Innan jag bloggar vidare om lycka tycker jag att det är på sin plats med ett inlägg om vad lycka egentligen handlar om och innebär. En nackdel med ordet lycka är att det ofta blandas ihop med glädje och gott humör, men ett lyckligt liv innebär inte alls att man alltid är glad eller aldrig mår dåligt utan handlar om mycket mer än så. Lyckoforskarna pratar ofta om välbefinnande eller välmående istället för lycka vilket ger en mer nyanserad bild.

Martin Seligman är den amerikanske psykolog och psykologiprofessor som i slutet av 1990-talet grundade den positiva psykologin. Han ifrågasatte att psykologins vetenskap hade en stor kunskapslucka gällande mycket av det som är bra och fungerar med det mänskliga psyket. Vi hade koll på det mesta som handlar om psykiska sjukdomar och mental ohälsa, men vad som får människor att må bra och fungera på topp fanns inte konstigt nog inte särskilt mycket kunskap om, trots att de allra flesta faktiskt är psykiskt friska. Det blev startskottet för den positiva psykologin och sedan dess har kunskaperna på området bara växt.

Martin Seligman presenterar en modell över välbefinnande som består av 5 delar där bara den första handlar om det vi vanligtvis associerar med lycka.

• Positiva känslor
• Engagemang och flow
• Meningsfullhet, att bidra
• Goda relationer
• Känna att vi utvecklas och åstadkommer något av värde

Som du ser handlar välbefinnande om betydligt mer än att ha kul och vara glad och mycket av fokuset ligger på att skapa en djupare livstillfredsställelse där du har nära kontakt med andra människor, ingår i ett sammanhang, känner meningsfullhet, utvecklas som människa, bidrar och får användning för dina personliga styrkor och egenskaper.

Vill du veta mer kan jag rekommendera boken Flourish av Martin Seligman och femminutersklippet om positiv psykologi nedan (du får ha överseende med den sjukt krystade speakerrösten bara).

Fast jag håller inte med klippet om att det krävs ”hard work” för att bli lyckligare. Det är klart att det alltid innebär en ansträngning att införa nya vanor, men hårt arbete skulle jag inte kalla det. Jag tycker det är ett väldigt tillfredsställande ”arbete” att göra sig själv lyckligare (om det är något som känns som hårt jobb är det väl att vara olycklig).