Äntligen! Nu är jag präst på riktigt.
Prästvigningen var en mäktig och fantastisk upplevelse i Storkyrkan.
Kyrkan var fullsatt – till och med på läktaren satt mängder med människor.
När vi hade avlagt prästlöftena och församlingen i en gemensam bön välkomnat oss nyprästvigda så påbjöd biskop Caroline Krook klang och jubel. Församlingen bröt ut i ett crescendo av hejarop och applåder. Det varade i flera minuter och kändes otroligt häftigt.

Det var stort att sen få dela ut nattvarden. Mängder av vänner inom kyrka, media och politik kom fram och tog emot bröd och vin. Jag måste erkänna att tårarna bröt fram.

Sen har jag haft prästfest som jag kallade min mottagning för nära och kära efteråt. Oj vilket kalas. Jag är helt matt! Alla var där som betyder oerhört mycket för mig och som har varit med och format den jag är.
Och vilka tal som har hållits. Kärleken har fullkomligt strömmat över mig och hade jag inte varit utrustad med en starkt självkritisk ådra så hade jag svävat ut i hybris-rymden.
Denna dag är nog den största i mitt liv.
Jag är slut.
Men lycklig.

Måste upp 05.30 i morgon bitti – nej, inte för att pendla till Uppsala (det är slut med det nu) utan för att medverka i SVT:s Godmorgon Sverige klockan 06.50.

(I morgon lär det stå både på ledarplats och nyhetsplats i Aftonbladet om min prästvigning. Ska senare återkomma med förhoppningsvis lite bilder här i bloggen.)

Jag börjar min pastorsadjunktstjänst i Nacka församling måndag 21 januari och är fortsatt tjänstledig från Aftonbladet under 2008.
Första predikan i Nacka kyrka är söndag 27 januari.
Välkommen!

Prästexamen är nu avklarad. Det blev ett bra och spännande samtal mellan oss präst- och diakonkandidater tillsammans med biskopen och domkapitlet – om psalmens betydelse och om psalmförfattarna Britt G Hallqvist, Anders Frostenson och Olov Hartman.
Samtalet pågick i ungefär i nästan två timmar.
Sen bjöds vi på en trevlig lunch av domprost Åke Bonnier. Lättnaden var stor och samtalet riktigt uppslupet.
Om några timmar väntar middag hos biskopen.
Lång dags färd mot… nej inte natt utan mot prästfesten i Storkyrkan i morgon!

Prästvigningen röner visst medialt intresse. Det kände svårt att åka tunnelbana i dag när många satt och läste Stockholm City runtomkring mig. Jag är på stor bild i dagens tidning, där jag intervjuas om alltifrån min tro till kvällstidningsjournalistik.

I dag sändes intervjun med mig i Människor o Tro (P1) . Den kommer i repris i morgon klockan 17.00.
Tidningen Journalisten kommer med ett reportage nästa vecka.
På måndag morgon ska jag upp i ottan för att medverka i Godmorgon Sverige klockan 6.50, phu. Senare i veckan blir det intervju i i radions P4 Extra.
Och Aftonbladet är förstås på plats i kyrkan på söndag.

Ja, ja. Det är som det är.

Hektiska dagar inför prästvigningsfesten.

Intervjuades av Stockholm City i går (lär vara publicerat i dag, jag har inte sett tidningen ännu). I dag klockan 15.03 sänds samtalet med mig i radions Människor och tro (P1).
På måndag morgon medverkar jag i TV-soffan i Godmorgon Sverige (SVT) – om jag har överlevt helgen det vill säga…

I dag är det mycket fixande och ärenden på stan som måste göras.
I morgon börjar vi klockan 8.15 i Storkyrkan med genomgång och övning av själva prästvigningsceremonin – hur man går och var man står med mera.
Sen är det kaffe och sen förrättas prästexamen inför Domkapitlet och biskopen i Själakoret i Storkyrkan. Det är några timmars samtal.
Därefter är vi förhoppningsvis godkända och då blir det lunch med domprost Åke Bonnier. Sen hem och vila några timmar för att sedan avsluta dagen med middag hos biskop Caroline Krook.

Och sen är det söndag….och prästvigningsgudstjänst klockan 11.00 i Storkyrkan!

Tänk att solen skiner i dag. Jag hade nästan glömd hur den ser ut.
Det är synd om oss nordbor.
Nu ska jag träffa en fotograf från City.

Så där ja, nu har jag forslat mässkrud med mera från Nacka kyrka till Storkyrkan inför prästvigningen på söndag. Spännande. Det kommer att kännas mäktigt att få bära dessa vackra liturgiska kläder.

I kväll ska jag träffa mina prästkandidatskollegor hemma hos Patrik. Vi ska försöka skriva ihop något spexigt till biskopsmiddagen på lördag kväll. Får se om inspirationen slår till. De flesta av oss är nog mest upptagna av alla praktiska bestyr inför söndagen.

Storkyrkans trevliga vaktmästare som tog hand om mässkläderna visade sig vara  musiker och jazzälskare. Han hade spelat på jazzklubben Powerhouse i Örebro som min man var med och startade på 1970-talet.

Livet är förunderligt.
Och ganska härligt.

Hillary Clinton tog revansch och besegrade Barack Obama i primärvalet i New Hampshire i går. Hon lyckades visst vinna tillbaka kvinnorna.
Läs Per Bjurmans blogg.

Min kära vän Mari från Norge prästvigdes i söndags och blev samtidigt installerad som kyrkoherde i Hornindal kyrka. Häftigt. I Norge behöver man inte göra ”at-tjänst” som vi behöver i Sverige (dvs arbeta som pastorsadjunkt ett år innan man är behörig präst).
Den fantastiska Mari blev kyrkoherde direkt.
Snart är hon biskop.
I Sverige hoppas jag.

Mellan allt fixande inför prästvigningen försöker jag följa det amerikanska valet.
Primärvalet i New Hampshire pågår för fullt.
Barack Obama – den unge demokratiske utmanaren – leder över erfarna Hillary Clinton på demokraternas sida. Han vann ju i Iowa härom dagen.
Spännande.
Jag hoppas innerligt att demokraterna inte äter upp varandra som de brukar och sen förlorar till republikanerna. Drömmen vore ju om Hillary kunde bli president och Obama regera vid hennes sida.

Så där ja, nu har Stockholms stift skickat ut ett pressmeddelande om att det är dags för präst- och diakonvigning på söndag i Storkyrkan i Gamla stan.

Vi är sju prästkandidater – Olle Ideström, Patrik Pettersson, Martin Reberg, Ninnie Sjölin, Kiki Svee, Malou Wirström och jag själv.
Och en diakonkandidat: Josefin Svensson.
Biskop Caroline Krook förrättar vigningen tillsammans med domprost Åke Bonnier och domkyrkokaplan Sven Milltoft.