Nu är jag tillbaka på Älvsjömässan där S-kongressen pågår för fullt. Diskussion om föräldraförsäkringen pågår. En ovanligt lugn diskussion i en fråga som på tidigare kongresser lett till heta debatter. Partistyrelsens förslag om en tredelad försäkring verkar accepteras.

Just nu säger presidieordförande att det är dags för den internationella debatten att börja. Det är den jag tänker avlyssna. Här blir det debatt om bland annat Mellanöstern och Afghanistankriget. Spännande.

Mona Sahlins öppningstal i går på S-kongressen var långt och kanske inte det retoriskt mest intressanta hon hållit. Men det var entusiasmerande för partimedlemmarna och det var väl just meningen.

Här skriver jag om ”Själavårdare Sahlin” i dagens tidning.

Alla politiska reportrar är nu ute efter den stora splittringen…. som om debatt och åsiktsbrytning inte vore själva poängen med en kongress. 

Jag hoppas det blir betydligt livligare och spännande på S-kongressen än vad den rätlinjiga sega Moderatstämman nyligen kunde uppvisa.

Demokrati är ett samtal, som Bengt Göransson brukar hävda.

I kväll debatterar S-kongressen internationella frågor, däribland Afghanistankriget. Många motionärer, bland annat från Stockholm, Lund och Nyköping, vill att de svenska trupperna tas hem.

Partistyrelsen svarar långt och ganska flummigt att det ska satsas mer på bistånd och Urban Ahlin har sagt att den militära insatsen bör utvärderas. Retoriskt väljer partiledningen att trycka mer på det humanitära men i sak innebär det fortsatt stöd till militariseringen.

Läs dagens huvudledare – Kriget splittrar S-kongressen.

Förhoppningsvis korrigerar ombuden partiledningen och förändrar den socialdemokratiska afghanistanpolitiken till att handla om fredsbyggande och humanitärt bistånd, inte ett USA-lett krig mot terrorismen.

Säg nej till Kriget!

I dag var dagen då kinesiska Geely la bud på Volvo PV. Det är utmanande för vår svenska självbild. Vår nationalklenod blir kinesisk.

Ett tecken på en ny världsordning.

När jag var på väg ut från presscentret på Älvsjömässan efter Mona Sahlins tal stötte jag på Thomas Bodström som lite förvirrat undrade var han var.

– Jag går alltid vilse, sa han.

Menade han politiskt?

Skämt å sido. Han var nog inte i pressrummet enbart för sin ständiga vilja att synas i media utan kanske för att han har ackrediterat sig som bloggare?

Faktum är att hans blogg hör till de roligare politiska bloggar man kan läsa. Kolla själv här.

I dag har jag tillbringat eftermiddagen på Älvsjömässan. S-kongressen körde igång med sedvanlig högtidliga ritual. Själva öppningsprogrammet var väl inte så imponerande som det brukar vad gäller artisteriet. 

Däremot höll Sahlin sig perfekt till partiliturgin i sitt öppningstal. S-kongresser har sina fasta ritual. Jag skriver mer om det i min krönika i morgon.

För Sahlin var det förstås jobben, jobben, jobben som stod i centrum. Talet var långt och innehöll inget nytt. Men det var säkert uppbyggligt för partimedlemmarna.

Jag saknade dock ett rejält avsnitt om internationell politik. Märkligt nog nämnde Sahlin inte ens den stora splittrande kongressfrågan – Afghanistankriget.

I morgon kväll ska Urban Ahlin försvara partiledningens stöd för utökad militarisering. Det ska bli intressant. Många motioner förordar civila insatser framför militära. 

Mer om detta på ledarsidan i morgon.

Det blir hektiska dagar på Älvsjömässan. Men jag måste erkänna att jag tycker kongresser är kul.

I morse innehöll radions P1 morgon riktigt intressanta debatter. Dels diskuterade två socialdemokratiska politiker den högaktuella frågan om vinstutdelning i välfärdssektorn eller inte. Ulf Olsson, kommunalråd i Borås debatterade med Robert Noord, oppositionsråd i Haninge.

I stället för att fastna i den eviga frågan privat eller offentligt vore det roligt om någon socialdemokrat kunde diskutera en tredje väg – kooperationen, nonprofit-företagen, hela den sociala ekonomins roll i välfärdsutvecklingen.

Nästa spännande debatt handlar om den förfärliga sociala situation som många ensamstående mammor befinner sig. Kyrkans socialarbetare, diakonerna, slår larm om att alltfler kommer till kyrkan för att få mat och hjälp med blöjor med mera till barnen.

Detta sker i Sverige år 2009. Det är skamligt.

Något som Ylva Johansson (S) påpekade med önskvärd tydlighet i morgonens radiodebatt med Kristdemokraten Catherine Pålsson Ahlgren.

Hoppas S-kongressen innebär ett rejält kliv fram för försvaret av den svenska generella välfärden, verksamheterna och försäkringssystemen.

På onsdag börjar Socialdemokraternas partikongress. Det kan bli spännande. Framförallt kommer de politiska journalisterna göra sina tolkningar om huruvida Sahlin har grepp om sitt parti, om partiet svänger vänster eller höger eller rent av står still i mitten, om stämningen bland partimedlemmarna är god och så vidare.

Det är inte ett regeringsparti som går till kongress utan ett samarbetsparti som vill bilda koalition med Miljöpartiet och Västerpartiet. Det kan förhoppningsvis bidra till en frimodig och ideologiskt spännande kongressdebatt.

Socialdemokratin måste nu formulera sin politiska berättelse för 2010-talet, skriver vi på ledarplats i dag.

Läs också Olle Svennings krönika om unge Jan Guillou och husryssarna.

I dag samlas NATO för att diskutera läget och utvecklingen i Afghanistan. Kriget går milt sagt inte så bra. I går gav den svenska regeringen besked att Sverige ska sända fler svenska soldater i krig.

Socialdemokraternas Urban Ahlin gick genast ut och stödde regeringen. Det är bedrövligt. De flesta inser att det är inte mer militarisering som krävs utan större biståndsinsatser som hjälper till med den civila uppbyggnaden.

Militarisera inte biståndet, skriver vi i dag på ledarplats.

Läs också vad Svenska Afghanistaskommitténs generalsekreterare skriver i Svenska Dagbladet i dag.

Måtte S-kongressen nästa vecka få Socialdemokraterna att tänka om i Afghanistanfrågan så att de rödgröna kan stå för en alternativ human afghanistanpolitik.

De sju biskopar som stridit emot beslutet om samkönade äktenskap agerar nu som riktigt dåliga förlorare. Ärkebiskop Anders Wejryd har hela tiden framhållit rätten för dessa biskopar att säga sin mening och att också debattera i kyrkomötet. Wejryd har verkligen varit ett under av liberal och öppen ledare för kyrkan – allt för att beslutsprocessen ska bli så lite smärtsam som möjligt.

Också kyrkomötesombuden bidrog igår till att hålla en hög och fin nivå på debatten. Inga personpåhopp eller otäcka utfall. Det ska de ha all heder av. Från majoritetens sida framhölls att också de som är emot är älskade och ska kunna tillhöra kyrkan.

Det var de sju biskoparna som utmärkte sig i debatten. Inte minst för deras flagranta obstruktion mot ärkebiskopen och de förtroendevalda.

När beslut väl har tagits förväntar man sig åtminstone att kyrkans högsta ledare ska respektera demokratin. Men icke. Genast börjar herrar biskopar att knorra och uttrycka sin sorg och besvikelse och oro för splittring och så vidare…

Läs mer i Kyrkans tidning.

De sjus gäng är: Växjö stifts biskop Sven Thidevall, Carl Axel Aurelius, biskop i Göteborgs stift, Esbjörn Hagberg, biskop i Karlstads stift, Lennart Koskinen, biskop i Visby stift, Hans-Erik Nordin, biskop i Strängnäs stift, Ragnar Persenius, biskop i Uppsala stift och Hans Stiglund, biskop i Luleå stift.

Dessa  biskopar har till och med sänt ut ett pressmeddelande, där de ifrågasätter beslutet. Något som upprört de andra i biskopsmötet, enligt mina källor. De hade ju kommit överens om att såna aktioner inte skulle göras.

(Uppdatering: Det lär visst vara biskop Sven Thidevall i Växjö som gjort pressmeddelande av de sju biskoparnas gemensamma uttalande. Här har han lagt ut det på sitt stifts hemsida.)

Biskoparna uppvisar ett omdömeslöst ledarskap och visar förakt för demokratin. Än en gång måste frågan ställas: hur ska de kunna företräda Svenska kyrkan efter dagens beslut och deras agerande efteråt?

Kanske dags att avgå?