”David Sandberg / när jag är på min grind / tänker jag på David Sandberg”

Häromdagen släppte Chefidemics (Chefen och Academics) en ny låt tillsammans med Erk: ”David Sandberg”.

Vem är David Sandberg, tänker du?

Det är ju han killen med filmen och Kickstarter-kampanjen! En Umeåbo, tight affilierad med Random Bastards-gänget, som länge drömt om att göra en kungfukomedi: ”Kung Fury”. När pengarna sinade på filmkontot la han upp trailern på Kickstarter, och så rasslade det in fyra komma fem sköna millar.

Och så började Hollywood ringa.

Och nu har han alltså fått en hyllningslåt- och video av sina vänner.

Filmplotten beskrivs på IMDB, den innehåller i alla fall en kungfumästare till Adolf Hitler och en tidsresande Kung Fury med uppdrag att döda honom. David Sandberg ska själv spela huvudrollen och konstaterade i januari att ”i en sån här roll är det bara att spänna käkarna och se lite bekymrad ut” för Nöjesbladet. Ja, ni hör ju. Det här vill man se.

Tills dess kan vi väl konstatera att låten är riktigt mastig.

”Dax att investera, Dagens Industri, varningslampor /
Spräng nå’ skit, tung du är mannen, David Sandberg”

* * *

På temat ”hyllningslåtar till kompisarna” kan vi ju förresten gräva upp den gamla godingen ”Denniz Prime”, där Daltone rappar om sin vän och producent Denniz Prime – vars namn också avslutar varje rad. ”Där i bastun där trivs han, Denniz Prime / tar en bärs på en tisdag hos Denniz Prime”. Och så vidare!

Här vaknar man upp till en fredag, med betongkepsen på sniskan efter gårdagens Rockbjörnen-gala, och får nytt material av Rikard ”Skizz” Bizzi.

Tidigare i somras kunde Hiphopbloggen berätta att den gamla Stockholmssyndromet-rapparen gjort ett helt album på mindre än en månad. Nu har fyra spår släppts, i form av EP:n ”Ur funktion”.

Det räcker med en lyssning för att konstatera att det stämmer, det Bizzi berättade om soundet i början av juli:

– Det här är den smutsigaste, mest rapfokuserade skiva jag någonsin gjort. Om du gillar Wu-tang, MF DOOM etc. finns det en chans att det här kan vara något för dig, skrev han då.

Spåret ”Träd” har vi hört innan, det kom till och med en video häromdagen, men de andra tre är purfärska. ”Ur funktion” är ett slags reaktion på de uteblivna (mediala) reaktionerna på förra plattan ”100kg Funk”, och det hörs. Alla de fyra spåren handlar i någon mån om hur underskattad Rikard Bizzi är och hur dålig dagens hiphop är, och visst, det är ganska bittert. Spåret ”De tio budorden” är en inofficiell uppföljare på Fevens gamla hit, men uppdaterad. ”Ignorans attraherar hipsters / så det kan va’ en bra idé att va’ på deras spellistor / för hipsters har deg att spendera / så svälj din stolhet och leverera” är bara ett av alla råd Skizz har att ge till den som vill klara sig i dagens hiphopindustri. Men han nöjer sig inte med att svinga på branschen, även lyssnarna får sig en släng av sleven med uppmaningar att köpa skivan (”Ni vill ha mer, paya upp / det har ni råd med om ni kan kicka bärs och blejza zutt”).

Men det är bra, det här var härligt att vakna upp till. Min favorit är ”Mer”. Din då?

Okej, så jag försökte skriva det här inlägget i lördags när det fortfarande var relevant, men jag var på resande fot utan min dator och det gick inte att embedda grejer i Wordpress-appen på iPaden och ja … ni vet. Det bara strulade, hela skiten, och jag tappade lusten. Åt pannkakor i stället.

Men vi kör ut det här nu i stället. Det jag hade skrivit var något gnälligt om att jag inte var i Göteborg och alltså inte kunde se Snoop Doggs konsert på Liseberg, men att jag i alla fall tröstade mig med denna tre timmar långa, magiska g-funk-mix av Dj Finest som snurrade på Liseberg innan spelningen.

Så nu kan jag väl säga något om att jaja, man missade ju spelningen men det var ju tydligen kaos ändå och recensionerna var ju rätt ljumna och även om Snoop Dogg aldrig kommer tillbaks igen så kommer den här mixen leva tills någon tar ner den. Jag har den ständigt snurrandes den här helgen i alla fall – G-funk passar ju så bra till den här TRYCKANDE kaosvärmen.

Mixen är, som man säger, ”hostad” av Göteborgsrapparen Parham, och vid 48.05 och någon minut framåt lägger han en härlig vers.

Jaha. Hur var Snoop Dogg då?

Såhär flera månader efter att JaQes EP ”Eikon” släpptes har det dykt upp en till video: ”Ricky Bobby”

Det är kul, ju, jag har lyssnat massor på EP:n hela våren, och Ricky Bobby hör till de bättre låtarna.

JaQe syns inte själv till i videon, det är istället ett superklippt mixmax av skateboarding och krokodiler (alligatorer?) och bilar och båtar. Kanske är jag inte tillräckligt estetiskt lagd, men jag ser liksom inte kopplingen till låten.

Tills det plötsligt händer. Hela våren har jag flinat åt raden ”blazear fucking enchiladas”, gått och försökt se det framför mig: hur röker man en tortillarulle, hur ser det ut, ens? Någonstans långt inne kan jag gissa att han menar något slags marijuanacigarett som är väldigt tjock, men den bilden är ju inte lika rolig.

Därför blir glädjen förstås stor när just de raderna faktiskt ackompanjeras av bilder på en vetetortilla helt smockfylld av vad vi får anta är rökbara olagliga örter.

Har du missat låten: lyssna på hela. Är den inget för dig, men du vill veta hur det ser ut när man ”blazear fucking enchiladas”, spola till 1:54.

Annars, spoiler nedan:

Det ser jättejättelustigt ut.

Bakåtblickartorsdag.

Jag vaknar av jag längtar till Lund. Det hör inte till vanligheterna, eftersom det är en stad jag lärt känna, älskat, förbrukat och sedan spytt galla över under loppet av bara några få år.

Men i dag vaknar jag alltså och sörjer att jag inte växte upp i Lund, att jag inte hade mina tonårsvårar där och såg Clemenstorget bli grönt som flaskorna på marken och hur allting blommade i Professorstaden och hur gruset dammade på Södra Esplanaden.

Och då kommer jag att tänka på den här gamla låten, som jag de senaste åren har lyssnat på mycket mer än vad den väl egentligen är värd lyssningar. På pappret är den nog inte särskilt bra, refrängen håller inte riktigt och verserna är väl en aning svajiga.

Kanske är det också just det som gör att den känns så råäkta. Den vibrerar av skaparglädje och framför allt av Lundatonår. Och av de där rimmen som bara fungerar i Skåne – knappt ens där – som när Maqs berättar om hur han ”börja’ först ring i Lund / på Katedralskolan / ja den var riktigt bull” och konstaterandet att det kanske inte var ”jättesmart att dissa hela sin klass / men är det nåt jag hatar är det akademiker, man”. Och miljöerna, Klostergårdens IP och Mormors Bageri och Högevallsbadet.

Man kanske rentav behöver såna låtar ibland, såna som slungar en raka vägen in i någon annans tonår. Att den samplar en magisk Curtis Mayfield-klassiker gör ingenting sämre.

Nas sprakande debutalbum ”Illmatic”, av denna hiphopskribent hållet allra närmast hjärtat – vilket inte alls är unikt för någon som gillar rap – fyllde nyligen 20 år. På skivan skissar blott 19 år gamla Nas upp en svartvit men knivskarp och tydlig bild av ”det ruttna äpplet” New York på det tidiga 90-talet. Extra skildrat är såklart hemkvarteret Queensbridge: ständigt insvept i tjock gräsrök, ständigt ljudsatt med pistolpang.

Fyra av de tio låtarna fick musikvideor när det begav sig, och nu har ännu ett spår visualiserats. Vid tjugoårsjubileét utlyste Nas en tävling bland fansen: den som kunde pitcha bästa videoidén till ”Represent” fick regissera videon.

Vinnare blev hiphopfanet och familjefarsan Brian Katz. Nas arbetsinsats var väl egentligen minimal: han satt i en soffa, rökte cigarr och krökade lite. Resten av videon är gamla Nas-klipp och scener ur filmen ”The thief of Bagdad” från 1924, som även låtens sampling kommer från.

Såhär blev det:

Allt om inspelningen kan man läsa om i The Rolling Stones reportage, som är härligt förutom den trista slutmeningen när skribenten väljer att läsa Nas tankar.

Förresten: i kväll spelar norrtäljerapparen Ivory på Babel i Malmö. Jag sitter på ett tåg till den skånska huvudstaden, egentligen inte av den anledningen, men tåget kommer glida in så lägligt där på kvällskvisten att jag nog i princip går raka vägen till Möllan för att få höra låten ”Andreas Kleerup” live. Ses där!

Action Bronson framstår ofta som den mest obrydda rapparen i världen.

Han lägger han sina rader på ett helt självklart och avspänt sätt rent raptekniskt.

Han har släppt ett mixtape med den något märkliga, allmänt smälla-på-tangentbordet-aktiga titeln ”Bon Appitite …. Bitch !!!!!!!!!!”

Och han har ett eget matprogram med världsmästarnamnet ”Fuck, that’s delicious”.

Men det här tar kanske ändå priset. På en spelning i Ottawa gick han plötsligt av scenen men fortsatte rappa, sådär som artister ibland gör, ni vet, när de vill ner och hälsa på publiken lite. Men han går långt bort från scenen. Väldigt långt.

Hela vägen till en bajamaja. Där går han in, och kommer strax ut igen.

Hela tiden rappandes.

Och visst, det kan ju vara planerat och superkonstruerat, men vi säger väl att han bara behövde gå på toa och var sitt vanliga obrydda jag, va?

I går släppte göteborgaren Rico Won en ny singel: ”Gamla regler”.

Soundet känns ganska typiskt Rico Wonskt, eller ja, i alla fall sett till hans förra släpp från 2012: ”Underverk”. Ett släpp man alltså bör ta en ordentlig lyssning på om man gillar den nya singeln, man kan med fördel åtminstone lyssna på den mjuka övergången mellan introspåret och titelspåret ”Underverk” (där vi bland annat får höra det säregna men ganska härliga rimmet ”lägg ner / svensk rap blir dissad / Betnér”.)

Tidigare i sin karriär rappade Rico Won främst på engelska. Vad tycker vi om språkbytet? Finns det fördelar med att gå från engelska till svenska? Den klara nackdelen är givetvis att man stänger dörren till den internationella marknaden med en smäll.

Den här videon, till låten ”Gå på salong” av Cleo, Kristin Amparo och Broke ’N Tipsy, släpptes för några dagar sen. Men eftersom Hiphopbloggen inte riktigt hann med att ge den uppmärksamheten den förtjänar frågade vi Cleo lite om videon och låten nu i stället.

Trots att videon känns rätt maffig tog den inte mer än två dagar att spela in, och enligt Cleo gick arbetet smidigt vid sidan av ”smärre bilkraschar”. Den är också inspelad med låg budget, och de flesta inblandade har ställt upp gratis eller för symboliska summor. Cleo beskriver det som en ”speciell känsla” att se alla anstränga sig för att den skulle bli så bra som möjligt.

Om själva låten berättar Cleo att den inte är till för att hylla skönhetssalonger i sig, utan snarare de frizoner en ”salong” utgör.
– Det är kvinnornas rum, män hänger inte där ..vi är ifred! skriver hon till Hiphopbloggen.
– Och jag minns när jag försökte beskriva topicen för några polare innan låten var färdig, då sa vi nåt som ”jag vill att ALLA brudar som ser den här ska känna ’fyyyy fan vad tunga vi är, jag är så sjukt cool’”, liksom ha ett eget brudanthem. Det finns redan så många snubbanthems!

Cleo avslöjar också att hon har börjat arbeta på ett efterlängtat soloprojekt. Under skrivandet och inspelningarna jobbar hon med just Broke ’N Tipsy, samt Umeåproducenten Academics. Resultatet får vi höra innan årets slut.

DJ:n och producenten Statik Selektah har smetat ihop en ny låt. Den har ett klassiskt, stabilt hiphopbeat med stråkinslag, men det mest imponerande är den digra gästlistan.

New York-gourmén Action Bronson, Eminems gamla vapendragare Royce da 5’9″ och The Roots-frontmannen Black Thought har samlats för att spotta rim. Läge att lyssna!