Förra helgen var jag på Dramaten och hörde många av favoritskådespelarna läsa upp dikter. Det är ett projekt som initierats av Stina Ekblad med anledning av märkesåret Sverige-Finland.

Det var klassikerna som Fröding och Södergran bland annat. Stina själv läste Edit Södergrans ”Jag längtar till landet som icke är” helt otroligt bra och därefter sjöng Freddie Wadling Blott en dag. Så starkt och berörande!

Börje Ahlstedt gjorde ett extranummer genom att läsa Olle Svenssons dikt ”Vi måste ha en längtan för att leva”. Det gjorde han också fantastiskt bra.

Så här i adventsmörkret kan poesin liksom Lucialjusen lysa upp…. Här kommer Längtansdikten:

Vi måste ha en längtan för att leva,
en längtan för att inte kvävas
i vanans gråa rytm och sitta
som torra mumier med döda ögon.
Vi måste alla i den mörka muren
ha några lösa, försåtligt dolda tegelstenar,
som vid behov kan tagas bort
och öppna utsikt mot det vida havet.
Vi skall ej fly. Nej. Vi får inte fly.
Vi måste bara äga ett utanför, ett hav, en utsikt,
ha något annat, något bortom,
ett söndersågat galler på vår cell
som ingen vet.
Vi skall ej fly. Vi skall ej lyfta undan gallret –
vi måste bara ha det,
ha det för vår längtan,
för några blommors skull,
för något annats skull,
därutanför för något annats skull,
för några pärlor på en fjärran strand
som vattnar våra ögon när de vissnar
med hemligt ljus.
Vi måste alla i den mörka muren
ha några lösa, försåtligt dolda tegelstenar
som vid behov kan tagas bort
och öppna utsikt mot det blåa havet.

Olle Svensson