Vårsolen letade sig fram i helgen och det har verkligen varit ett fantastiskt vårvinterväder i Stockholm. Jag passade på att kolla in Vårsalongen på Liljevalchs – ett säkert vårtecken.

Det var som vanligt en rolig utställning med en salig blandning av ännu icke etablerade konstnärer. Roligast var Bengt Sjöströms smideskonst ur en älgs perspektiv – klar humor!

Magdalena Larsson Chatziantonis blyertsteckning av Olof Palme var också lysande.

Idén att börja konståret med en vårsalong startade 1921 läser jag i årets katalog. 

Heja Liljevalchs!

Kritiken mot Malmös kommunalråd Ilmar Reepalu för hans oförsiktiga försök att förklara den växande antisemitismen som något som växer fram ur Mellanösternkonflikten har nu gått över alla rimliga proportioner.

Högerdebattörers avskyvärda stämplande av människor som kritiserar Israels politik som antisemiter skapar ett kulturklimat som gränsar till fascistoida stämningar. Det är faktiskt inte klokt.

Sen borde Reepalu varit tydlig om att Malmös judiska befolkning inte på något sätt har skuld till det som sker i Gaza och på Västbanken idag och att alla former av hatbrott alltid måste fördömas. Han har slirat när han blandat samman sionism och antisemitism.

Detta har Reepalu i efterhand tydliggjort och bett om ursäkt för. Han har träffat företrädare för judiska församling och startat ett dialogforum mellan olika etniska/religiösa grupper i Malmö.

Ingen kan på allvar påstå att Ilmar Reepalu skulle vara judehatare. Det är befängt och den sortens beskyllningar leder bara till att stämningar trissas upp och förtroendevalda får ta emot hat- och hotbrev. Något som nu Reepalu utsätts för på ett skrämmande sätt.

Det är många som borde skämmas i denna trista historia.

Läs Kennet Andreassons krönika på ledarsidan i dag.

I dag försöker Expressen sig på att göra ”ett avslöjande” som handlar om att Lars Ohlys barn går i friskola. Det skulle enligt tidningen vara ett moraliskt-politiskt problem.

För det första är detta på intet sätt en nyhet eller ett avslöjande. Det är känt sen länge och Ohly själv har i intervjuer talat om det på senare tid som exempel på att moralismen ibland drivs in absurdum. Ohlys barn kan faktiskt själva bestämma i vilka skolor de vill gå. De behöver inte följa pappas åsikter.

– Lämna mina barn i fred, skriver nu Ohly i ett pressmeddelande.

”Jag tycker att Expressen har passerat skammens gräns när man försöker komma åt mig genom mina barn. De gör själva sina livsval och det är orimligt och ohederligt att göra den kopplingen som Expressen gör. Expressen borde be om ursäkt”, skriver Lars Ohly.

I det här fallet har Ohly helt rätt. Det är faktiskt pinsam journalistik från Expressens sida.

Den evighetslånga vintern känns mer uthärdlig när solen skiner. Både i går och idag har jag vaknat till gnistrande sol över Mälaren. Underbart!

I dag har jag min lediga dag som förstås inte är så ledig utan innehåller en mängd möten….

Mer bloggande i morgon igen.

Läs ledaren ”Hellre sjukvård än städavdrag” och Ingvar Perssons ledarkrönika ”I USA behövs inga skattesubventioner”.

Statsminister Fredrik Reinfeldt försöker med aktivt understöd från borgerliga ledarsidor att göra frågan om avdraget för hushållstjänster till en jobbfråga.

I går i Rapport sa han med darr på rösten att han är förvånad över att de rödgröna går till val på att ”förbjuda dessa jobb”. Vad menar han?

Det är väl ingen enda som talat om att förbjuda städjobb? 

Det hela handlar om hur vi använder våra gemensamma resurser, dvs skatterna, på bästa sätt.

En statsminister som aktivt bidragit till att försämra arbetsmarknadsutbildningarna, vuxenutbildningen samt a-kassan och regerar i en tid då Sverige har massarbetslöshet ska nog vara försiktig med att uttala sig om just jobben…

Det är för övrigt oerhört uppblåsta siffror som basuneras ut vad gäller alla nya städjobb som påstås ha skapats med RUT-avdraget. Om avdraget ska vara till för att stötta människor som har svårt att komma in på arbetsmarknaden finns betydligt effektivare och billigare sätt för samhället.

Däremot kan det absolut finnas skäl att föra en framtidsdebatt om hur tjänstesektorn ska se ut framöver och om eventuellt stöd i form av sänkta arbetsgivaravgifter med mera.

Men att ha ett skatteavdrag för alla som köper städtjänst är och förblir ett samhällsslöseri som bara förstärker klassklyftorna.

I dag skriver vi på ledarplats förstås om de rödgröna som bestämt sig för att avskaffa avdraget för hushållsnära tjänster – Orättvist avdrag blir bra valfråga.

Det är som sagt inget fel att köpa städtjänster men att ha ett skatteavdrag som fungerar så fördelningspolitiskt snett som regeringens hushållsavdrag är absurt.

(Lite pinsamt är det faktiskt med dessa högavlönade Socialdemokrater som aktivt ansökt om att få göra just detta avdrag som de är emot. Numera är det svårt att undvika då regeringen har ändrat systemet så avdraget finns redan på fakturan då tjänsten köpes. Precis som med jobbavdraget dras alla med i systemet så att säga men så var det inte tidigare.)

En annan egentligen betydligt allvarligare fråga är den havererade sjukförsäkringen – regeringens stora politiska misslyckande. Läs Kennet Andreassons ledarkrönika – Sjukare kan en reform inte bli.

Efter radiodebatten slängde jag mig iväg till Gamla stans S-förening, där jag inbjudits som talare. När jag gick där i snöyra och halkade omkring i de ishala, icke skottade gränderna tänkte jag att det väl inte skulle komma många själar denna kväll.

Arrangören trodde inte heller det utan räknade med att högst 30 skulle komma.

Det kom över 60 personer och intresset för att prata politik och ideologi var stort. Det blev ett härligt möte!

Ingemar Ingevik och hans kamrater i Gamla stan gör ett fantastiskt jobb utifrån ett starkt socialt patos. Det är alltid lika roligt att besöka denna S-förening som börjar sina öppna möten med en matstund (ikväll var det jättegod tortellini-soppa). Och alla är välkomna, inte bara S-medlemmar.

Här lever den folkrörelseidé jag tror så mycket på inte minst i vår överindividualiserade tid där ensamheten breder ut sig och människor längtar efter sammanhang…

Det blev stundtals hetsigt i debatten mellan mig och DN:s Peter Wolodarski i Studio 1 tidigare ikväll. Jag reagerade mot att han liksom Ekot bara rakt av köper Almegas sifferexcercis när det gäller vilka som nyttjar hushållsavdraget.

SCB:s statistik är tydlig på denna punkt. Som sagt: hälften av befolkningen tjänade under 200.000 kronor år 2008 – endast 6 promille (!) av dessa nyttjade avdraget. Medan av de fem procent som är höginkomsttagare nyttjade hela sju procent avdraget.

Denna klassmässigt tydliga bild visar sig också i statistiken om i vilka kommuner som avdraget utnyttjades under 2008 – det är i Danderyd och Lidingö som avdraget mest utnyttjas – inte i kommuner som Filipstad, Åsele eller Storuman.

Min och ledarsidans hållning handlar inte ett dugg om någon moralistisk inställning att det är fel att köpa hushållstjänster. Det är utmärkt att det finns bra och kompetenta städföretag som säljer professionell städning. Jag har själv haft goda erfarenheter av Hemfrid exempelvis.

Problemet är att regeringen använder våra gemensamma resurser, dvs skattebetalarnas pengar åt att subventionera tjänster åt oss som redan har råd att betala för vit arbetskraft i denna bransch. Det är ett skatteslöseri ovärdigt ett välfärdssamhälle!

Våra gemensamma resurser ska användas för det stora flertalets allra bästa och det är framförallt dem som har behov av hjälp som ska få det. RUT-avdraget är varken försvarbart ur samhällsekonomisk eller jämlikhetssynpunkt.

Däremot bör hemtjänsten byggas ut så att också stressade barnfamiljer kan få hjälp och att ett rikare utbud tjänster kan erbjudas de äldre som behöver hjälp.

Jag hör just nu Mona Sahlin i Aktuellt i denna fråga. Bra!

Det är utmärkt att de rödgröna tar strid i denna ideologiska fråga.

Reinfeldt försöker göra det till en jobbfråga vilket är absurt. Om man vill få människor ”vars alternativ är arbetslöshet” att få jobb som Reinfeldt säger finns det betydligt effektivare sätt än den här typen av skatteavdrag. Det klingar dessutom lite falskt när vi sett hur regeringen under de senaste åren dragit ned på arbetsmarknadsutbildning och komvux och arbetslösheten ökat drastiskt.

Debatten lär fortsätta.

Hörde på lunch-ekot på radion där Almega som helt klart har partsintressen i debatten om hushållsavdraget fick basunera ut sina nya siffror som påstås visa att uppemot 70 procent av låg- och medelinkomsttagare använder sig av RUT-avdraget.

Jag är förvånad att Ekot så okritiskt låter Almegas siffror bli till någon sorts sanning. Om man tittar på SCB:s underlag så kan man se att ungefär halva befolkningen hade en årsinkomst under 200.000 kr år 2008. Av dessa var det bara sex promille (!) som använde sig av hushållsavdraget.

Bland de fem procent av befolkningen som kan kallas höginkomsttagare var det betydligt vanligare – drygt sju procent hade skattereduktion för hushållsnära tjänster.

Almegas statistik säger inte heller något om hur mycket tjänsten används. Om en låginkomsttagare sparat ihop till en flyttstädning och använder sig av hushållsavdraget för ett köp blir det klassat i samma dignitet som om en höginkomsttagare löpande köper städning varje vecka…

Med siffror kan man således visa det man vill.

Ekot borde förhålla sig mer kritiskt till Almegas kampanj för hushållsavdraget.

Mer om RUT-avdraget på ledarsidan i morgon.

Och strax efter 17.00 idag debatterar jag frågan i radions Studio 1 tillsammans med Dagens Nyheters politiska redaktör Peter Wolodarski.

De rödgröna partiledarna, Mona Sahlin (S), Maria Wetterstrand (MP) och Lars Ohly (V) har just på en presskonferens förklarat att de tänker avskaffa det orättvisa RUT-avdraget om de får bilda regering efter valet.

Utmärkt!