Debatten om Aftonbladets kulturartikel har nog slagit rekord i hätska påhopp och överdrifter både i svensk debatt och israelisk. Vår ledarartikel i torsdags där vi krävde besked om pressfriheten av Carl Bildt har nu snart 400 kommentarer.

Och denna blogg har under de senaste dygnen haft cirka 25.000 läsare.

Hatmejl väller in men också väldigt många positiva röster som i Aftonbladet ser en modig tidning som vågar skriva kritiskt om staten Israel och ifrågasätta dess politik gentemot palestinierna.

I arabvärldens medier har Aftonbladet blivit det hoppfulla exemplet på att västmedia inte bara schablonartat går den israeliska regeringens vägar.

På andra håll, främst i den mer regeringstrogna israeliska pressen framställs Aftonbladet som bevis på att antisemitismen är utbredd i Sverige och Europa.

Hela affären som nått väldiga dimensioner känns absurd men den har sin realpolitiska förklaring. Staten Israel är hårt ifrågasatt för sitt krig mot Gaza i vintras och för sina ständiga brott mot internationell rätt och folkrätt. Obama-administrationen i USA har också tydligt markerat sitt ogillande och kräver omedelbart stopp för bosättningarna.

Nuvarande israeliska regering hör till den mest högextrema i landets historia.

I denna kontext ska man se och analysera de hätska påhoppen på Aftonbladet och Sverige

Mer om detta i min måndagskrönika i morgon.

Och fortfarande undrar vi över själva sakfrågan som ställdes av Donald Boström i kulturatikeln i måndags. Läs här vår reporters reportage från Västbanken i dag.

Aftonbladets journalister hindras nu från arbeta i Israel/Palestina.

Än en gång visar staten Israel sin syn på pressfriheten.

Affären med Sveriges ambassadör Elisabet Borsiin Bonnier och hennes häpnadsväckande utspel angående Aftonbladets kulturartikel går vidare. 

Utrikesminister Carl Bildt tiger men låter sin presstalesman på UD markera att ambassadörens utspel var ”ett lokalt initiativ”. Vad menas med det? Varje gång en ambassadör agerar gör han eller hon det på statens uppdrag. UD:s uttalande kan bara tolkas som att Borsiin Bonnier agerat på eget bevåg utan att förankra det högre upp.

Jag noterade sent i går kväll att ambassaden i Tel Aviv plockat bort ambassadörens diskutabla pressmeddelande på hemsidan.

Vad drar Carl Bildt för slutsatser av Borsiin Bonniers agerande? Kan Sverige ha en ambassadör på en sån politiskt känslig plats som gör anmärkningsvärda ”lokala initiativ”?

Bildt måste ge besked. I grunden handlar det om press- och yttrandefrihetens ställning.

Det skriver jag på ledarplats i dag.

Chefredaktörskollegan tillika vår ansvarig utgivare, Jan Helin skriver på nyhetsplats: Deltar regeringen i hatkampanjen?

I helgen har jag sträckläst Eva Franchells bok om Anna Lindh – Väninnan, en rapport från Rosenbad (Bonniers). Boken kommer ut i morgon men redan i dag har Aftonbladet toppat med en av de intressanta nyheterna som Franchell avslöjar.

Det gäller skandalen runt avvisningen av de två terrormisstänkta egypterna i december 2001. Anna Lindh var den som formellt tog beslutet men när affären rullades upp i offentligheten stod det alltmer klart att fler var delaktiga i beslutet.

Aftonbladets ledarsida drev hårt att skandalen måste utredas grundligt. TV4:s Kalla fakta-redaktionen grävde fram den ena graverande uppgiften efter den andra. Statsminister Göran Persson och justitieminister Thomas Bodström lät all skuld falla på Anna Lindh som då affären blev offentlig var död och inte kunde försvara sig.

Vi på ledarsidan tyckte det hela kändes mycket olustigt och grävde själva fram fakta som alltmer pekade på att statsrådsberedningen och justitiedepartementet i högsta grad var involverade i beslutet att låta CIA ta hand om avvisningen på svensk mark. Persson och Bodström gled dock ur varje uns av ansvar. Medier som Dagens Nyheter gick villigt deras ärende.

Nu visar Eva Franchell i sin bok att vi och Kalla fakta hade rätt. Jag skriver mer om detta i min krönika i morgondagens tidning.

Franchell deltog i SVT:s Agenda i kväll där huvudnyheten var just detta om egyptenavvisningen. Varken Bodström eller Persson ville kommentera dessa nya fakta. De borde rimligen rodna av skam.

Eva Franchell är från årsskiftet fast anställd ledarskribent på Aftonbladet.
I kväll är jag en stolt chef.
Evas bok är oerhört läsvärd inte bara för detta rafflande avslöjande utan ännu hellre för det fina politiska porträttet av väninnan och ministern Anna Lindh.

Läs mer på ledarsidan i morgon.

Nu på seneftermiddagen har jag avtackat Aftonbladets kulturredaktör, Håkan Jaensson som efter 36 år på tidningen går i pension. Under över 20 år har han varit kulturredaktör och jag har fått förmånen att vara hans chef under sju år.

Alla var där, som det brukar heta: kollegor, frilansskribenter, kultureliten, konkurrenterna, vännerna.
Janne Helin, Pelle Andersson, Åsa Linderborg, Rolf Alsing, Jan Myrdal, Arne Ruth, Nils Gunnar Nilsson, Carl Johan de Geer och jag höll tal.

Känns vemodigt.
Det blir väldigt tomt utan Håkan på redaktionen.
Men han är sannerligen värd att nu få ta det lite lugnare i tillvaron och hinna göra allt det där han inte hunnit då han dagligen satsat sin kraft på tidningen.

Tack för alla år ihop Håkan!

Den flitiga läsaren av Aftonbladets ledarsida har kunnat notera att det stått ”EF” vid somliga ledare. Det står för Eva Franchell som just nu har en längre tids vikariat.
I dag skriver Eva en rolig krönika om den spännande naturvetenskapen.

Eva Franchell är en erfaren journalist som arbetat många år tidigare på Aftonbladet. Sen har hon också erfarenhet från regeringskansliet, främst som pressekreterare åt Anna Lindh både då hon var miljöminister och utrikesminister.
Läs Åsa Petersens lilla bloggintervju med Eva.

Varmt välkommen till ledarsidan, Eva!

Jag vaknade till kulturradions intervju med Karin Magnusson i morse. Karin klarade den förstås mycket bra.

Reaktionerna på utnämningen av Karin Magnusson och Åsa Linderborg till ny ledning på Aftonbladets kulturredaktion är överväldigande positiva.

Jag har i dag läst DN, SVD, Expressen, Metro och Stockholm city och ledarduon (Åsa-Karin som Expressens kulturredaktion döpt den till) beskrivs i nästan euforiska termer.
Kul!

Också kommentarerna i bloggvärlden är mycket uppskattande.
Det bådar gott för dessa härliga kultur-brudar framöver.
Och som deras chef känner jag mig väldigt stolt.

I dag är en historisk dag. Jag har i samförstånd med min chefredaktörskollega Jan Helin i dag utsett Karin Magnusson och Åsa Linderborg till ny ledning för Aftonbladets kulturredaktion.

Det känns såååå roligt. Karin (som om en timma sänder sitt kulturprogram Magnusson i P1) hör till Sveriges vassaste kulturjournalister med gedigen erfarenhet från kulturjournalistik inom radio och tv.
Hennes känsla för vinklar, grepp, hennes journalistiska driv  och oerhörda kunskap inom framförallt samtidskulturen passar oss perfekt. Hon har ett genuint kulturintresse och en bra känsla för mixen mellan allvar och humor, mellan det tunga seriösa och det lite lättare materialet. Och hon har hjärtat till vänster.

Åsa behöver egentligen ingen närmare presentation för Aftonbladets läsare – hon är ju Sveriges i särklass bästa kulturskribent och publicist och med ett oerhört patos för kultur- och samhällskritiken. Hon har skrivit för oss sedan 2003. Hon kommer i sin ledarroll fortsätta skriva och bilda opinion.

När Håkan Jaensson och Anders Paulrud för 21 år sedan tog över ledningen för kulturredaktionen innebar det i sig något banbrytande – det var nyhetsjournalisterna som sattes att driva kultursidorna. Håkans arbete som kulturchef har verkligen satt avtryck i svensk kulturjournalistik.
Nu är det dags för en ny, kvinnlig epok – Karin och Åsa som tillsammans med redaktionen ska vidareutveckla, förvalta och förnya den aftonbladska kulturjournalistiken.
Den 27 mars 2008 känns som en stor dag.
Välkommen i gänget Karin och Åsa!

I dag har vår kulturchef Håkan Jaensson meddelat personalen att han bestämt sig för att gå i avtalspension från 1 maj.

Jag och Håkan har sedan i höstas fört diskussioner och jag har full förståelse för hans beslut. Efter 36 år på tidningen och 21 år som kulturchef har han all rätt i världen att känna att det kunde vara skönt med en lite stillsammare och friare tillvaro.

Ändå beklagar jag det djupt. Jag och Håkan har arbetat många år ihop – de senaste 7 åren har jag haft förmånen att få vara hans chef. Det har varit roliga år och jag kommer att sakna Håkan mycket både som arbetskollega och vän.

Tack för allt du har betytt för Aftonbladet i dina många olika roller och för din ovärderliga insats för kulturjournalistiken, Håkan!

I kväll firade kultur-Sverige Aftonbladets litteraturpris som delats ut i 50 år.
På café panorama i Kulturhuset i Stockholm var det diktuppläsningar och andra kulturella stå-uppor under ledning av Pelle Andersson, redaktionssekreterare på Aftonbladets kulturredaktion.

Listan över pristagare är verkligen häftig – här finns Tomas Tranströmer, Lars Norén, Birgitta Trotzig, Lars Gustafsson med flera. De två sistnämnda var på Kulturhuset i kväll.
Plus många andra av Sveriges bästa författare, poeter, litteraturkritiker, förläggare och kulturjournalister.

Begåvade författaren Mirja Unge blev årets pristagare!

Chefredaktörskollegan Anders Gerdin ringde mig i går kväll. Vi hade ett långt samtal.
Han hade kommit fram till att det var dags för honom att sluta som chefredaktör och ansvarig utgivare på tidningen.

I dag har han offentliggjort sitt beslut.
Det känns vemodigt. Vi har arbetat i 12 år ihop och Anders har gett järnet på tidningen i 38 år. Han ÄR liksom Aftonbladet.
Ändå har jag full respekt för hans beslut. Med ålderns rätt kan det vara dags att få ett lugnare liv.

Det blir tomt efter honom. Anders Gerdin är en av Sveriges absolut skickligaste tidningsmakare och har lett Aftonbladet till enorma framgångar. Tänk bara på vår succé – det rosa Sportbladet, exempelvis.
Allting har dock sin tid och det finns nya yngre krafter som står beredda att ta vid.