SVT:s Rapport visade i helgen att den svenska opinionen blir alltmer kritisk till Sveriges medverkan i det Natoledda kriget i Afghanistan. En knapp majoritet, 42 procent, är för  medan 39 procent är emot. Hela 19 procent har ingen uppfattning.

Det är framförallt män som stöder kriget och de mest krigiska finns bland folkpartiets väljare (66 procent positiva) medan bara 29 procent av centerns väljare är för. Bland de rödgröna väljarna är motståndet tydligt. Socialdemokratin är fortfarande mycket splittrat – i SVT:s Sifo svarar 42 procent att de är emot vilket går på tvärs med rådande partilinje.

Jag har i tidigare intervjuer för TV uttalat mig om att den svenska Afghanistanpolitiken är dåligt förankrad hos folket – något som försvarsminister Sten Tolgfors inte håller med om. Rapports undersökning visar dock att klyftan mellan beslutsfattarna och folket är stort i denna viktiga säkerhetspolitiska fråga.

– Jag tänker inte medverka till att Sverige lämnar Afghanistan men vill vara med och förändra uppdraget, hörde jag Mona Sahlin säga till Rapports reporter i Sickla efter hennes sommartal. Hon menade också att när nu Obama betonar att civila mål inte ska angripas ska Sverige vara kvar i Isaf-styrkan.

Det är en riskabel hållning. Vid nästa Nato-bombning av någon afghansk by kommer frågan återigen att ställas vad detta krig egentligen leder till. Risken är stor att det håller på att utvecklas till ett nytt Vietnam – och denna gång är Sverige delaktig på USA:s och Natos sida.

Det är i högsta grad bekymmersamt.

Läs Olle Svennings söndagskrönika – Finns det några snälla talibaner?

Mona Sahlin borde samla den rödgröna oppositionen i en utrikespolitik som just kan förändra det svenska uppdraget i Afghanistan – från krig till samhällsbygge.