I går meddelade LO:s Wanja Lundby-Wedin att hon tänker gå i pension i samband med kongressen nästa år. I sig en helt väntad utsaga och föga dramatisk. Fast medierna hugger nu på varje liten rörelse i det politiska landskapet.

TV4 intervjuade mig angående arbetarrörelsens och dess ledarbyten.

I dag diskuteras Socialdemokratins kris och framtid på Rönneberga kursgård. Att döma av rapporterna därifrån sägs en hel del klokskaper och tillgången på politiskt tänkande synes faktiskt riktigt bra.

Det är hoppfullt.

I dag har också kraven på Lars Ohlys avgång accentuerats och Jonas Sjöstedt har plötsligt deklarerat att han kan tänka sig att bli V-ledare. Intressant. Det verkar vara ett dalauppror på gång inom Vänstern och när nu Sjöstedt tagit bladet från munnen kan nog vad som helst hända.

Jag gillar annars Ohlys attityd – han ger sig inte, han vill gärna fortsätta som partiledare. Det är mer ärligt än allt mumlande som hörs från kandidater och icke-kandidater inom Socialdemokratin.

Själv ägnar jag mig åt mer långsiktigt tänkande än stundande partiledarval – nämligen åt evigheten, fniss.