Debatten om Aftonbladets kulturartikel har nog slagit rekord i hätska påhopp och överdrifter både i svensk debatt och israelisk. Vår ledarartikel i torsdags där vi krävde besked om pressfriheten av Carl Bildt har nu snart 400 kommentarer.

Och denna blogg har under de senaste dygnen haft cirka 25.000 läsare.

Hatmejl väller in men också väldigt många positiva röster som i Aftonbladet ser en modig tidning som vågar skriva kritiskt om staten Israel och ifrågasätta dess politik gentemot palestinierna.

I arabvärldens medier har Aftonbladet blivit det hoppfulla exemplet på att västmedia inte bara schablonartat går den israeliska regeringens vägar.

På andra håll, främst i den mer regeringstrogna israeliska pressen framställs Aftonbladet som bevis på att antisemitismen är utbredd i Sverige och Europa.

Hela affären som nått väldiga dimensioner känns absurd men den har sin realpolitiska förklaring. Staten Israel är hårt ifrågasatt för sitt krig mot Gaza i vintras och för sina ständiga brott mot internationell rätt och folkrätt. Obama-administrationen i USA har också tydligt markerat sitt ogillande och kräver omedelbart stopp för bosättningarna.

Nuvarande israeliska regering hör till den mest högextrema i landets historia.

I denna kontext ska man se och analysera de hätska påhoppen på Aftonbladet och Sverige

Mer om detta i min måndagskrönika i morgon.

Och fortfarande undrar vi över själva sakfrågan som ställdes av Donald Boström i kulturatikeln i måndags. Läs här vår reporters reportage från Västbanken i dag.

Aftonbladets journalister hindras nu från arbeta i Israel/Palestina.

Än en gång visar staten Israel sin syn på pressfriheten.

Affären med Sveriges ambassadör Elisabet Borsiin Bonnier och hennes häpnadsväckande utspel angående Aftonbladets kulturartikel går vidare. 

Utrikesminister Carl Bildt tiger men låter sin presstalesman på UD markera att ambassadörens utspel var ”ett lokalt initiativ”. Vad menas med det? Varje gång en ambassadör agerar gör han eller hon det på statens uppdrag. UD:s uttalande kan bara tolkas som att Borsiin Bonnier agerat på eget bevåg utan att förankra det högre upp.

Jag noterade sent i går kväll att ambassaden i Tel Aviv plockat bort ambassadörens diskutabla pressmeddelande på hemsidan.

Vad drar Carl Bildt för slutsatser av Borsiin Bonniers agerande? Kan Sverige ha en ambassadör på en sån politiskt känslig plats som gör anmärkningsvärda ”lokala initiativ”?

Bildt måste ge besked. I grunden handlar det om press- och yttrandefrihetens ställning.

Det skriver jag på ledarplats i dag.

Chefredaktörskollegan tillika vår ansvarig utgivare, Jan Helin skriver på nyhetsplats: Deltar regeringen i hatkampanjen?