Har varit ute med mina andliga trätobröder skådespelaren och författaren Per Ragnar och prästen och musikern Lars Åke Lundberg.
Som vanligt hade vi ett inspirerande middagssamtal. I kväll avhandlade vi Ignatius av Loyola eller ”varför i helvete det ignatianska blivit så populärt i vår lutherska kyrka”, som Per Ragnar uttryckte det.
Det tål att funderas på.

Jag är dock mycket inspirerade av jesuitprästen Gerhard Hughes moderna uttolkning av den ignatianska andligheten – en andlighet som inte flyr världen utan står mitt i den.

Problemet är att det inte finns så många bra moderna lutheruttolkare i vår tid. Jag saknar Gustaf Wingren i Lund. Luther som mystiker och själavårdare borde framhävas mer.

I Nacka församling drar vi nu igång en Luther-cirkel för anställda och förtroendevalda. Per Ragnar kommer till Nacka kyrka med sin föreställning Luther – död eller levande måndag 28 april. Det blir en kväll öppen för allmänheten.

Dags för en Luther-renässans!
Han har mycket att säga i vår tid av prestationsångest, världsflykt och gärningsrättfärdighet.