Jag ser att Financial Times i dagens ledare är inne på samma spår som jag själv var i min bloggnotis i morse – om vikten av att inte låta paniken ta över.
FT påminner om att den engelska säkerhetstjänsten och polisen flera gånger tidigare spritt ut falskt alarm. De dödade en man i en operation mot ett påstått terrornätverk i östra London tidigare i juni. Efteråt kunde de inte finna några som helst tecken på  kemiska vapen som de trodde att mannen gömde.
Och så får vi inte glömma den stackars brasilianska elektrikern som påstods vara en självmordsbombare och sköts till döds av brittisk polis.
Brittiska Financial Times påminner om att det aldrig går att skapa hundraprocentig säkerhet.
Tidningen ifrågasätter USA:s och Englands tro att det går att döda eller fånga in terrorister tills det inte finns någon kvar.  FT efterlyser proportioner i svaret på terrorhoten.
”More than 3000 people died last year on UK roads, but the roads stay open”, skriver tidningen på ledarplats och ifrågasätter polisens alarmastiska sätt att informera medborgarna.
Journalister och terrorister är fullt kapabla att sprida panik utan att polisen behöver hjälpa till, konstaterar Financial Times.

Flygningarna till och från London verkar ha kommit igång igen. Sepkulationerna är i full gång: Om det hade blivit ett attentat hur hade det gått till? Vilka har planerat det? Är al Qaida eller någon annan organisation bakom?
Plötsligt har resandet försvårats avsevärt. Nu tillåts knappt något handbage, dryckesflaskor och parfymflaskor får inte tas ombord på flygen och säkerhetskontrollerna är omfattande.
Det är förståeligt men oerhört trist.
Förutom de verkliga terrorattentaten, när de väl sker, så är själva rädslan för attentat fruktansvärd. Risken är också att politiska beslut som tas i rädslans kultur blir ogenomtänkta och oproportionerliga. Vi har sett många exempel på hur kriget mot terrorismen krossat både demokratiska principer och respekt för mänskliga rättigheter.
Den här gången tycks demokratin ha lyckats stå emot ett förfärligt attentat.
I lättnaden för det gäller det att hålla sig kylig och inte dras med i ryktesspridning och hets mot folkgrupper.
Grundfrågan om roten till terrorismen måste också hela tiden ställas.
Säkerhetstänkandet bör gå hand i hand med kamp för internationell solidaritet och bekämpande av ekonomiska och politiska orättvisor.
Säkerheten måste bli gemensam.