Klockan 01.55 i natt kom TT-flashen – ett enigt FN:s säkerhetsråd har antagit en resolution som syftar till att få slut på krigandet i Libanon.
Nu rapporterar nyhetsbyråerna att Israel trots detta har inlett en bred markoffensiv in i Libanon. De norra delarna bombas också kraftigt.
På söndag tänker den israeliska regeringen ta ställning till FN:s resolution om eldupphör.
Tills dess tänker de visst bomba på.
Cynismen slår alla rekord.

Just nu diskuteras ännu ett utkast om resolution angående Libanonkrisen i FN:s säkerhetsråd. Enligt nyhetsbyrån AP ska Frankrike och USA samarbetat om en resolutionstext. Den går ut på att 15000 FN-soldater ska placeras i Libanon. Styrkan ska övervaka ett israeliskt tillbakadragande från södra Libanon och stötta den libanesiska armén i att bevaka vapenvilan.
Vid midnatt väntas säkerhetsrådet rösta om FN-resolutionen.

Oj så spännande finalen i damernas höjdhopp blev.
Stackars Kajsa. Hon ville verkligen ha det där guldet. Hon gjorde verkligen ingen dålig tävling men konkurrenterna var överraskande bra.
Hellebaut skrällde med att ta guld.

Bättre gick det för Susanna Kallur. Underbart att se hennes guldlopp i 100 m häck.
Vilken friidrotts-fredag!

Jo jag hade rätt (se min förra bloggnotis). DN:s chefredaktör, Jan Wifstrand meddelar att han avgår. Han efterträdde Hans Bergström 2003 och har suttit på sin post i lite mer än tre år.
Någon efterträdare har ännu inte usätts.
Jag skulle inte bli förvånad om Thorbjörn Larsson tar över.
Det skulle nog den gamla trötta morgontidningen behöva.
Svenska Dagbladets förändring har visat att kvällstidningsredaktörer kan göra underverk (Svenskans chefredaktör Lena K Samuelsson har arbetat många år på Aftonbladet).

Enligt mina källor tänker Dagens Nyheters chefredaktör Jan Wifstrand avgå i dag.
Jag har ännu inte sett någon officiell uppgift om detta.
Återkommer i ämnet.

Jag härsknade till och skrev en kommentar till debattören Rita C angående hennes ständiga beskyllningar om att vi som är kritiska mot staten Israels politik skulle bedriva hets mot judar eller stå för antisemitism. (Se kommentarerna till denna bloggnotis)
Många diskuterar mellanöstern i den här bloggen. Det är kul. Debatten är ofta livlig men kan ibland bli hetsk och osaklig. Jag släpper dock inte fram några som helst rasistiska, antisemitiska, islamofoba eller dylika påhopp.
Däremot vill jag att så många som möjligt ska komma till tals också sådana som inte delar mina och ledarsidans åsikter i frågan.
Men till alla så kallade israelvänner som håller på att stämpla antisemitism på allt och alla säger jag nu: sluta upp med det där tramset.
Israel-kritik är INTE detsamma som antisemitism.
När jag och andra israelkritiker beskylls för att föra  ”anitjudisk propaganda” så är det ett exempel på israellobbyns fullkomligt vettlösa debatteknik. Att kritisera den israeliska ockupationspolitiken, förtrycket mot palestinierna och den nu pågående ödeläggelsen av Libanons städer har inte ett dugg med ”antijudisk propaganda” att göra.
När ni blandar samman staten Israel med det judiska folket gör ni alla judar en otjänst. Det finns tack och lov mängder med judar, både i Israel och utanför landet, som starkt kritiserar den nuvarande politiken. De ropar ”Not in our name” till sådana som ni som sätter likhetstecken mellan staten Israels politik och det judiska folket.
Är de också ”antijudiska”?
Sluta med sånt snömos som bara syftar till att misskreditera debattören istället för att argumentera i sak.
Stämplandet av ordet ”antisemit” på alla som kritiserar den israeliska politiken  relativiserar begreppet så att det snart har förlorat sin mening.
Det är sannerligen farligt eftersom den riktiga antisemitismen finns och måste bekämpas.
Skärpning!

De två svenska FN-soldater som varit med och bevakat södra Libanon har förflyttats till säkrare plats.
– Det finns ingen fred att övervaka längre, förklarar överstelöjtnant Lars Bergecliff som är chef för de sammanlagt sju svenska observatörerna i Mellanöstern enligt TT.

Lunch-ekot berättade om att den israeliska opinionen börjar svänga – ju fler israeler som dödas desto större motstånd mot kriget.
”One, two, three, four – we don´t want this fucking war”, skrek israeliska demonstranter i Jerusalem.
Det är trots allt hoppfullt.

Jag ser att Financial Times i dagens ledare är inne på samma spår som jag själv var i min bloggnotis i morse – om vikten av att inte låta paniken ta över.
FT påminner om att den engelska säkerhetstjänsten och polisen flera gånger tidigare spritt ut falskt alarm. De dödade en man i en operation mot ett påstått terrornätverk i östra London tidigare i juni. Efteråt kunde de inte finna några som helst tecken på  kemiska vapen som de trodde att mannen gömde.
Och så får vi inte glömma den stackars brasilianska elektrikern som påstods vara en självmordsbombare och sköts till döds av brittisk polis.
Brittiska Financial Times påminner om att det aldrig går att skapa hundraprocentig säkerhet.
Tidningen ifrågasätter USA:s och Englands tro att det går att döda eller fånga in terrorister tills det inte finns någon kvar.  FT efterlyser proportioner i svaret på terrorhoten.
”More than 3000 people died last year on UK roads, but the roads stay open”, skriver tidningen på ledarplats och ifrågasätter polisens alarmastiska sätt att informera medborgarna.
Journalister och terrorister är fullt kapabla att sprida panik utan att polisen behöver hjälpa till, konstaterar Financial Times.

I dag träffas den socialdemokratiska partiledningen (VU) för att disktuerar bland annat valmanifestet som ska presenteras nästa fredag.
Göran Persson har under lång tid vägrat ta med utrikespolitiken i valdebatten med hänvisning till att man inte vinner val på utrikesfrågor.
Myten om att utrikespolitik inte skulle spela någon roll för politiskt engagemang och mobilisering i val tar vi död på i dagens huvudledare – Maud eller Jan spelar faktiskt roll.
Passa också på att läsa Åsa Petersens härliga fredagskrönika om bland annat nya fräcka politiska serietecknare.

Flygningarna till och från London verkar ha kommit igång igen. Sepkulationerna är i full gång: Om det hade blivit ett attentat hur hade det gått till? Vilka har planerat det? Är al Qaida eller någon annan organisation bakom?
Plötsligt har resandet försvårats avsevärt. Nu tillåts knappt något handbage, dryckesflaskor och parfymflaskor får inte tas ombord på flygen och säkerhetskontrollerna är omfattande.
Det är förståeligt men oerhört trist.
Förutom de verkliga terrorattentaten, när de väl sker, så är själva rädslan för attentat fruktansvärd. Risken är också att politiska beslut som tas i rädslans kultur blir ogenomtänkta och oproportionerliga. Vi har sett många exempel på hur kriget mot terrorismen krossat både demokratiska principer och respekt för mänskliga rättigheter.
Den här gången tycks demokratin ha lyckats stå emot ett förfärligt attentat.
I lättnaden för det gäller det att hålla sig kylig och inte dras med i ryktesspridning och hets mot folkgrupper.
Grundfrågan om roten till terrorismen måste också hela tiden ställas.
Säkerhetstänkandet bör gå hand i hand med kamp för internationell solidaritet och bekämpande av ekonomiska och politiska orättvisor.
Säkerheten måste bli gemensam.