Fredrik Reinfeldt svarade skickligt i Sveriges televisions utfrågning. Men han blev tydligt pressad i frågan om varför sänkning av a-kassa, slopade avdrag för fackavgifter, sämre förtidspension och så vidare skulle leda till fler jobb.
Pressad blev han också när det gäller biståndet, där moderaterna kraftigt vill sänka nivån. Perspektivet blev tydligt: de som har det svårast får det sämst, om det så gäller Sverige eller utomlands.
Sen var det intressant att Reinfeldt nu tillstod att med moderat kulturpolitik blir det avgifter på boklån, slopad bibliotekslag samt avgift för museibesök igen.
De nya moderaterna verkar inte så nya.

Godmorgon Världen sände ett reportage om de politiska knapparna genom historien. Olika tyckare fick säga vilka knappar de mindes som bra. Jag fäste mig vid liberalen Johanna Elgenius val av socialdemokraternas knapp med foten – på den tiden som Ingvar Carlsson var statsminister och brukade kallas för foten, för att han påstods likna en fot.
Den knappen var exempel på hur raljant kritik kunde vändas till fördel med humorn som vapen.

I morse satt statsministerparet Anitra och Göran i TV:s nyhetssoffa och talade om hur de möttes och om sina husplaner med mera. Anitra Steen är en skärpt och charmig kvinna.
Kanske skulle socialdemokraterna trycka upp en knapp där det stod: Gör som Anitra – välj Göran!

Dagens Sifo-mätning visar att det är oerhört jämnt mellan blocken – i princip står opinionen still. Det skiljer bara 0,7 procent mellan den borgerliga alliansen och de röd-gröna.
Valtemperaturen måste höjas. Risken är annars att många väljer att stanna hemma. Antalet osäkra är fortfarande osedvanligt stort.
Läs Mats Engströms rapport från valrörelsen i Västerås.

Läs också ledaren om socialdemokraterna integrationssatsning – Jens Orbacks utspel härom veckan var bedrövligt men när man ser till själva det politiska paketet är det riktigt bra – Dålig retorik, bättre politik!

Det gäller att socialdemokraterna ökar trycket och inte bara träffar de redan övertygade. Två veckor kvar. Nu är det kamp!

Ett reportage från skolstarten i Länstidningen i Södertälje fick  moderatpolitikern Agneta Östman-Wenger från Nykvarn att ilskna till. (Här är nyhetsartikeln från igår när hela affären uppdagades.)
  Det var för många invandrarbarn på bilderna, enligt den moderata lokalpolitikern.

  ”Idel mörkhåriga, söta barn med främmande namn/… /Jag älskar att se små lintottar; är det fel i ett land som ursprungligen kryllade av dessa?” skrev hon i ett mejl med rubriken ”Omvänd rasism” till redaktionen.

”I SVT är det likadant. Det är bara invandrarbarn som får utrymme”, sa hon när hon fick utveckla resonemanget i tidningen.

Moderaternas partisekreterare är arg så att han kokar och hotar med uteslutning.
Agneta Östman-Wenger som är partiets kandidat till till både kommun- och landstingsfullmäktige drar nu tillbaka sin kandidatur.
Frågan är hur hon någonsin kunde sättas på listorna? Hon är visst känd för sina rasistiska uttalanden, enligt Länstidningens chefredaktör Torsen Carlsson.

Pinsam historia för ”de nya moderaterna”.

Det finns de som hävdar att det i årets val inte finns några större skillnader mellan partierna. Det är nonsens. Att politiska journalister räknar ihop de olika alternativens satsningar och kommer fram till att det bara skiljer några miljarder innebär inte att det i verkligheten skulle bli väldiga skillnader.
Valet handlar om samhällsmodell – den svenska med stor offentlig sektor, breda väl täckande försäkringssystem och konkurrens med utbildning i stället för låga löner står mot en mer amerikansk modell där jobb ska skapas med ökad anställningsotrygghet och låga löner plus att den generella välfärden urholkas med nedmonterade försäkringssystem.

Sydsvenskans lundaredaktion gjorde i går en intervju med moderaternas toppkandidat i den skånska universitetsstaden. Han heter Christer Wallin. Om han skulle få bestämma skulle Sverige ha ”fler poolskötare och ungdomar som dammsuger i hemmen”, konstaterar Sydsvenskan.

”Jag ser det som ett problem att vi i Sverige saknar en låglönesektor som ett första insteg i arbetslivet”, säger moderaten Wallin.
Och så drömmer han om ett amerikanskt samhälle där människor kan göra rent i poolen eller packa matkassar på Wal-Mart…
De nya moderaterna är inte alls särskilt nya.

Vad ska man tro? Moderaterna svänger nu igen om fastighetsskatten, enligt TT.
I somras i Almedalen gick man ut med Alliansen och sade att man var eniga om att avskaffa fastighetsskatten. Finaniseringen var dock ej klar.
Sen filosoferade Fredrik Reinfeldt i radion om att ränteavdragen kanske skulle slopas. Det blev ett himla liv och han fick snabbt ta tillbaka det. Leijonborg hade i samma veva sagt att hela förslaget om ett slopande av skatten kanske fick skjutas upp några år.
Sen enades alliansen om en sorts finansieringsmodell som visade sig leda till högre fastighetsskatt näsa år än med socialdemokraternas förslag.
Nu käbblar allianspartierna om taket för markvärdet ska slå igenom så att det märks i villaägarnas plånböcker 2007 eller 2008.
Ja, ja enigheten är skör som en kristallvas.
Regeringsdugliga?

Engelska the Guardians kolumnist Polly Toynbee skrev i fredags om den märkliga svenska situationen där väljarna verkar vilja byta ut en regering som leder ett land vars ekonomi de flesta EU-ländernas ledare skulle dö för att få leda.
Den svenska/nordiska modellen har visat sig fungera lika väl nu som förr, skriver Toynbee. Ändå frågar väljarna efter något nytt.
När en regering suttit i tio år och haft samma partiledare i alla dessa år är oppositionens rop ”dags för förändring” förstås lockande. Det är en varningsklocka för Gordon Brown menar Toynbee – han bör inte likna Blair alltför mycket, menar hon.

”Göran Persson risks losing power while steadily growing one of the most successful societies the world has known. That is a warning to Brown that he faces the same fate unless he makes a radical break with the past. – – – Boredom may be a political decadence in a time without recessions, but steady-as-she-goes is no longer an option”, avslutar Polly Toynbee sin kolumn.

På Erlanders tid talade man om förväntningarnas missnöje. Nu är det snarare resultatens leda som visar sig. Åtminstone i den medialiserade politiska kulturen, där letandet efter ”nyheter” och ”överraskningar” är själva drivkraften.
Förhoppningsvis kan socialdemokratin tydliggöra sin vilja att förändra samhället och samtidigt försvara den svenska modellen.
Och så måste folkrörelsedemokratin ta över partiledardemokratin… Socialdemokratin har fler ansikten än bara Göran Perssons.

Utfrågningen av Göran Persson i SVT gav inte mycket nytt. Persson är som vanligt skicklig och påläst, men tyvärr lite väl tillbakalutad för att engagera tittare och väljare.
En enda gång fick hans röst den hetta som krävs – det var när han polemiserade mot det borgerliga pratet om bidragssamhälle. Då var Persson mycket bra. Han blev mindre av den statskamrer han älskar att vara och mer av en kämpande ideolog.
Mer sånt!
De senaste opinionsmätningarna visar att socialdemokraterna går framåt. Det är oerhört jämnt mellan blocken och antalet osäkra är fortsatt högt.
”Det här är början på spurten” sade Göran Persson när han gick in i TV-studion i kväll.
Just spurt är vad som behövs.

I går drog socialdemokratins kvinnoprofiler igång en feministisk offensiv.
Det är utmärkt – med tanke på borgerlighetens tomrum när det gäller den viktiga familjepolitiken.
Sen borde alla socialdemokratiska kommun- och landstingspolitiker kunna lova att verka för höjda kvinnolöner i offentliga sektorn.
Läs vår ledare idag.
Det är också bra att den offentliga bilden av socialdemokratin breddas – partiet är faktiskt inte bara Göran Persson.
Heja Wanja Lundby-Wedin, Carin Jämtin, Ulrika Messing, Ylva Johansson, Marita Ulvskog med flera!

I dag kan sorgsna s-valarbetare läsa Dagens Industri. Stor bild på Göran Persson på förstasidan med rubriken ”Perssons vändning”.
Opinionsinstitutet Ruabs senaste mätning visar att socialdemokraterna går framåt och får över 40 procent. Det är en ökning med över tre procent sen förra mätningen.

I nyhetsrapporteringen har det framställts som om loppet är kört och att de borgerliga går mot en jordsskredsseger. Så är det inte alls om man ser på siffrorna.
Trenden i de senaste mätningarna från Temo, Skop och Ruab visar att socialdemokraterna ökar. I Temos senaste mätning hamnar (s) på 37,7 procent vilket är tre procent mer än förra mätningen. I Skop har (s) ökat 1 procent och hamnar på 35,5 procent.
I både Temos och Ruabs mätningar minskar moderaterna. Småpartierna i alliansen antingen backar eller ligger still.
Det besvärliga läget för vänsterpartiet är förstås ett hot mot det röd-gröna blocket.
Nu är opinionsmätningar sannerligen ingen vetenskap och i alla mätningar är antalet osäkra oerhört stort – cirka 20-25 procent. I Ruabs mätning är de osäkra 33 procent.

Det enda säkra är att det är osäkert. Valnatten kommer att bli en rysare.
Politik är spännande.