Statsministern har nu meddelat att Lars Danielsson avgår som chef för statsrådsberedningen. Beskedet var väntat. Förtroendet för statsministerns närmaste medarbetare var raserat.
Historien är fortfarande fullkomligt obegriplig. Hur en så omvittnat kompetent statstjänsteman kunde strula till det för sig så till den grad är sannerligen inte lätt att förstå.
Det hela känns bara tragiskt.
”Lars Danielsson är en person som är utomordentligt kompetent i utrikesfrågor. Jag utgår från att vi kommer att kunna använda honom i dessa frågor”, säger Göran Persson till TT.
Det håller jag med om. Danielsson har gjort bort sig gruvligt – det ska läggas i ena vågskålen förstås men i den andra måste trots allt hans långa erfarenhet och höga kompetens läggas. Han skulle bli en utmärkt ambassadör exempelvis.
Den politiskt centrala frågan är fortfarande hur den svenska krisberedskapen ska bli bättre. Här har förhoppningsvis beslutsfattarna lärt sig av alla års heta debatt och utredningar.
Lars Danielsson lämnar men gåtan Danielsson består.

JO framför skarp kritik mot statssekreterare Lars Danielsson. Frågan om vem som ringde vem och när den där olycksaliga Annandagen då Tsunamin rasade är ännu olöst. JO tror dock uppenbarligen inte på Lars Danielssons minnesbild, De uppgifter han lämnat är ”inte övertygande” som JO skriver på juridiska.
Rapporten kritiserar vidare Danielsson för hans nonchalanta behandling av Katastrofkommissionen. Han beskylls också för ”bristande noggrannhet under kommissionens utfrågning”.
Kritiken är allvarlig. Den handlar om förtroendet för statsministerns närmaste medarbetare. Dessutom handlar den om regeringskansliets respekt för riksdagens granskande organ.
Nu måste statsministern ta ställning till om han har fortsatt förtroende för Danielsson.
Här måste förstås hela Danielssons långa tjänsteutövning vägas in.
Själva huvudfrågan ur ett medborgarperspektiv handlar dock om den bristande krishanteringsorganisationen i regeringskansliet. Här har, som Katastrofkommissionen och KU påpekat, regeringen och inte minst statsministern ett stort ansvar.
Den frågan har nu debatterats grundligt och förhoppningsvis har lärdomarna av Tsunamin lett till bättre krisberedskap.
Evakueringen av nästan 9000 svenskar i Libanon i somras tyder på det.
I kväll diskuterar jag JO:s rapport i Aktuellt.