Det är gråare än grått i Stockholm och diset ligger tätt över Mälaren.
Ungefär som det känns när man betraktar den socialdemokratiska oppositionspolitiken – otydlig och dimmig.

Jag skriver om behovet av en tydlig socialdemokrati som ställer sig på de oppositionellas barrikader till morgondagens tidning.

I övrigt har jag i helgen läst ut Ann Heberleins svåra men starkt berörande bok om sin brottning med den psykiska sjukdomen bipolär typ 2 (kallades tidigare för manodepressivitet) – Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva (Weyler förlag).

I min blogg har det rasat in kommentarer angående homovigselfrågan – övervägande delen är skrämmande reaktionära i sin syn på homosexuella. Det pågår uppenbart en högerkristen kampanj. Detta och reportagen om SSPX:s framryckning inom den svenska kristenheten gör mig mörkrädd.

Att Sverigedemokraterna i mätning efter mätning numera klarar fyraprocentspärren säger också något om det otäcka kulturklimatet.

Det är som Tage Danielsson en gång diktade: Förstörelsens fästen är kraftigt bemannade. Det är dags för de snälla att bli fly förbannade!

Jag var på minnesstunden för Sten Andersson i Folkets hus. En mycket fin och värdig ceremoni. Bland talarna fanns Ingvar Carlsson som höll ett fint tal om Stens långa politiska gärning, norska Thorvald Stoltenberg nära vän till Sten och en gång norsk utrikesminister och Carin Jämtin.
När hon talade hörde jag några gentlemän från det äldre socialdemokratiska gardet bakom mig mumla: Hon är nog nästa partiledare.
Allra bäst var dock SSU:s internationelle sekreterare Faraj Abu-Iseifan. Han höll ett lysande tal om Stens kamp för fred i i Mellanöstern och obändiga tro på att en annan värld är möjlig.
Den killen borde bli SSU-ordförande. NU!

Den fantastiska Sofia Karlsson sjöng så att tårarna trängde fram.

Alla var där. Till och med Carl Bildt.

I Expressen igår kunde jag läsa om Stockholms arbetarekommuns val av nya borgarråd. Ordförande Bosse Ringholm slår fast att Annika Billström ”insåg att hon inte hade något stöd”.
Helt fel, Ringholm!
Annika Billström fick överlägset flest kryss av väljarna i årets val. Och bland partimedlemmarna har hon ett starkt stöd. Min bedömning är att hon nog skulle ha samlat åtminstone 40 procent av representantskapets röster i onsdags kväll om hon hade valt att kandidera.

Nu valde Billström att inte ta en öppen strid. Det hedrar henne.
Stockholms arbetarrörelse behöver  försoning snarare än skyttegravskrig.
Det borde Ringholm tänka på.
När ska han visa ledarskap och avgå?

Mer om Stockholms socialdemokrati på morgondagens ledarsida.

I morgon klockan 15.00 hålls en minnesstund för den före detta utrikesministern
Sten Andersson. Självklart ska jag gå dit och minnas en av vår tids stora politiker.

Här kan du läsa min krönika då jag nåtts av det sorgliga beskedet om Stens bortgång.

I går skrev vi på ledarplats om vikten av att socialdemokratin piggar på sig. Moderaterna har gjort sitt generationsskifte. Det är dags för (s) nu.

Jag läser i Sydsvenskan att kända skånska s-riksdagsledamöter som Kent Härstedt, Hillevi Larsson och Luciano Astudillo är inne på samma resonemang.

Största skillnaderna mellan 40-talister och 60-talister ser Härstedt i deras syn på internationalisering och könsroller.
”En annan viktig punkt som nog skiljer yngre från äldre är att det för min generation känns naturligt även som pappa att ta hand om barnen”, säger Härstedt till Sydsvenskan.

”Att både Reinfeldt och Hägglund personifierar en yngre generation bidrog nog till vårt valnederlag”, konstaterar Hillevi Larsson.
 – Och vad gäller ny partiledare har vi ju faktiskt även ett par kvinnor som skulle kunna bli förnyare. Både Carin Jämtin och Ulrica Messing är födda på 1960-talet, fortsätter hon.

Debatten om socialdemokratins valmisslyckande fortsätter.
Många röster höjs nu mot den bunkermentalitet som frodats runt Göran Persson.
I går skrev EU-parlamentarikern Jan Andersson om det i Dagens Nyheter.
I dag kan du läsa Åsa Petersens krönika på ledarsidan.

Enligt mina källor mullrar det rätt ordentligt i s-riksdagsgruppen också…
Det är bra. Det behövs en frisk och självkritisk debatt nu inom socialdemokratin!

I dag skriver vi på ledarsidan om vikten av att socialdemokratin tar valnederlaget på allvar och verkligen vågar ta sig an en förnyelseprocess – både politiskt och organisatoriskt.
På fredag-lördag samlas partiledning och riksdagsgrupp – då kommer valanalysgruppen att utses liksom alla s-ledare i riksdagens utskott. Det blir viktiga val. Här formas det lag som ska leda socialdemokratin in i nästa mandatperiod.
Nu måste nya krafter släppas fram – gänget runt Göran Persson har ansvar för nederlaget och kan rimligen inte vara dem som formar den nya socialdemokratin.
Läs mer här – Dags för (s) att pigga på sig.

I Dagens Nyheter i dag skriver socialdemokraten Jan Andersson på liknande tema.

Jag efterlyste häromdagen ett tydligt besked från Margot Wallström om han skulle vilja vara en kandidat till partiledarposten inom socialdemokraterna eller inte.
I dag har hon skickat ut ett pressmeddelande där hon säger att hon inte kandiderar.
Det är beklagligt. Hade hon sagt ja hade hon blivit partiledare.

Hennes nej bör dock respekteras och nu får processen gå vidare.
Det finns som sagt många kompetenta kvinnor som skulle kunna ta över efter Göran Persson: Wanja Lundby-Wedin, Carin Jämtin, Ulrika Messing, Annelie Hulthén, Mona Sahlin och Nalin Pekgul är några exempel.

Nu drar jag till Göteborg och ägnar mig åt kultur, litteratur, poesi och diskussion om yttrandefrihet. Aftonbladets kulturredaktion är som vanligt på plats med sin häftiga monter, designad av den underbara konstnäran Peter Johansson.
Vi ger också ut en spännande pocketbok – TYST – det som inte får sägas, det vi inte får veta.
Mer om detta senare.
Här kan du läsa min ledarkrönika – en uppmaning till Margot Wallström att bestämma sig och tydliggöra om hon är en kandidat eller inte till partiledarposten inom socialdemokratin. Säger hon ja, blir hon partiordförande.
På återseende.

Jag fick ett mejl från en läsare, Walentine Andersson i Göteborg:

”Hej Helle!
Läser din blogg ofta och läser dina kommentarer i AB, vilket snart det
enda man läser i den tidningen 😉

En tanke slog mig faktiskt när jag läste ditt blogginlägg om en kvinnlig
partiledare för S…

Varför inte du? Detta låter säkert som enormt fjäsk men du skulle vara
perfekt för S. Du är känd, du är inte rädd för att kritisera och du skulle
kunna ge S den nystart som partiet behöver 🙂
Dessutom verkar du ju stå för en socialdemokratisk politik. Något som jag tror många som svek sossarna i år känt att Persson inte gjort faktiskt”

Tack för de värmande orden, Walentine, men som du förstår är det inte aktuellt.
Jag är fullt upptagen med att leda Aftonbladets opinionsbildning.
Vi kommer att kämpa för att en kvinna efterträder Göran Persson.
Hon kommer att heta Margot, Wanja, Mona, Carin, Annelie eller Ulrika i förnamn.