Ibland får jag höra att det är ett typiskt i-landsproblem att inte vara tillräckligt lycklig från personer som tycker att det verkar egoistiskt att lägga tid och energi på att bli lycklig när det finns människor som svälter i världen.

I västvärlden har vi det materiellt sett väldigt mycket bättre ställt än i många andra delar av världen så det är förstås lätt att tänka att vi ska sluta gnälla och vara tacksamma. Men utvecklingen av vårt välbefinnande har inte följt samma uppåtgående kurva som tillväxten de senaste decennierna och det är faktiskt ett relevant problem. Människor som mår dåligt har så fullt upp med att ta hand om sig själva att det inte finns lika mycket energi och vilja att hjälpa andra. Det är precis som med syrgasmasken på flygplanet – du måste se till att du kan andas själv innan du hjälper någon annan.

Att ta hand om ditt eget välbefinnande blir alltså ett viktigt steg för att kunna ta hand om och hjälpa andra människor på ett bra sätt, oavsett om det handlar om dina egna barn eller människor i katastrofområden.

Intervju med lyckoforskaren Filip Fors i artikel om lyckomyter.