På kort tid har det kommit två intressanta forskningsrapporter. Den ena är Stefan Svallfors utredning som visar att de svenska medborgarnas stöd för välfärdsstaten ökat på senare år. Viljan att betala hög skatt är stor, bara man kan se att pengarna används till skola, vård och omsorg. 

Det handlar alltså om att reformera och utveckla välfärdsstaten, inte montera ned den.

Den andra är PISA-rapporten som Skolverket presenterade i går. Den visar att de svenska eleverna presterar allt sämre i skolan. Förklaringen är den ökade segregationen. De fria skolvalet, som i sig kan vara positivt, har lett till en mycket sned resursfördelning. De som har sämst förutsättningar får det ännu sämre.

Dessa två samhällsbetraktelser borde vara en fantastisk utgångspunkt för Socialdemokratin som nu söker sin framtidsväg. Idén om ett solidariskt och jämlikt samhälle är djupt grundad hos svenska folket men verkligheten går nu i annan riktning – klyftorna ökar, samhället dras isär, grupp ställs mot grupp.

Ett parti som tror på jämlikheten som grund för ett välfärdssamhälle har mycket att göra. Och absolut framtiden för sig.

Sätt igång och gör politik för ökad jämlikhet!

För övrigt har Arenagruppen lämnat ett intressant bidrag till valanalysen i dag: Tio råd till dagens Socialdemokrati.

För er som missade SVT Agenda i går kväll där jag, Christer Isaksson och Ardalan Shekerabi diskuterade Socialdemokratins kris och Sahlins tal så finns det här.

Jag påtalade att Sahlin inte nämnde EU eller finanskrisen eller globaliseringen osv. Hade jag fått mer tid på mig hade jag lyft fram även miljö- och klimatfrågorna och den internationella politiken som viktiga områden när socialdemokratin försöker hitta en framtidsväg.

Aftonbladets ledarsida skriver bra på detta tema i dag: Utan känsla för samtiden. 

Risken är att allt fokus nu kommer att handla om valet av ny partiledare och att detta inte kopplas samman med politiken. Det är hög tid för en öppnare och mer politisk valprocess!

Hela tiden har regeringen hävdat att de inte vetat om något angående amerikanskt spioneri på svensk mark. Både statsminister Fredrik Reinfeldt och justitieminister Beatrice Ask har förnekat att det skulle ha funnits något samarbete med USA när det gällde att lämna ut uppgifter om svenska medborgare.

I Dokument inifrån i kväll på SVT visar det sig att det har pågått ett ”informellt samarbete” mellan USA och Sverige när det gäller övervakning av svenska medborgare och att de svenska regeringsföreträdarna just velat hålla det på informell nivå så att riksdagen undanhålls information.

Om de läckta ambassadörsskrivelserna (via Wikileaks) stämmer är det hög tid att regeringen Reinfeldt läggar alla kort på bordet.

Just hemkommen från Agenda. Det var trevligt att träffa Ardalan Shekerabi från den socialdemokratiska kriskommissionen. Det är en klok kille.

Samtalet i studion med Christer Isaksson blev väl ganska småmysigt men tyvärr fanns inget utrymme att prata om vad det är Socialdemokratin egentligen bör fokusera på för framtidsfrågor. Alla – medier, partiföreträdare, debattörer – tycks nu fastna i frågan om ny partiledare.

Det är stor risk att valet blir precis som förra gången  – man väljer en ledare utan att ge honom eller henne ett politiskt mandat. Den slutna valprocessen befrämjar just den personfixering som valberedningens ordförande Berit Andnor lite föraktfullt kallar Idoltävling då hon polemiserar mot dem som kräver en öppnare process. 

Om inte kandidater kan få kliva fram och ge sina politiska analyser och programförklaringar kommer valet av partiledare just att handla om yttre ting såsom förmåga till medialt genomslag, kön, ålder, bakgrund osv. istället för om politisk inriktning.

Tycker att Ulf Bjereld och Björn Fries skriver bra om detta på Aftonbladet Debatt i dag.

Sen finns det något märkligt i samtalet om svensk politik just nu – utgångspunkten är visst alltid att om opinioner inte går med en så ska man byta politik. Moderaternas omsvängning liksom nu Socialdemokraternas krisdebatt påminner mer om hur företag förändrar sitt produktsortiment och paketerar sina varor på annat sätt för att få fler kunder.

Är det verkligen så politik ska bedrivas? Finns det inga djupgående värderingar eller nån ideologi kvar?

Om några timmar ska jag bege mig till TV-studion och delta i SVT:s Agenda. Debattämnet för kvällen gäller förstås Socialdemokratins kris och Mona Sahlins linjetal vid förtroenderådet i går.

Christer Isaksson blir min meddebattör.

Mer om detta senare.

Sahlin nämnde nätverket av progressiva bloggare – Netroots – i sitt tal. Kul för där pågår verkligen en livaktig och spännande debatt om Socialdemokratins framtid.

Jag är själv alldeles nybliven medlem av nätverket. Ska bli intressant att följa S-bloggarna lite mer aktivt när jag nu är min egen.

I går kväll höll jag och min prästkollega Ewa Lindqvist Hotz säsongens sista Tankemässa i Sofia kyrka. Det blev en fantastisk manifestation för människovärdet.

Unga och gamla, troende och icke-troende, kyrkvana och såna som kanske gick i kyrkan för första gången kom dit. Sofia Gospel och kören Crossover sjöng så att taket höll på att lyfta. Gudrun Schyman höll en lysande betraktelse över tomheten när vi enbart reduceras till att vara kunder, konsumenter och röstboskap.

– Jag är inte med i kyrkan. Jag gick ur som ung. Det var en politisk handling i protest mot allt förtryck som kyrkan stått och står för. Varför står jag då här i dag, i kyrkan, inledde Schyman och fortsatte resonera om att kyrkan är snart det enda rum i dagens samhälle där man enbart kan få vara den man är, bara vara människa – inte kund, inte klient eller konsument…

Schyman talade också om behovet av att kunna mötas och se varandra som de vi är i all vår styrka och svaghet. 

– När vi idag bokstavligen nästan kliver över uteliggare, hemlösa och tiggare… för vi hinner inte bry oss, vi orkar inte ta till oss…. vad gör det med oss som människor? Stänger vi av för att orka? Risken är att vi stänger av helt och slutar se den andre…, fortsatte Schyman och efterlyste behovet av mötesplatser och samtal om det väsentliga.

I samtalet efter predikan vittnade många i kyrkbänkarna om att de varit politiskt aktiva men upplevde att det numera bara var kyrkan som verkligen förstod det här med människovärdet, som brydde sig om solidariteten.

Längtan efter sammanhang, efter språk för mening och medmänsklighet, är påtaglig i dag. Politiken erbjuder sifferexcersis och skattesatser och reducerar medborgaren till någon sorts vinstmaximerande väljare.

I Söderledskyrkan i Farsta i tisdags kväll ledde jag ett samtal mellan Bengt Göransson och Maryam Yazdanfar. Också där framkom ”de icke-troendes” syn på kyrkan som rum för Människan. Maryam berättade om s-riksdagsgruppen som nyligen gjorde en övning. Frågan gällde: Om du skulle starta det socialdemokratiska arbetarepartiet i dag vad skulle då stå högst på dagordningen? 

Var och en skrev ned sina svar på lappar. Maryam skrev: Meningen med livet.

Hon fick utstå en hel del kritik från partikamrater för det svaret.

Ändå är det väl precis där som politiken måste ta sin utgångspunkt – i det meningsfulla, i tron på att förändring är möjlig och att vi alla är med och bygger framtid….

I det tomrum som skapats i ekonomismens tid söker vi finna idén om solidaritet och ömsesidighet på nytt igen. 

I går i Sofia kyrka manifesterades människovärdet i delandet av tankar, ord, sång, musik och nattvardens gemenskap.

Många har klickat in sig på min blogg i dag med anledning av Aftonbladets avslöjanden från Wikileaks och mitt konstaterande om ett socialdemokratiskt utrikespolitiskt haveri under ledning av Urban Ahlin.

Jag ser fram emot fler avslöjanden, bland annat i frågan om Egyptenavvisningarna. Vore mycket intressant att äntligen få ta del av hur diskussionerna gick mellan S-regeringen och USA och framförallt se vilka som egentligen styrde och ställde i denna pinsamma historia.

Hoppas det kommer fram.

I dag den första december har 500-strecket passerats för antalet besökare till min egen lilla sajt (www.helleklein.se) vilket känns kul. Jag har där lagt ut ny låtlista på musik jag rekommenderar för decemberbruk.

Nu ska jag snart dra mig till Söderledskyrkan som fyller 50 år och leda stor paneldiskussion med stadsdelsdirektör och kommunansvariga och kyrkoherde och diakon med flera på temat – Att vara människa i Farsta.

Aftonbladet kan i dag som enda svensk tidning avslöja en del av de hemliga ambassaddokument som kommit ut via Wikileaks rörande Sveriges relationer till USA. Den braskande rubriken rör Mona Sahlin som skulle ha varit för Afghanistan-kriget strax före den rödgröna uppgörelsen om truppåtertagande.

Det är inte särskilt förvånande uppgifter. Socialdemokratin har ju från dag 1 tillstyrkt detta krig och satt i regering när första beslutet togs om att Sverige skulle medverka militärt i Afghanistan på Natos sida. Vi som drivit en anti-krigslinje har gjort det i opposition mot partiledningen men haft en stor del av den interna s-opinionen med oss liksom svenska folket i stort.

Däremot är avslöjandena om den utrikespolitiska talesmannen Urban Ahlin mer pinsamma om än inte heller så förvånande. Att han påstås själv betrakta sig som höger och Nato-vän är vi ju många som länge ansett att han är.

Det gör inte saken mindre besvärande för Socialdemokratin. Att dess utrikespolitiska talesman så flagrant driver en USA- och Nato-vänlig linje i en tid då kriget mot terrorismen håller på att sätta hela världen i brand är milt sagt upprörande.

Hur vore det om Socialdemokratin återupptog sin långa tradition av radikal internationell solidaritetspolitik, där FN och inte Nato är ledstjärnan?