Ju mer jag lär mig om lyckoforskning och ju mer välbefinnande jag skapar i mitt liv, desto tydligare blir det att lycka inte är slutmålet utan startpunkten där det roliga börjar.

På en dålig dag har jag knappt lust att gå upp ur sängen, vill bara kolla på tv-serier och äta choklad, grubblar mycket och tappar tron på mig själv.

När jag mår bra däremot är jag full av energi och självförtroende, får massor av bra idéer, är trevlig mot alla jag möter, äter och tränar bra, säger kloka saker och håller hjärnspökena på avstånd.

Att det känns skönt att må bra ser jag som en väldigt trevlig bonus till det faktum att lyckokänslorna boostar min kreativitet, gör mig till en bättre medmänniska, gör det lättare att ta hand om min hälsa, höjer mina förutsättningar för att göra skillnad i världen och hjälper mig att tänka klarare och göra ett bra jobb.

Lyckoforskningen visar att det inte bara är jag som fungerar såhär utan att vi alla gör det. Sambanden är solklara; välbefinnande, lycka och positiva känslor är ett effektivt (och väldigt trevligt) sätt att uppnå andra saker i livet.

Med den insikten blir lyckan ett steg på vägen istället för själva meningen med livet, vilket jag tycker gör den lättare att uppnå eftersom det blir mindre laddat och pressen minskar.