmöte” med Rosenberg som slutade med att både publiken och hon sjöng unisont ”Blott en dag”.

I Pride-parken kan vad som helst hända. Kul!

I går vimlade jag omkring i Pride park och njöt av den fantastiska stämningen under schlagerkvällen.

(Kolla in mer i Åsa Petersens Prideblogg)

Nu har jag och kollegan Eva F bestämt morgondagens opinionsbataljer på ledarsidan.

Själv ska jag snart dra till Kulturhuset eller Pride House som det heter denna vecka. Där ska jag delta i ett seminarium om kyrkan och synen på bröllop och äktenskap.

Sen ska jag slänga mig iväg till Prideparken och leda utfrågningar tillsammans med prästkollegan Ewa. Vi ska samtala om äktenskapet med Norges modigaste präst Mari Saltkjel, med Stockholms stifts blivande biskop Eva Brunne och med queerteoretikern och genusforskaren Tiina Rosenberg.

Välkomna till kyrktältet!

Den borgerliga regeringen luckrar upp strandskyddslagen. Alltfler dispenser ges också. Naturskyddsföreningen varnar för att det kan bli en byggexplosion i skärgården.

Den så unika svenska allemansrätten och skyddet av kusterna är hotat.

Läs Eva Franchells fredagskrönika.

Läs också Svenska dagbladets reportage i dag.

Stockholms oppositionsborgarråd, Carin Jämtin, diskuterar det orimliga i att skattepengar går till aktieägares vinstutdelningar. Hon vill att Sverige gör som sina nordiska grannar inför regler som innebär att skattefinansierade friskolor och vårdföretag måste använda överskott i investeringar i verksamheten.

Välfärd och valfrihet åt alla – inte vinst åt några få. Det är ett utmärkt krav i nästa års valrörelse.

Läs mer i dagens huvudledare – Vinsten, en bra valfråga.

I morse diskuterade jag i TV4 (har inte lagts ut på nätet ännu) landshövdingen Marianne Samuelssons milt sagt diskutabla hållning till lagen om strandskydd. Det är verkligen en pinsam historia som vi skriver om på dagens ledarsida.

Marianne Samuelsson var en gång språkrör för Miljöpartiet och drev i riksdagen frågan om förstärkt strandskydd och var med och förhandlade fram nya miljöbalken tillsammans med socialdemokraterna och vänsterpartiet. 

Borta är visst nu alla hennes miljöideal. Så sorgligt.

Vi fortsätter också att ifrågasätta den svenska militära insatsen i Afghanistan – Det duger inte, Tolgfors – som ett svar på försvarsministerns inlägg på DN Debatt i går.

I dag skriver vi i huvudledaren om upptäckten av en mängd plastpartiklar i havet, som Ekot redogjorde för i går. Nya forskningsrön visar att exempelvis våra kläder innehåller kemikalier och dylikt som förorenar haven – Havet är fullt av klädgifter.

Jag skriver en liten hyllning till alla kämpande systrar och bröder i kyrkan som hävdat rätten att få leva i sina samkönade relationer. Svenska kyrkan kommer med största sannolikhet att vid höstens kyrkomöte säga ja till samkönade äktenskap och ja till en gemensam vigselordning för olikkönade och samkönade par bortsett från vissa formuleringar.

Äntligen! Kampen har lönat sig – störst av allt ÄR faktiskt Kärleken!

Jag läser i TT:s nyhetskö om att det blir allt svårare att få präster att ställa upp i telefonjouren på nätterna. Varje dag mellan 21.00 och 06.00 kan man ringa till SOS Alarm och begära samtal med Jourhavande präst.

Det ringer hela tiden. Jag vet för jag har suttit jour under mitt år som pastorsadjunkt i Nacka församling.

Det är tungt att vara nattlig själavårdare på telefon men ändå så oerhört meningsfullt. Jag kände alltid en viss trötthet inför att sitta ett nattpass och ångrade att jag hade sagt ja men sen på morgonen var jag fylld av en sorts förunderlig energi.

Också den mest ångesfyllda kan ge mening. Många samtal blev fantastiska möten med människor i olika åldrar och livssituationer. Att bara få finnas där och lyssna på någon som sällan har någon att tala till är en oerhört angelägen uppgift. Om än stundtals en ganska vanmäktig sådan.

Det är oroväckande att telefonjouren har så låg status bland prästerna. Tydligen är det svårast att få präster i Göteborgs stift till telefonjouren, enligt TT-artikeln. Till syvende og sidst handlar det om kyrkoherdarna i församlingarna – de måste helt enkelt se till att deras personal avsätter tid för telefonjouren och att deras arbetscheman görs rimliga. Sen bör stiften ta ett helhetsansvar och stå för en del merkostnader.

Jag tyckte till exempel att det var märkligt att telefonjoursystemet i Stockholm byggde på att man antingen levde ensam som präst eller bodde i en gigantisk prästgård med många rum så att man kan ta emot telefonsamtal hela natten utan att störra sin familj.

För mig som bor i lägenhet var enda möjlgheten att sitta på Nacka församlingsexp. för att inte störa min man men då ville jag inte gärna åka kommunalt hem i arla morgonstund eller mitt i natten. Nacka församling stod för taxiresorna men inte stiftet som beordrat tjänstgöringen. Så borde det inte vara.

Här skrev jag en krönika om vår tids stora existentiella och samhälleliga problem – ensamheten- utifrån mina jourprästerfarenheter.

Själavården hör till en av kyrkans stora gåvor till mänskligheten – förslösa inte detta förtroendekapital! Satsa på telefonjouren!

Godmorgon kära bloggläsare! I dag skriver vi om det bekymmersamma läget i Afghanistan och Sveriges tveksamma militära uppdrag där. Carl Bildt har nu såsom del i EU-ordförandeskapet chans att skapa en europeisk afghanistan-politik som bygger upp det civila samhället och skapar framtidstro hos afghanerna. 

Bara så kan talibanismen långsiktigt bekämpas. Läs dagens huvudledare – Satsa på bistånd, inte på bomber.

Rinkebybranden är en fruktansvärd tragedi som rör upp många känslor. Eva Franchell skriver i dag om vikten av att ha ett förebyggande brandförsvar.

Läget i Afghanistan blir alltmer bekymmersamt. Den amerikanska krigslogiken har lett helt fel. Problemet med den internationella styrkan där Sverige deltar är dess otydliga mandat och att det under årens lopp skett en amerikanisering av FN-styrkan. Det afghanska folket förtroende för soldaternas insatser blir allt lägre ju mer av direkt krigföring på Natos uppdrag som Isaf-styrkan ägnar sig åt.

Carl Bildt och den svenska regeringen har nu under EU-ordförandeskapet möjlighet att förändra afghanistanpolitiken så att det internationella samfundet lägger tonvikt vid det civila i stället för på det militära – det afghanska samhällets återuppbyggnad måste få högre prioritet.

Talibanismen bekämpas inte med bomber utan med att det afghanska folket återfår tron på framtiden genom att vardagslivet fungerar.

Läs mer på ledarsidan i morgon.