I går kväll var jag och en väninna på Södra teatern och lyssnade på poeten Jacques Werup och vissångaren Mikael Wiehe – en oslagbar kombination som det tog de över 30 år att komma fram till.
Det blev en underbar kväll i vemodet och det allvarliga skrattets anda.
Deras småspydiga men djupt vänskapliga gnabbande med varandra på scenen var väldigt underhållande – där var ”poetjäveln” och ”den plakatpolitiska pekpinnetrubaduren” och båda brottas de nu med livet, kärleken, åldrandet och döden.

En perfekt Allhelgona-blues för min höstsjäl.

Jonas Morian är en läsvärd bloggare som ofta diskuterar i gränslandet mellan media/informationsteknik och politik.
Här kommenterar han min krönika om politik och PR i måndags.

Och Tvärdrags spännande redaktör Daniel Suhonen gör denna notering.

Antologin Empati och engagemang röner stort intresse.

Min gamla konkurrenttidning Nerikes Allehanda (jag var i början på 1990-talet chefredaktör för Örebro-Kuriren) har skrivit en fin recension av boken.

”Att sitta med en bok som är skriven av dagens främsta kvinnliga journalister i Sverige och som dessutom handlar om gårdagens främsta kvinnliga journalister – det känns besvärligt för en som arbetar inom branschen”, inleder kulturjournalisten Inger Nordahl sin recension.

Såg ikväll Dramatens uppsättning av Strindbergs Dödsdansen på Sveriges Television.
Stina Ekblad och Örjan Ramberg spelar magnifikt i detta klaustrofobiska och stundtals helvetiska äktenskapsdrama.

Har sen läst klart Michael Azars fantastiska bok – Döden i Beirut  – som kom förra året.

Kan försoning ske i relationer byggda på lögn och konventioner, på historiska stereotyper och maktmönster, är frågan som kan ställas både till oss själva och till dagens Libanon.

”Det räcker med att två människor hatar varandra
för att hatet undan för undan skall erövra universum”, menade Sartre i ”Djävulen och Gud Fader”.

Tidningen Kulturen skriver också fint om antologin ”Empati och engagemang – en kvinnolinje i svensk journalistik”.

”Empati och engagemang är en tankeväckande och intressant antologi, skriven av tjugo kvinnliga journalister. Om det finns något sådant som en kvinnolinje i svensk journalistik vet jag inte men boken är i alla fall läsvärd. ”

Hittade nu också en recension av vår bok ”Empati och engagemang” i Östgötacorren.

”Antologin, utgiven i samband med 200-årsjubileet av Wendela Hebbes födelse, är lärorik, stimulerande kritisk och debatterande”, skriver Margareta Wiman.

Och recensionen avslutas med följande:
Samtidsrösterna ger återblickar, utvärderar, ifrågasätter konsekvensneutralitet, riktar skarp kritik. Kerstin Vinterhed (DN), Isa Edholm ( ”Radio Ellen”). Katarina Mazetti (”freja!”). Lisbeth Gustafsson, Anne Jalakas … och inte minst Helle Kleins vassa uppgörelse med narcissismen och individualiseringen i dagens medie- och kulturvärld:
”När jaget ställer sig i vägen för duet”, verkligheten uppfattas som fiktion och infotainment blir ideal – vad händer då med samhällsjournalistiken och empatin?

Tack för det.

I dag blev jag intervjuad av en trevlig journalist från kulturradion med anledning av min essä i antologin. Sänds den 4 september i P1.

Jag hittade ännu en fin recension av antologin Empati och engagemang.
Det är Karin Månsson som skriver på kultursidorna i Arbetarbladet i Gävle.

Godmorgon kära bloggläsare!

Nu har Ingegärd Waaranperä skrivit en lysande recension om antologin ”Empati och engagemang”.

”Så många tankar, så mycket skärpt diskussion. Tacka Wendela för det”, avslutar hon sin artikel.

Även Smålandsposten skriver positivt om vår bok ”Empati och engagemang”.

I går kom en vacker ros från förlaget.
Tack för det!