I kväll har jag firat kollegan Åsa Petersen som fyller 30 år. Härlig fest med hennes familj och vänner – allt från rediga sossar till skattebetalarnas förening, fniss.
Jag har två suddiga mobilbilder på födelsedagsbarnet – tagna i en mörk klubblokal.

En nöjd 30-åring.

Skål, Åsa!

Jag älskar adventstiden. Vi behöver verkligen den här uppe i mörka norden.
I dag har vi letat fram våra adventsljusstakar och stjärnor så nu lyser det fint i lägenheten.
Okej vi smygstartade. Det är ju första advent först i morgon.
Då är det för min del dags för predikan…
Högmässa i Söderledskyrkan tillsammans med kyrkoherde Anders Ekhem.

Men först ska jag till min kära kollega Åsa Petersen som firar sin 30-årsdag i kväll.
Advent är allvar och fest.

I kväll såg jag på det alltid lika intressanta Musikbyrån på SVT. Programmet handlade om hur etablerade och icke-etablerade musiker lägger ut sin musik på nätet och plötsligt kan bli världsnamn över en natt.
Sajten ”myspace” har hur många spännande artister som helst som man kan lyssna på, ladda ner musikfiler av och kommunicera med.
Utan mellanhänder som musikbolag och marknadsföringsnissar kan nu en liten artist i Norrlands inland blir superkändis i Tokyo. Häftigt.
Jag har redan hittat flera intressanta singer-song-writers från all världens hörn…

I dag har jag jobbat med prästen Hans i Farsta strand, där vi höll begravning.
Jag tycker om begravningar – det kan visserligen vara tungt med all sorg men samtidigt är det där som prästen har sin mest meningsfulla uppgift.

Hans är en erfaren präst med mycket humor och värme. Hans historier från alla dråpliga situationer som en präst kan hamna i är obetalbara. Han borde ha en egen berättarspalt i församlingsbladet.

Begravningen blev fin i den lilla ”konsum-kyrkan” och på kyrkkaffet efteråt satt jag vid en trevlig tant som under hela sitt liv varit aktiv i IOGT/NTO:s Godtemplarorden. Spännande att höra henne berätta ur sin långa folkrörelseerfarenhet.
Det visade sig att hon bodde på den adress i Årsta där jag för fyrtio år sedan föddes. Märkligt.

Resten av dagen har jag ägnat åt att skriva predikan. På söndag gäller det – 1:a advent, högmässa t i Söderledskyrkan i Hökarängen. Hjälp!

Vid tunnelbanan träffade jag mina nya vänner, de gamla a-lagarna som brukar äta frukost och sopplunch på Kornet.
– Ryktet bland grabbarna på torget säger att du ska predika på Söndag, sade Rolf. Och de andra gubbsen nickade instämmande.
– Ja, det ska jag. Kommer ni då?
– Ja för faan, sade de i kör och vinglade vidare.
Kul.

Har just kommit hem från festen hos kulturens redaktionssekreterare Hanna Richter som valt att gå vidare till andra uppgifter på tidningen. Vi fick en fantastisk middag. Oj vilken mat Hanna och Anders Paulrud hade komponerat.
De är verkliga gourmet-kockar.
Kul att återse kulturgänget: Håkan Jaensson, Pelle Andersson, Åsa Linderborg, Helena Bergstrand, Ulrika Stahre, Anders Paulrud, Alice Eggers och Hanna Richter.
Från och med i morgon är Pelle Andersson redaktionssekreterare för kulturredaktionen.
Det blir jättebra.
Även om vi kommer att sakna Hanna.

Rubriken är titeln för ett seminarium på ABF på Sveavägen i morgon klockan 13-16.
Medverkande är Pär Nuder, Mona Sahlin, Nisha Besara och Håkan A Bengtsson.
Arbetarrörelsens tankesmedja och ABF Stockholm utlovar ett svar på frågan.
Där ser man.

Arrangörerna har väl förmodligen också tänkt sig att partiledarvalets två huvudkonkurrenter är Mona och Pär. Nu ser det nog inte riktigt ut så att döma av den senaste tidens diskussioner, där inte minst Carin Jämtin seglat fram som en favorit.
Likväl är frågeställningen om vad socialdemokratin vill spännande.
Och de inbjudna debattörerna är alla väl värda att lyssna på – särskilt ledarsidans Nisha Besara, förstås.

Själv ska jag ägna mig åt begravning i Farsta strand.
Kanske är det kristna temat ”genom död till liv” något för socialdemokratin att begrunda?

Utanför Domkapitlet (se förra bloggnotisen) träffade jag Sören Ekström. Det var många år sedan sist. Under min aktiva tid som ung i kyrkan och kyrkopolitiken var Ekström  generalsekreterare och blev sen också chefredaktör för Kyrkans tidning.
Han påminde mig om att jag slog hans rekord. Ekström var nämligen en gång i tiden chefredaktör för Västerbottens Folkblad och då den yngste chefredaktören i svensk press.
Sen blev jag chefredaktör för Örebro-Kuriren och därmed yngst (25 år).
Ja, ja. Roligt att träffa en legendar inom kyrkan så här en torsdag eftermiddag i Gamla stan. Goda minnen väcks till liv.

Phu, vilken dag!
Jag började morgonen med att inleda vid prästernas medarbetarsamling i Söderledskyrkan i Hökarängen. De är fantastiska personer allihop med skiftande bakgrunder och erfarenheter. Vi samtalade om vad det är att vara kyrka i dag på 2000-talet. Jag spånade lite utifrån det jag tror är vår tids stora fråga – hur bygga gemenskap utan att det förtrycker individen, hur få ihop ett samhälle som håller på att slitas sönder i segregation och sociala spänningar, hur finna ett ”vi” utan att det blir ett murbyggande gentemot ”de”? Hur kan kyrkan vara en gemenskapare, en tillitsbyggare – en sorts infrastruktur för hoppet?
Ja vi berörde många olika teman i vårt gemensamma samtal – identitetsfrågor, vad det är att vara profetisk, balansen mellan ”egenart och öppenhet” för att använda lundateologen Gustaf Wingrens ord… med mera.
Jag återkommer med all säkerhet i bloggen till detta.

Efter två timmars reflekterande tillsammans med prästerna i Farsta tog jag tunnelbanan in till Gamla stan, till Storkyrkans och domprostens hus. Det var dags att träffa Domkapitlet.
Vi var tre blivande präster som fick samtala med domprosten Åke Bonnier och en förtroendevald ledamot, Berit Nordmark (kd). Det var både roligt och givande. Kändes också kul att få träffa andra blivande präster som jag förhoppningsvis kan dela tågvagn med när pendlandet till Uppsala börjar i januari.

Denna dag som hängt som ett ok över mig visade sig bli en mycket inspirerande dag.
Nu ska jag vila huvudet lite.
I kväll ska jag avtacka en av mina medarbetare på Aftonbladets kulturredaktion – Hanna Richter – som bestämt sig för att gå vidare inom tidningen.
På återseende.

I bland är det inte helt lätt att försvara kvällstidningsjournalistiken. Men de senaste veckorna måste jag erkänna att jag har varit väldigt stolt över Aftonbladet. Dels har tidningen kört en mycket bra och angelägen serie om mobbing. Tillsammans med Bris och Lärarförbundet driver Aftonbladet kampanjen Bryr du dig?
Dels driver tidningen miljöfrågorna hårt – numera inte bara på ledarplats utan även på nyhetsplats. Över 300.000 medborgare har undertecknat Aftonbladets klimatupprop. Häftigt!
Och så är jag förstås extra stolt över att min medarbetare på kulturredaktionen, Anders Paulrud, har belönats med Wahlströms & Widstrands litteraturpris.
Stort grattis, Anders!

Valet att göra klart min prästutbildning röner viss medial nyfikenhet.
Kyrkans tidning publicerade en intervju med mig i förra veckan (finns inte på nätet) och i dag fick jag Kyrkpressen (en kristen finlandssvensk tidning) som också har intervjuat mig.
Och så ringde de från TV-programmet Gokväll. Nästa torsdag vill de ha mig med i Norrköpings-studion…

Redan tidigare har Upsala Nya Tidning skrivit om mitt kommande år på Pastoralinstitutet och magasinet Laura (för kvinnor över fyrtio) har i sitt nästa nummer en intervju med mig. TV4:s Malous von Sivers gjorde en längre intervju också nyligen.
Jag som trodde att jag drog mig undan det mediala.
Prästämbetet är visst hett…