Jag brukar återvända till sociologen Zygmunt Baumans betraktelser över vår tid. I dag bläddrar jag återigen i boken ”Flytande rädsla” som kom ut 2007 på Daidalos. Där skriver Bauman utifrån terrordåden i bland annat London:

”Något dussintal islamiska konspiratörer beredda att döda visade sig vara tillräckligt för att skapa en atmosfär av belägrad fästning och föranleda en våg av allmän otrygghet. Otrygg människor har en benägenhet att febrilt söka efter en måltavla för sin tilltagande oro och försöka återupprätta sitt förlorade självförtroende genom att avvärja den där obehagliga, skrämmande och förödmjukande känslan av hjälplöshet.”

Bauman resonerar över vår tids övervakningsteknologi som introducerades i det västerländska samhället efter 11 september. Den absurt ökande övervakningen av vanliga människors vardagsliv tenderar själva övervakningen i sig leda till ökad otrygghet för den enskilda oskyldiga människan.

Övervakningskamerorna på torg, gator, t-bana, butiker osv ser och registrerar bara det yttre, synliga och därmed kommer de individuella motiven och valen bakom ett brott bort. I stället blir det det generaliserbara – ”misstänkta kategorier” som får ersätta den enskilda missdådaren.

Bauman citerar ur David Lyons studie över övervakningssamhället:

”Kontrollkulturen kommer, med eller utan vårt tillstånd, att kolonisera fler livsområden på grund av den förståeliga önskan om säkerhet i förening med trycket för att införa särskilda system. Vanliga invånare i urbana miljöer, stadsbor, arbetare och konsumenter – det vill säga människor utan några som helst terroristambitioner – kommer att se sina livsmöjligheter mer kringskurna genom att de tillhör en viss kategori.”

Redan har människor i Stockholm som ser ”utländska” ut vittnat om hur de blir bemötta med misstänksamhetens blickar. 

Baumans tes är att marknadiseringen och ekonomismens uppluckring av välfärdsstaten har skapat en otrygghetens kultur, där rädslan för terrorism bara är det yttersta exemplet men där också rädslan för arbetslöshet, fattigdom osv är påtaglig. Socialstaten håller på att ersättas av ett individualiserat säkerhetssamhälle.

I rädslans kultur gror anti-demokratiska och auktoritära idéer.