Jag läser i TT:s nyhetskö om att det blir allt svårare att få präster att ställa upp i telefonjouren på nätterna. Varje dag mellan 21.00 och 06.00 kan man ringa till SOS Alarm och begära samtal med Jourhavande präst.

Det ringer hela tiden. Jag vet för jag har suttit jour under mitt år som pastorsadjunkt i Nacka församling.

Det är tungt att vara nattlig själavårdare på telefon men ändå så oerhört meningsfullt. Jag kände alltid en viss trötthet inför att sitta ett nattpass och ångrade att jag hade sagt ja men sen på morgonen var jag fylld av en sorts förunderlig energi.

Också den mest ångesfyllda kan ge mening. Många samtal blev fantastiska möten med människor i olika åldrar och livssituationer. Att bara få finnas där och lyssna på någon som sällan har någon att tala till är en oerhört angelägen uppgift. Om än stundtals en ganska vanmäktig sådan.

Det är oroväckande att telefonjouren har så låg status bland prästerna. Tydligen är det svårast att få präster i Göteborgs stift till telefonjouren, enligt TT-artikeln. Till syvende og sidst handlar det om kyrkoherdarna i församlingarna – de måste helt enkelt se till att deras personal avsätter tid för telefonjouren och att deras arbetscheman görs rimliga. Sen bör stiften ta ett helhetsansvar och stå för en del merkostnader.

Jag tyckte till exempel att det var märkligt att telefonjoursystemet i Stockholm byggde på att man antingen levde ensam som präst eller bodde i en gigantisk prästgård med många rum så att man kan ta emot telefonsamtal hela natten utan att störra sin familj.

För mig som bor i lägenhet var enda möjlgheten att sitta på Nacka församlingsexp. för att inte störa min man men då ville jag inte gärna åka kommunalt hem i arla morgonstund eller mitt i natten. Nacka församling stod för taxiresorna men inte stiftet som beordrat tjänstgöringen. Så borde det inte vara.

Här skrev jag en krönika om vår tids stora existentiella och samhälleliga problem – ensamheten- utifrån mina jourprästerfarenheter.

Själavården hör till en av kyrkans stora gåvor till mänskligheten – förslösa inte detta förtroendekapital! Satsa på telefonjouren!

Godmorgon kära bloggläsare! I dag skriver vi om det bekymmersamma läget i Afghanistan och Sveriges tveksamma militära uppdrag där. Carl Bildt har nu såsom del i EU-ordförandeskapet chans att skapa en europeisk afghanistan-politik som bygger upp det civila samhället och skapar framtidstro hos afghanerna. 

Bara så kan talibanismen långsiktigt bekämpas. Läs dagens huvudledare – Satsa på bistånd, inte på bomber.

Rinkebybranden är en fruktansvärd tragedi som rör upp många känslor. Eva Franchell skriver i dag om vikten av att ha ett förebyggande brandförsvar.

Läget i Afghanistan blir alltmer bekymmersamt. Den amerikanska krigslogiken har lett helt fel. Problemet med den internationella styrkan där Sverige deltar är dess otydliga mandat och att det under årens lopp skett en amerikanisering av FN-styrkan. Det afghanska folket förtroende för soldaternas insatser blir allt lägre ju mer av direkt krigföring på Natos uppdrag som Isaf-styrkan ägnar sig åt.

Carl Bildt och den svenska regeringen har nu under EU-ordförandeskapet möjlighet att förändra afghanistanpolitiken så att det internationella samfundet lägger tonvikt vid det civila i stället för på det militära – det afghanska samhällets återuppbyggnad måste få högre prioritet.

Talibanismen bekämpas inte med bomber utan med att det afghanska folket återfår tron på framtiden genom att vardagslivet fungerar.

Läs mer på ledarsidan i morgon.

I bland känns det som att det verkligen finns något som kan kallas tankeöverföring…

I morse bestämde vi att Åsa P som bloggar från Pridefestivalen skulle leverera ett kul citat från någon Pride-deltagare till ledarsidan. 

Efter att ha kollat lite från invigningen av Pride House sms-ade jag Åsa och föreslog att vi kunde ta ett citat av Ali från Arabiskt initiativ. Exakt i samma sekund mejlade Åsa mig ett citat av… jovisst av just denne Ali.

Tala om tankeöverföring! 

Sådär ja nu är jag tillbaka på tidningen efter en skön semester i skärgården. Vädret kunde väl ha varit på bättre humör men det är ändå skönt att bara vara, läsa, slappa, bada och åka båt.

Jag har nu haft möte med ledarkollegorna Eva och Åsa. Vi har fortfarande sommarbemanning så vi är inte så många på redaktionen. Semestrar pågår.

Den här veckan blir det fullt ös med Pridefestivalen och Aftonbladets ledarsida som ju länge gått i bräschen för kampen för HBT-rättigheter är förstås på plats och bevakar. Åsa kommer att ge ögonblicksrapporter löpande i vår särskilda Prideblogg. Och så kommer det naturligtvis dyka upp texter på ledarsidan med Pride-vinkel.

Redan i dag kan du läsa huvudledare – Heteronormen är inte så festlig.

Nu ska jag öppna tio kilo post (okej en viss överdrift men mycket är det…).

På återseende!

Reaktionerna på vår skojiga ledarsida i går (midsommarafton) har varit många och positiva. Läsarna uppskattade att vi skämtade med statsministern genom att göra Reinfeldts facebook-sida. Den politiska satiren kan ibland vara nog så verkningsfull som en seriös ledare.

Midsommarhelgen är fin här i skärgården, fast en aning regnig. Hoppas vädret rycker upp sig för nu börjar min semester.

Det blir en längre bloggpaus från och med i dag för min del. På måndag skriver jag sista måndagskrönikan för ett tag. Den återupptas i augusti.

Ha en underbar sommar och glöm inte att läsa Aftonbladet under din semester.

Bra böcker och god poesi hör också sommaren till. Själv ska jag ta mig ann Ann-Marie Ljungbergs bok ”Mörker, stanna hos mig” och Tom Malmquists diktsamling ”Fadersmjölken”.

Expressens chefredaktör Thomas Mattsson presenterar nu stolt att tidningen lanserar ”Crossfire”, dvs låter en från höger och en från vänster debattera. I dag skriver Lotta Gröning från vänster och Marie Söderqvist från höger om LAS-frågan.

Konceptet känns igen. Aftonbladet och Svenska dagbladet har under våren kört ”Korseld” i Webb-tv där Aftonbladets ledarskribent Katrine Kielos och Svenska dagbladets Sanna Rayman grillat makthavare från ett vänster-höger-perspektiv.

Bättre sent än aldrig, Expressen!

Partiledardebatten i riksdagen håller på som bäst. Fredrik Reinfeldt försökte lära Mona Sahlin vad svenska modellen innebär. Sahlin svarade rappot att det nog inte är Reinfeldt som ska säga vad svenska modellen är…

– Du är nybörjare på svenska modellen, Reinfeldt, sa Mona Sahlin.

I spänd förväntan på SCB:s partisympatiundersökning argumenterar alliansblocken mot de rödgröna. Riktigt kul!

Jag måste tyvärr lämna riksdagsdebatten till kollegorna för att gå på budgetmöte och sen möte med Aftonbladets styrelse.

Läs mer om debatten på ledarsidan i morgon!

Det kändes ovant i morse – att bli bländad av solljus på väg till jobbet har inte hört till vanligheterna denna mörka, kalla försommar. Men i dag skiner solen äntligen över Stockholm!

Hoppas det håller i sig till midsommar.

Är nu på väg till pristudelningen av 2009 års Anna Lindh-pris.

Den iranska valet blev ett bakslag för demokratirörelsen.

”Irans befolkning riskerar inte bara fortsatt isolering och ekonomisk tillbakagång utan måste räkna med att ett redan totalitärt samhälle blir ännu hårdare”, skriver vi på ledarplats i dag. (Texten har lagts ut på nätet som om den är en ledarkrönika av mig men det är den inte utan en huvudledare med signaturen IP)

Rapporterna från Teheran ger både hopp och oro. Trots mötesförbud samlas just nu hundratusentals iranier till protestmöte. Underbart att så många vågar demonstrera men risken är att regimen slår tillbaka motståndet alltför brutalt.

Läs också Wolfgang Hanssons nyhetskrönika.