I helgen beordrade tyska befäl Nato att genomföra en bombattack i Afghanistan som verkar ha kostat 125 människors liv. I Tyskland pågår en upprörd debatt om de tyska truppernas medverkan i detta USA-drivna krig.

Ett sjukhus som drivs av svenska afghanistankommittén har stormats av Nato-soldater i deras jakt på talibaner. Nu fruktar sjukhusledningen att sjukhuset kan komma att bli ett mål för talibanerna.

”Om den internationella militären inte respekterar neutrala sjukhus finns det inte heller anledningen för talibanerna att göra det. Då skulle de här klinikerna och sjukhusen bli militära mål”, säger Anders Fänge, platschef för Svenska Afghanistankommittén, till nyhetsbyrån AP.

Vad gör Sverige i detta krigsvansinne?

Lena Hjelm-Wallén har varit både utrikesminister och ordförande i Svenska afghanistankommittén. Hon är en klok kvinna som utrikespolitiskt intresserade både inom och utom socialdemokratin borde lyssna till.

I dag uttalar hon sig på vår ledarsida. Hon välkomnar en öppen debatt om situationen i Afghanistan.

– Nu måste det ske en utveckling i landet. Afghanistan behöver skolor och hälsokliniker. Man behöver polis och ett fungerande rättssystem. Nu måste de militära insatserna styras om till civila insatser.

Om två veckor samlas EU:s utrikesministrar i Stockholm för att diskutera läget i Afghanistan.

– EU kan göra mycket mer, fortsätter Lena Hjelm-Wallén.

Hon vill se en öppen agenda för insatserna i Afghanistan. Det är viktigt att befolkningen förstår att det inte finns någon dold agenda, ingen som vill ockupera landet, ingen som vill åt några oljefyndigheter.

Läs mer på ledarsidan – Afghanistan behöver fred.

USA:s och Storbritanniens offensiv i södra Afghanistan har lett till att de talibanska grupperna flyttat norrut där Isaf-styrkan och de svenska soldaterna opererar. I helgen sprängde två självmordsbombare sin bil alldeles vid Isaf-styrkans högkvarter. Ett tiotal människor dödades och ett hundratal sårades.

Det blir allt svårare för biståndsarbetarna i Afghanistan. Läs biståndsarbetaren Bengt-Åke Törnbloms blogg från Afghanistan.

De svenska soldaterna är respekterade internationellt för att ha bra hand med civilbefolkningen. Tyvärr försvåras deras uppdrag av det otydliga mandatet där FN:s Isafstyrka som leds av en amerikan och styrs av Nato blandas samman med de amerikanska trupperna. Den ursprungliga fredsbevarande missionen har alltmer blivit en så kallad fredsframtvingande vilket i praktiken innebär regelrätt strid.

Ju längre kriget pågår utan att civilbefolkningen uppfattar det som att deras framtid blir bättre och landet byggs upp desto svårare blir det militära uppdraget. Risken är stor att Afghanistan utvecklas till ett Vietnam.

Radio-Ekot beskrev i morse hur många soldater nu kommer hem med posttraumatiska besvär och får alltför dålig hjälp.

Kritiken mot det omöjliga kriget och Sveriges tveksamma roll i det ökar. Läs förre försvarsministern Tage G Peterson i dagens Aftonbladet.

Det är hög tid att diskutera Isaf-styrkans och de svenska soldaternas uppdrag. Sverige och EU bör forma en ny afghanistan-politik som inte bygger på den Buschska idén om ett krig mot terrorismen.

SVT:s Rapport visade i helgen att den svenska opinionen blir alltmer kritisk till Sveriges medverkan i det Natoledda kriget i Afghanistan. En knapp majoritet, 42 procent, är för  medan 39 procent är emot. Hela 19 procent har ingen uppfattning.

Det är framförallt män som stöder kriget och de mest krigiska finns bland folkpartiets väljare (66 procent positiva) medan bara 29 procent av centerns väljare är för. Bland de rödgröna väljarna är motståndet tydligt. Socialdemokratin är fortfarande mycket splittrat – i SVT:s Sifo svarar 42 procent att de är emot vilket går på tvärs med rådande partilinje.

Jag har i tidigare intervjuer för TV uttalat mig om att den svenska Afghanistanpolitiken är dåligt förankrad hos folket – något som försvarsminister Sten Tolgfors inte håller med om. Rapports undersökning visar dock att klyftan mellan beslutsfattarna och folket är stort i denna viktiga säkerhetspolitiska fråga.

– Jag tänker inte medverka till att Sverige lämnar Afghanistan men vill vara med och förändra uppdraget, hörde jag Mona Sahlin säga till Rapports reporter i Sickla efter hennes sommartal. Hon menade också att när nu Obama betonar att civila mål inte ska angripas ska Sverige vara kvar i Isaf-styrkan.

Det är en riskabel hållning. Vid nästa Nato-bombning av någon afghansk by kommer frågan återigen att ställas vad detta krig egentligen leder till. Risken är stor att det håller på att utvecklas till ett nytt Vietnam – och denna gång är Sverige delaktig på USA:s och Natos sida.

Det är i högsta grad bekymmersamt.

Läs Olle Svennings söndagskrönika – Finns det några snälla talibaner?

Mona Sahlin borde samla den rödgröna oppositionen i en utrikespolitik som just kan förändra det svenska uppdraget i Afghanistan – från krig till samhällsbygge.

Förre försvarsministern Anders Björck (m) har uttryckt stor skepsis mot den svenska militära insatsen i Afghanistan. 

”Vi är visserligen där på ett FN-mandat, men det är inte vi som bestämmer. Det är USA som bestämmer”, sa han i SVT:s morgonsoffa i går.

Det är precis det som är problemet och som gör den svenska militära närvaron i landet både extra farlig och politiskt oerhört tveksam.

Vi skriver mer om detta i dag på ledarsidan – Svenskarna en del av USA:s krig.

Vad säger oppositionen med Mona Sahlin i spetsen?

I dag följde Rapport (cirka 12 minuter in i klippet) upp Aftonbladets ledarsidas kritik mot den svenska militära operationen i Afghanistan.

Kritiken växer – inte bara bland de politiker som från början varit skeptiska till det svenska deltagandet. I morse satt förre försvarsministern Anders Björck (m) i SVT:s morgonsoffa och var klart tveksam till det otydliga mandatet och uppdraget för de svenska soldaterna.

Mer om detta på ledarsidan i morgon.

I morse diskuterade jag i TV4 (har inte lagts ut på nätet ännu) landshövdingen Marianne Samuelssons milt sagt diskutabla hållning till lagen om strandskydd. Det är verkligen en pinsam historia som vi skriver om på dagens ledarsida.

Marianne Samuelsson var en gång språkrör för Miljöpartiet och drev i riksdagen frågan om förstärkt strandskydd och var med och förhandlade fram nya miljöbalken tillsammans med socialdemokraterna och vänsterpartiet. 

Borta är visst nu alla hennes miljöideal. Så sorgligt.

Vi fortsätter också att ifrågasätta den svenska militära insatsen i Afghanistan – Det duger inte, Tolgfors – som ett svar på försvarsministerns inlägg på DN Debatt i går.

Läget i Afghanistan blir alltmer bekymmersamt. Den amerikanska krigslogiken har lett helt fel. Problemet med den internationella styrkan där Sverige deltar är dess otydliga mandat och att det under årens lopp skett en amerikanisering av FN-styrkan. Det afghanska folket förtroende för soldaternas insatser blir allt lägre ju mer av direkt krigföring på Natos uppdrag som Isaf-styrkan ägnar sig åt.

Carl Bildt och den svenska regeringen har nu under EU-ordförandeskapet möjlighet att förändra afghanistanpolitiken så att det internationella samfundet lägger tonvikt vid det civila i stället för på det militära – det afghanska samhällets återuppbyggnad måste få högre prioritet.

Talibanismen bekämpas inte med bomber utan med att det afghanska folket återfår tron på framtiden genom att vardagslivet fungerar.

Läs mer på ledarsidan i morgon.

I kväll besökte jag moskén i Fisksätra.
Bengt Wadensjö, före detta biskop i Karlstad stift, arbetar med religionsdialogen för Nacka församling. Han introducerade mig för muslimerna i Fisksätra.

I en källarlokal i ett av hyreshusen satt vi på de vackra orientaliska mattorna som täckte golvet och resonerade om läget i Afghanistan. Flera av de muslimska männen var flyktingar från Afghanistan. De kunde inte förstå att den svenska regeringen skickar tillbaka människor till det land de flytt undan krig och kaos.

Efter en timmes resonemang om läget i världen suckade imamen och sade: Det bästa vore om Jesus kom tillbaka så att vi kunde få fred.
Sen bad han för oss alla, kristna som muslimer.
Det kändes fint.

Nästa gång vi ska träffas ska vi samtala om Palestina.

Jag tog Saltsjöbanan tillbaka till Slussen. Det är som att åka mellan olika kontinenter. Fisksätra kallas för ”lilla Kairo”. Jag älskar den orientaliska atmosfären.
Men frågan är hur vi ska skapa ETT gemensamt samhälle där alla etniska, religiösa, klassmässiga och könsstereotypa murar är rivna?