Lycka, välbefinnande och livstillfredsställelse handlar verkligen inte om att vara på topp jämt. Det handlar snarare om att njuta av topparna och kunna ta hand om sig på ett bra sätt i dalarna.

För let’s face it, ibland suger livet ganska hårt (jodå, även för lyckocoacher). Det det är då saker som sårbarhet, självmedkänsla, nära relationer och emotionell kompetens verkligen kommer till användning. För mig är det en av de viktigaste orsakerna till att jag prioriterar sådant även när jag mår bra.

Vågar jag vara sårbar och berätta för mina närmaste att något känns lite jobbigt, och jag märker att de ger mig stöd, empati och kärlek kommer det kännas mycket tryggare att göra det även när något känns mycket jobbigt.

Övar jag dagligen på att vara snäll mot mig själv när jag gör små misstag kommer det vara lättare den dagen när jag gör ett stort misstag (jag gör sådana ibland eftersom jag är människa).

Kanske är det allra viktigast att ta hand om sig när det inte finns något akut behov, så att man har vanan inne när det verkligen behövs?