Har varit på Magnus Betnérs stå-upp-show på Intiman i kväll.
Fantastiskt bra! Rått och intelligent.
Jag var förbannad på en sak som hänt innan jag gick på teatern. Magnus arga, raka ifrågasättande av samhällets sjukheter kändes perfekt. Jag gillar honom skarpt även om han driver med min kära tidning. (Många gånger håller jag med.)

”Inget är heligt” heter hans show.
Passar bra för en prästkandidat, fniss.

Har just kommit hem från middag med biskopen. Vi sju prästkandidater för Stockholms stift plus en diakonkandidat har gått igenom prästvigningsordningen och ätit god supé – renskav med pressad potatis och till efterrätt glass med kiwi. Mums!

Ser på nätet att min kära kollega Åsa Linderborg som skrivit världens bästa bok – Mig äger ingen – inte fick Augustpriset i kväll som annars många av oss hade väntat sig.

I stället fick Carl-Henrik Wijkmark för sin bok ”Stundande natten”.
Jag har inte läst den men han är säkert en värdig vinnare.
Åsas bok har fått publikens och recensenternas pris dock – den har hyllats i spaltmeter så hon kan ändå känna sig som en pristagare.

En ny pluggvecka på PIUS har inletts. Vi fortsätter med döden… övar begravning och håller seminarium om död och begravning.
I kväll ska vi sju prästkandidater för Stockholms stift hem på middag hos biskopen.
Hoppas det blir mer av uppståndelsen…

Här kan du läsa min krönika i dagens tidning – det privata måste åter bli politiskt.
Läs också huvudledaren om klimatmötet på Bali som är i dag.

Ut i regnrusket!

Så där ja, nu har jag ägnat söndageftermiddagen åt att skriva min måndagskrönika för tidningen och att städa lägenheten.
I kväll blir det glögg med nära och kära.

Var sedvanlig livsåskådningscoach i P3 Morgonpasset i dag också.
Vi talade om huruvida tron bara är privat eller också nåt kollektivt.

Min krönika i morgon handlar om vikten av att återskapa ett samhälleligt ”vi” i en genomindividualiserad och narcissistisk tid.
Tror att poängen med den kristna tron också är att inse och erfara att jag är insatt i ett relationellt sammanhang – med Gud, med min nästa, med hela skapelsen och med mig själv.
Fast liksom samhällskulturen har individualiserats har tron alltmer kommit att privatiseras, dvs bara handla om mig och min Gud.
Både kyrkan och politiken måste åter gestalta vår gemensamma kallelse: att vara medansvariga medmänniskor.

Jag fick en rolig adventsljusstake av en härligt galen vän.
Den är liten som en tändsticksask och kan visst inhandlas på Designtorget.
En något ekivok Maria lyser nu upp min tillvaro hemma i köket.
Kul!

Jag firade 1:a advent i Nacka kyrka i år. Kyrkan var sprängfull av människor.
Härlig stämning med tända ljus och underbar musik där Nacka kammarkör stod för den största njutningen.
Kyrkoherde Carl Dahlbäck predikade angeläget om nåden – inte den juridiska utan den existentiella. Han tog särskilt upp frågan om klimat- och miljökrisen. Bra!

Det är intressant att se hur stor 1:a advent har blivit som högtid för oss så kallade sekulariserade svenskar. Liksom Allhelgona. Kanske är det de tända ljusen som lyser upp i höstmörkret vi dras till?

Stockholms förre biskop Krister Stendahl konstaterade en gång att ljuständningen (att tända ljus vid en ljusglob inne i en kyrka exempelvis) har blivit vårt tredje sakrament i Svenska kyrkan. Det var efter Palmemordet då många sökte sig till kyrkan för att just tända ljus.

Det är något väldigt fint över detta. Under Allhelgona är det minnet av våra döda som står i centrum. Under Advent är det hoppet om Messias som ska komma – Gud blir människa. Tala om en humanismens hyllning!
Vi tänder våra ljus och ställer oss på livets sida.

Före detta kollegan Rolf Alsing som numera kallas s-veteran skriver stort på Dagens Nyheters debattsida i dag: Socialdemokraterna måste säga ja till kärnkraften.

Han skriver som om han vore lobbyist för Vattenfall eller Industrifacken och kallar den politik som inte minst Göran Persson stod för för ”grön idealism”.

Annat var det när Alsing var politisk chefredaktör på Aftonbladet och anställde mig som ledarskribent för att göra ledarsidan mer ”grön”. Vi drev en stenhård avvecklingslinje och hade med oss Stefan Edman och senare också statsminister Göran Persson på att det är dags att skapa ett långsiktigt hållbart energisystem – däri ingår inte kärnkraften.

Nu har Alsing istället blivit en pinsam reaktorkramare.
Så trist.

Och tajmingen är väl inte den bästa. I onsdags avslöjade Rapport att Oskarshamns kärnkraftverk är avstängt på grund av allvarligt läckage.
Det är inte första gången.

Den åldrande kärnkraften är ett säkerhets- och miljömässigt problem. Därför är det hög tid att ställa om till förnyelsebar och mer energisparande teknik.
Det tyckte Rolf Alsing också en gång i tiden…

I kväll firade kultur-Sverige Aftonbladets litteraturpris som delats ut i 50 år.
På café panorama i Kulturhuset i Stockholm var det diktuppläsningar och andra kulturella stå-uppor under ledning av Pelle Andersson, redaktionssekreterare på Aftonbladets kulturredaktion.

Listan över pristagare är verkligen häftig – här finns Tomas Tranströmer, Lars Norén, Birgitta Trotzig, Lars Gustafsson med flera. De två sistnämnda var på Kulturhuset i kväll.
Plus många andra av Sveriges bästa författare, poeter, litteraturkritiker, förläggare och kulturjournalister.

Begåvade författaren Mirja Unge blev årets pristagare!

Chefredaktörskollegan Anders Gerdin ringde mig i går kväll. Vi hade ett långt samtal.
Han hade kommit fram till att det var dags för honom att sluta som chefredaktör och ansvarig utgivare på tidningen.

I dag har han offentliggjort sitt beslut.
Det känns vemodigt. Vi har arbetat i 12 år ihop och Anders har gett järnet på tidningen i 38 år. Han ÄR liksom Aftonbladet.
Ändå har jag full respekt för hans beslut. Med ålderns rätt kan det vara dags att få ett lugnare liv.

Det blir tomt efter honom. Anders Gerdin är en av Sveriges absolut skickligaste tidningsmakare och har lett Aftonbladet till enorma framgångar. Tänk bara på vår succé – det rosa Sportbladet, exempelvis.
Allting har dock sin tid och det finns nya yngre krafter som står beredda att ta vid.

Läkaren och s-politikern Sven Britton har skrivit till mig med anledning av min krönika om Husby i måndags.
Han skriver om Dalhagsskolan i Husby och refererar till ett möte där lågstadieläraren Maja Lundberg rapporterade om skolans betydelse för barn från isolerade flyktingfamiljer.

”Sedan vårt möte i förra veckan har nu Utbildningsnämnden beslutat att som enda skola av 14 föreslagna lägga ner Dalhagskolan i Husby. En liten kämpande skola med små klasserför barn med alldeles speciella svårigheter i ett främmande samhälle som skall bli deras. Inga artikulerade föräldrakollektiv med  goda kontakter kommer att göra något till skolans bestånd.
Är detta ett led i lyxsaneringen, att sprida flyktingbarnen för den nya, kalla
vinden”, undrar Britton.

Britton har skrivit ett brev till Utbildningsnämnden idag. Beslutet tas på
torsdag. Samma dag som de boende i Husby tänker demonstrera mot Svenska Bostäders saneringsprojekt.

”Som läkarvolontär vid flyktingmottagningen sedan många år vet
jag vilka svårigheter dessa barn och deras föräldrar har. Att ta ifrån
dem den lilla trygghet som finns och fungerar kan jag inte åse”, avslutar Britton sitt mejl till mig.

Skönt att det finns människor som Sven Britton som bryr sig när människovärdet kränks i vår närhet.
Heja Husby-borna!