Sådärja, där kom en till video från ingen mindre än trapp-rapparen Ivory. ”Lutar som en krycka” har blivit med en rejält trippig video som känns lika snurrig som ett bättre rus på 60-talet.

Sköna vibes är bara förnamnet på låten men något som uppskattas härifrån är alla hyllningar till andra rappare. Försök gärna hålla räkningen själv, men själv fick jag med Trappmusik, Abidaz, Tattarprinsen Labyrinth och Aki innan jag gav upp. Tror kanske att Mack Beats och Yung Lean också fick sin beskärda del av props. Gött ändå att sprida lite positiva vibbar!

Videon ser du med fördel här nedanför:

Supersvängiga The Coup har intagit Stockholm!

Gruppen som är mest kända för sina starka politiska texter och svängiga livespelningar gör ett par spelningar på Hotell Lydmar i Stockholm, precis samma ställe som lirade på senast, 2013. Undertecknad hade turen att gå förbi där i går och har du chansen så rekommenderas det VARMT att se dem när de spelar idag.

Självklart lyckades jag inte mer än vingla fram ett par suddiga bilder innan min telefon tyckte att den gett tillräckligt med batteri över dagen och tog ledigt resten av kvällen. Därav är det här det enda jag har:

Inte mycket som syns av varken frontmannen Boots Riley, den fantastiskt skönsjungande Silk-E, trummisen Hassan Hurd, den skönt rökande gitarristen Grego Simmons eller parkourhoppande basisten JJ Jungle. INGET av det får ni! Om ni inte drar dit ikväll eller till Urkult på torsdag vill säga.

Och skulle ni göra det så är det svårt att inte smittas av Boots Rileys oändliga spexande och skuttande på scen, eller när Silk-E kör loss helt och hållet med en röst som inte är av guds nåde.

Ett axplock av låtarna som kördes: ”5 million ways to kill a CEO”, ”Shoyoass” och ”My favorite mutiny”. Dock så saknade åtminstone jag sängkammardängan med världens bästa låttitel ”Letshaveababybeforebushdosomethin’crazy”. Ur ett rent fan-perspektiv hade det varit fett att få höra ”Pimps” eftersom det var med den låten jag en gång upptäckte gruppen. Men sammantaget höll de ihop det bra och körde skönt synkat och välrepeterat.

The Coup började släppa material redan 1991 med EP:n med det fantasikittlande namnet ”The EP”. De flesta låtarna följde med över till 1993 års ”Kill my landlord”, enligt det fantastiska Wikipedia.
De är inte ensamma om det, men få andra akter kombinerar svängig partymusik med så genomgående politiska texter. Hur politiskt? Enligt vår vän Wikipedia igen så är Boots Riley den enda artist som bekräftats ha granskats lite närmare av amerikanska säkerhetstjänsten, visar dokument från wikileaks.

Såhär flera månader efter att JaQes EP ”Eikon” släpptes har det dykt upp en till video: ”Ricky Bobby”

Det är kul, ju, jag har lyssnat massor på EP:n hela våren, och Ricky Bobby hör till de bättre låtarna.

JaQe syns inte själv till i videon, det är istället ett superklippt mixmax av skateboarding och krokodiler (alligatorer?) och bilar och båtar. Kanske är jag inte tillräckligt estetiskt lagd, men jag ser liksom inte kopplingen till låten.

Tills det plötsligt händer. Hela våren har jag flinat åt raden ”blazear fucking enchiladas”, gått och försökt se det framför mig: hur röker man en tortillarulle, hur ser det ut, ens? Någonstans långt inne kan jag gissa att han menar något slags marijuanacigarett som är väldigt tjock, men den bilden är ju inte lika rolig.

Därför blir glädjen förstås stor när just de raderna faktiskt ackompanjeras av bilder på en vetetortilla helt smockfylld av vad vi får anta är rökbara olagliga örter.

Har du missat låten: lyssna på hela. Är den inget för dig, men du vill veta hur det ser ut när man ”blazear fucking enchiladas”, spola till 1:54.

Annars, spoiler nedan:

Det ser jättejättelustigt ut.

Svensk hiphop är, som ni kanske vet eller inte vet (nu vet ni) stort som fan i vårt kära broderland i öster. Märkligt nog är det dock väldigt få norska rappare som lyckats nå över till vår sida gränsen.

Vi har såklart Ken Rings polare Tommy Tee som i Sverige kanske mest är känd för samarbetet med  hässelbysonen Ken på ”2 legender utan pengar”, som bland annat resulterade i en av svensk hiphops absolut hårdaste hiphopvideor någonsin:

Men det där var ju på svenska tänker ni. Så sant. Så vi slänger upp en till låt, en av mina favoritlåtar (props till Marius för tipset!) som kommit från Norge. Inte här håller de sig till modersmålet, men oj oj oj vilket skönt beat Fredfades & Ivan Ave kör loss på.

Alla oslosvenskar har nog en halv hatkärlek till Jaa9 och OnklP:s dänga ”Partysvenske” och tidigare i år följde de upp 2013 års ”Diskoteket er stengt” med låten ”Hvem faen 2” där Cezinando gästar.

OnklP är en av Norges största rappare och har tillsammans med Oslo Ess gjort samarbetet ”De fjerne slektingerne”. Just raprock är väl ingen personlig favoritgenre men det svänger ju!

Annat nytt som fått lite shine i Norge är Store P:s platta ”Regnmannen” som kom i februari. Hajar du inte vad han gaggar om? Det är lugnt:

”Og ikke bekymre deg, vi her i Norge skjønner heller ingenting av hva han sier”, säger min norske hiphopkälla Marius.

Oslo-rapparen Kaveh har släppt en del grejer som blivit rätt bra spelade, bland annat ”Medisin”  som han följde upp med barnkörer och calypsoplinkplonk i ”Fyller deg med gledje”.

Go tur!

Bakåtblickartorsdag.

Jag vaknar av jag längtar till Lund. Det hör inte till vanligheterna, eftersom det är en stad jag lärt känna, älskat, förbrukat och sedan spytt galla över under loppet av bara några få år.

Men i dag vaknar jag alltså och sörjer att jag inte växte upp i Lund, att jag inte hade mina tonårsvårar där och såg Clemenstorget bli grönt som flaskorna på marken och hur allting blommade i Professorstaden och hur gruset dammade på Södra Esplanaden.

Och då kommer jag att tänka på den här gamla låten, som jag de senaste åren har lyssnat på mycket mer än vad den väl egentligen är värd lyssningar. På pappret är den nog inte särskilt bra, refrängen håller inte riktigt och verserna är väl en aning svajiga.

Kanske är det också just det som gör att den känns så råäkta. Den vibrerar av skaparglädje och framför allt av Lundatonår. Och av de där rimmen som bara fungerar i Skåne – knappt ens där – som när Maqs berättar om hur han ”börja’ först ring i Lund / på Katedralskolan / ja den var riktigt bull” och konstaterandet att det kanske inte var ”jättesmart att dissa hela sin klass / men är det nåt jag hatar är det akademiker, man”. Och miljöerna, Klostergårdens IP och Mormors Bageri och Högevallsbadet.

Man kanske rentav behöver såna låtar ibland, såna som slungar en raka vägen in i någon annans tonår. Att den samplar en magisk Curtis Mayfield-klassiker gör ingenting sämre.

En av Sveriges mest flumroliga rappare (någonsin? hittills?) släppte tidigare i juli nya plattan ”Original oregano”, vilket du kan hitta på valfri streamingtjänst, typ Wimp eller Spotify.

Med på plattan hittar vi rappare som NMB, Pappa Lars, Skivling och Björn Tänder.

Mest känd är Östblockarn sedan hans inhopp på samlingsplattan Dopeness 3 där han la den toksnuskiga ”Hon är för” och han har även gjort ”Skål Loser” tillsammans med MMD-rapparna Mächy och Martin Zamora tillsammans med Majk.

Hässelby-rapparen Finess jobbar för fullt på nya plattan ”Där jag kommer ifrån” och peppar med att släppa ny video. Eller ja, en teaser till nya videon åtminstone.

Tidigare i somras släppte han singlarna ”Avtryck” och ”Hela livet ut” med körsång från Tensta Gospel Choir på Matte Calistes nya bolag Stadsbild.

Nas sprakande debutalbum ”Illmatic”, av denna hiphopskribent hållet allra närmast hjärtat – vilket inte alls är unikt för någon som gillar rap – fyllde nyligen 20 år. På skivan skissar blott 19 år gamla Nas upp en svartvit men knivskarp och tydlig bild av ”det ruttna äpplet” New York på det tidiga 90-talet. Extra skildrat är såklart hemkvarteret Queensbridge: ständigt insvept i tjock gräsrök, ständigt ljudsatt med pistolpang.

Fyra av de tio låtarna fick musikvideor när det begav sig, och nu har ännu ett spår visualiserats. Vid tjugoårsjubileét utlyste Nas en tävling bland fansen: den som kunde pitcha bästa videoidén till ”Represent” fick regissera videon.

Vinnare blev hiphopfanet och familjefarsan Brian Katz. Nas arbetsinsats var väl egentligen minimal: han satt i en soffa, rökte cigarr och krökade lite. Resten av videon är gamla Nas-klipp och scener ur filmen ”The thief of Bagdad” från 1924, som även låtens sampling kommer från.

Såhär blev det:

Allt om inspelningen kan man läsa om i The Rolling Stones reportage, som är härligt förutom den trista slutmeningen när skribenten väljer att läsa Nas tankar.

Förresten: i kväll spelar norrtäljerapparen Ivory på Babel i Malmö. Jag sitter på ett tåg till den skånska huvudstaden, egentligen inte av den anledningen, men tåget kommer glida in så lägligt där på kvällskvisten att jag nog i princip går raka vägen till Möllan för att få höra låten ”Andreas Kleerup” live. Ses där!

Action Bronson framstår ofta som den mest obrydda rapparen i världen.

Han lägger han sina rader på ett helt självklart och avspänt sätt rent raptekniskt.

Han har släppt ett mixtape med den något märkliga, allmänt smälla-på-tangentbordet-aktiga titeln ”Bon Appitite …. Bitch !!!!!!!!!!”

Och han har ett eget matprogram med världsmästarnamnet ”Fuck, that’s delicious”.

Men det här tar kanske ändå priset. På en spelning i Ottawa gick han plötsligt av scenen men fortsatte rappa, sådär som artister ibland gör, ni vet, när de vill ner och hälsa på publiken lite. Men han går långt bort från scenen. Väldigt långt.

Hela vägen till en bajamaja. Där går han in, och kommer strax ut igen.

Hela tiden rappandes.

Och visst, det kan ju vara planerat och superkonstruerat, men vi säger väl att han bara behövde gå på toa och var sitt vanliga obrydda jag, va?

I går släppte göteborgaren Rico Won en ny singel: ”Gamla regler”.

Soundet känns ganska typiskt Rico Wonskt, eller ja, i alla fall sett till hans förra släpp från 2012: ”Underverk”. Ett släpp man alltså bör ta en ordentlig lyssning på om man gillar den nya singeln, man kan med fördel åtminstone lyssna på den mjuka övergången mellan introspåret och titelspåret ”Underverk” (där vi bland annat får höra det säregna men ganska härliga rimmet ”lägg ner / svensk rap blir dissad / Betnér”.)

Tidigare i sin karriär rappade Rico Won främst på engelska. Vad tycker vi om språkbytet? Finns det fördelar med att gå från engelska till svenska? Den klara nackdelen är givetvis att man stänger dörren till den internationella marknaden med en smäll.