Imorgon släpper Rikard ”Skizz” Bizzi sitt andra soloalbum: ”100kg Funk”. Kul ju!

Även om jag lyssnade en del på Stockholmssyndromet så trivdes jag ännu bättre med Rikard Bizzis solodebut ”Kärlek, funk och solidaritet”. När jag recenserade den för numera nedlagda Whoa.nu landade betyget på 4/5 och det var väl, nja, rimligt … fast … 5? Eller? Svårt det där. Såhär ett år senare är albumet i alla fall fortfarande med mig.

Sent på kvällen får Rikard Bizzi ett gäng frågor i mailen. Han svarar samma natt och berättar bland annat att:

1) albumet kommer gästas av Mapei, JaQe, Leafnuts, Marre, OP, The Order, Jeaff, Frida Scar och Herbert Munkhammar.
2) att det finns 13 spår, plus ett bonusspår.
3) att han nu ”vågar vara lite kaxig och rolig igen” på låtarna.
4) att albumet bör höras i en sittning.

Hur låter det då?

”Som höga änglar som älskar i dina öron medan du äter världens godaste marängsviss tittandes på Boyz-n-da Hood” skriver han.

Hm. Fattar inte.

Nu får det gärna bli fredag.

Tills dess får väl det enda smakprovet hittills, ”Svett” med Jeaff och Frida Scar, rulla på YouTube:

Det är onsdag kväll och vi är uppskattningsvis trettio personer som har samlats i en dunkel sal på Sveriges Radio i Malmö. P3 Session ska livesändas inför publik och en av de tre akterna är Malmörapparen JaQe (de andra är rapparen Sindri, också från Malmö, och RnB-elektroniska danskduon Kill J).

Stämningen är public service-trygg, producenten visar nödutgångarna och låter publiken provapplådera flera gånger. Extra kul är det ju att dagens session programleds av Juan Havana från klassiska Malmögruppen Advance Patrol.

JaQe då. Han har varit med länge — i över tio år — och nu senast är han aktuell med Marcus Price-producerade EP:n Eikon. Den är elektronisk och rätt stökig, lite rå och härlig, och består typ av metaforiska referenser till bland annat Malcolm X och Feven.

(Man kan med fördel gå tillbaka till JaQes debutalbum 2:32 från 2011. Det är något helt annat, och får mig att längta efter ett släpp som inte är så trappigt. Förra året vid den här tiden viskades det att han hade något sånt på gång. Spännande.)

– – –

Värnhemsrapparen Sindri är först ut på scen ikväll och hamnar på ”att hålla koll på”-listan. Han gör allt sitt material själv, inklusive videor, eftersom han ”är ett kontrollfreak”. Tydligen har han också genomgått en hjärtoperation och måste därför hålla sig lugn när han uppträder live.
— Om allt går bra här kommer jag aldrig någonsin inte göra det jag vill göra, säger han att han tänkte på sjukhuset.
Han har dessutom med sig sin mamma som får gå upp på scen, hon berättar att hon lyssnar mycket på sin sons musik.
— Jag är ett av hans största fans.

Sen spelar han låten ”Love 4 my city”, en smattrande och blåsig kärleksförklaring till Malmö.

– – –

— Ikväll kan vad som helst hända, säger Juan Havana när JaQe går på scen och berättar att han improviserade två låtar i radio senast de sågs.

JaQe spelar ”Centrum”, ”Ricky Bobby”, ”Will Smith” och ”Oprah”. Det är fett, även om han tappar sig lite någon gång. Kvällens knepiga stämning uppstår när Juan Havana ber JaQe fylla i meningen ”Jag kan inte vara kreativ utan min …”.
— Come on … Var det nån jäkla setup, vad är det här? säger han och väljer att passa på den frågan.

Men han berättar i alla fall om albumplanerna.
— Jag jobbar på ett album, jag har gjort det typ i tre år nu men inte på samma album. Jag har börjat om nu i januari.

Tydligen är singlar på gång (”om man får tro bolaget”) och han siktar på att släppa hela skivan i slutet av året.

Det är lite, lite för långt dit.

JaQe är känd för att vara en bra freestylare, så när Juan Havana börjar beatboxa sprakar det allt lite extra. Just freestylesegmentet hörs vid 1:22:10 och framåt i sändningen.

Jahapp nystart brukar ju betyda att vi har lite att komma ikapp med. Våren har satt fart med ett gäng kandidater till både sommarbangers och lite mörkare låtar. Här är några av de bästa.

Gänget i Labyrint drar igång nya plattan med Chilla lide med Amsie Brown på en beat som ger sköna talsvibbar både till videon och rappen.  Skateboards, palmer och 80-tal, vad kan gå fel?

På tal om skönt 80-talsgung  släppte albumaktuelle Timbuktu andra spåret från nya plattan med en rykande färsk video här om veckan. Tillsammans med hiphoplöftet Adam Kanyama och legendaren ADL (!!) kommer videon A till A. Göttmos som man säger i Göttlaborg.

Ja har vi väl kommit in på festspåret och potentiella sommardängor så är det väl i allra högsta grad lämpligt att slå ett slag för Medinas nya video till revanschlåten Se på mig nu.

Några andra som gjort samarbeten är Kartellen och Abidaz i ”Återfall”.

Sången i bakgrunden ger lätta vibbar till Latin Kings klassiker ”Passa Micken” – och det är en hyllning så god som någon.

Abidaz gamle vapendragare Chapee teamade för några veckor upp sig med Näääk och Nimo i låten som snurrats stadigt i min spelare… ja sedan dess egentligen. Det var länge sedan jag sett en video passa bättre till låten.

Finns ju ett antal videor som jag sparar till ett senare tillfälle (med andra ord kommer jag inte på dem på rak arm).

För er som undrat över Hiphopbloggens slogan ”Keep it real och lite till”, har vi lånat den rakt av från Fjärde Världens gamla klassiker ”Mer än musiken”.

Okej, nu är vi lite sena på bollen, men det kanske får vara så nu i början eftersom det släpptes spännande grejer precis innan den här bloggen slog upp ögonen. Någon KAN ju ha missat något!

Fast risken för att någon ska ha missat Silvana Imams nya singel ”Svär på min mamma” är inte särskilt stor. Premiärspelningen var på Musikguiden i P3 i fredags, och nu finns den lite här och var. Den är extra välkommen eftersom hennes singel ”I-M-A-M” vibrerade i telefonen hela vintern och våren. Sån kraft, va? Som att få stryk av en rapvers.

Att höra ”Svär på min mamma” är som att precis ha skrivits ut från sjukan – och få stryk igen. När Silvana Imam citerar sin egen låttext på Twitter skulle det lätt kunna framstå som lite löjligt, men när hon skriver rader som ”Jag är en fucking gee / pussy power Wu-Tang Clan vi är killa beez / vi är Valerie Solanas / vi är Gudrun / vi är Alicia Keys” så har hon också täckning för det.

Vilken middagsbjudning det vore förresten. Wu-Tang Clan, Valerie Solanas, Gudrun Schyman och Alicia Keys kring ett bord, kanske lite snittar och bubblig dricka. Där skulle man sitta med!

Det som utmärker Piraterna mest är väl hur tight de rappar. Fast kanske ännu mer hur de har kunnat få så mycket hype utan att egentligen ha material ute.

Igår kom första singeln, ”Astma”. Men låt oss snurra skivspelaren baklänges ett par varv först.

Piraterna, en Malmöbaserad rapgrupp byggd av två kusiner, har knappt hörts alls. På possecutten och remixen av ”AM43” – signerad Stress och Kartellen – får vi höra en, kort sagt, skitsnabb vers som får mig att mima “MÖLLEVÅNGEN BAAABY” i badrumsspegeln (detta trots att badrumsspegeln befinner sig på Davidshall).

Sen dyker de upp igen på Abidaz mastiga låt ”Stänger ner”, och när han lirade i Malmö i vintras stod de på scen med honom. Det var visserligen typ femton personer på den scenen. Men ändå! De har också blivit signade till SoBlue som också har kontrakt med, ja just det: Stress, Kartellen och Abidaz.

De har intervjuats i podcasten Vad blir det för rap och av Sydsvenskans hiphopkille Jonas Grönlund, gjort ett framträdande på Kingsizegalan och spottat acapella i Folkets park för PSL.

Allt detta utan att ha släppt sin första singel.

Och NU ligger skivspelaren rätt – vi är framme vid gårdagens släpp av ”Astma”. För första gången är Piraterna alltså på Spotify utan att vara featured på någon annans låt, och det är får väl sägas vara samtidens debut.

På ”Astma” trängs balladinfluerade sånginsatser med elektroniska cuts med, eh, ja, hård jävla Malmörap. Känns kanske lite spretigt, men jag vågar inte riktigt svinga med domarklubban innan låten har fått sätta sig lite. Jag gillar den i alla fall mer efter tionde lyssningen än efter första, det borde vara ett gott tecken.

Oavsett: det kittlar lite i mig varje gång Malmö kastar sig själv som en dartpil på hiphopkartan, för även om den här staden producerar en hel del bra musik är det tyvärr inte mycket som tar sig till radiosnurr och svenska scener. Framgångsnycklarna ligger omsorgsfullt inlindande i silkesfiltar i huvudstaden, men mer om det en annan gång.

Vänner! Hiphoplovers!

Nu är det som min gode vän och kollega Matias Rankinen drömt och verkat för de senaste månaderna äntligen här. Aftonbladets hiphopblogg. Hatten ska egentligen mest av för Matias som övertygade chefen att om det är något som saknats på Nöjesbladet så är det något som tar pulsen på en av de mest intressanta genrerna just nu.

Svensk hiphop är på frammarsch, amerikansk mainstreamhiphop börjar låta spännande igen och någonstans där tänkte vi klämma in en blogg i det hela.