I kommentarerna till socialdemokraternas valmanifest kan man höra från både höger och vänsterdebattörer att partiet saknar visioner. Dagens Nyheter slår på ledarplats fast att socialdemokratin ”inte längre är politiskt visionärt”.
Just den kritiken är tämligen ogrundad. Är det någon som bärs av en tydlig vision så är det statsminister Göran Persson med sin gröna folkhemstanke. Vad är väl kampen för energiomställning, ny miljöteknik och att göra Sverige oberoende av oljan om inte en vision?
Internationell press har skrivit spaltkilometer om Perssons oljekommission exempelvis.
Men i DN:s värld är väl bara visioner något som handlar om skattesänkningar.
Vad har den borgerliga alliansen egentligen för framtidsvision? Avskaffande av fastighetssskatten, eller?

Statsvetaren och debattören Stig-Björn Ljunggren skriver klokt i sin blogg om hur det borgerliga mantrat om att det behövs en ny regering bara för själva förändringens skull klingar falskt.

”Uppsala Nya skriver idag på ledarsidant att det är demokratiskt sunt med skifte vid makten även om den som skiftas bort gjort bra ifrån sig. Det hänger liksom inte på vad de uträttat, tycks UNT mena”, skriver Ljunggren.
 
”Troligtvis gäller denna skifteslogik socialdemokraterna enbart. Inte UNT. Inte Bonniers, Wallenberg eller någon annan finanselit. Det gäller inte de borgerliga partierna (som funnits sedan 1865). Bara sossarna”, konstaterar han.

Socialdemokraterna har i dag presenterat sitt valmanifest. Jag och kollegan Åsa Petersen var där. Intresset var stort. Journalistuppbådet enormt.
Framme på podiet satt Göran Persson och Marita Ulvskog. Persson drog hela valmanifestet själv och svarade i princip på alla journalisternas frågor. Varför Ulvskog skulle vara med kan man undra – mer än som någon sorts symbol för partiet?
Det duger inte. Den offentliga bilden av socialdemokratin måste breddas.
Den är faktiskt mer än Göran Persson.
Jag saknade Wanja Lundby-Wedin där framme.

Själva valmanifestet verkar riktigt bra. Flera av de områden som ledarsidan drivit finns med: miljö/energi, forskningen, barnperspektivet, yrkesutbildning, politik för nyanlända osv.
Jämställdheten finns med men inte bland de sex huvudpunkterna.
Likaså finns det bra skrivningar om integrationen men området lyfts inte fram bland huvudreformerna.
Till min glädje fanns ett rejält avsnitt om utrikespolitiken där bland annat Mellanöstern nämndes. Alltid något. Däremot är det fortfarande väldigt tunt på europapolitikens område.
Mer om detta på morgondagens ledarsida.
Nu ska jag iväg till SVT24 och diskutera valmanifestet.

Opinionssiffrorna som presenterats i dag av Sifo visar att socialdemokraterna backat medan kristdemokraterna ökat.
Jag har som princip att inte hålla på att kommentera alla opinionsmätningar som görs. Brukar hålla mig till SCB:s stora undersökningar.
Det är mer intressant att se de långa tendenserna.
Fortfarande är det väldigt jämnt mellan blocken, dock med övervikt åt den borgerliga alliansen. Fortfarande – och det är nog den viktigaste iakttagelsen – är det väldigt många osäkra, omkring 20 procent.
Vilka är de? Vem talar till dem?
Vad ryms inom den växande stapeln ”övriga partier”?
I dag skriver Mats Engström en utmärkt krönika på ledarsidan om de ensamstående föräldrarnas situation, om vikten av att bekämpa barnfattigdom och utanförskap bland de unga.
”Ska valmanifestet den 18 augusti lova villaägarna fryst skatt, men sakna en trovärdig handlingsplan mot fattigdomen och utanförskapet?”, avslutar Mats krönikan.

Socialdemokratin måste hålla fast vid sitt underifrånperspektiv.
I dag träffas den socialdemokratiska partiledningen (VU) för att diskutera valmanifestet.
Måtte solidariteten genomsyra diskussionerna.

Riksdagens traditionsenliga sommaravstlutning i form av en sista partiledardebatt inför semestrarna hölls i dag. Kollegan Nisha har följt debatten. Att döma av hennes minspel verkar det vara en rätt trist tillställning.
SCB har samtidigt presenterat sin partisympatiundersökning. Aldrig förr har det varit så jämnt mellan blocken i en majmätning under ett valår. De borgerligas väldiga övertag i opinionsmätningarna tidigare är nu ett minne blott. De har bara några tiondelars övertag gentemot de röd-gröna. Inget är statistiskt säkerställt – marginalerna är så små. Det enda säkra är att kristdemokraterna ökat en procent – obegripligt, men grattis får man väl säga.
Småpartier som Junilistan och Feministiskt initiativ tycks vara helt ute ur leken.
Mer om partiledardebatten och opinionen på morgondagens ledarsida.