Boom! Där kom den. Släpp allt du har framför dig.

Nu släpper fantastiske Joe Lefty ny video efter OneTime från i våras. Har du sedan tidigare haft koll på gruppen Madmonks så känner du redan till det, men här har du videon till ”Ain’t that some shit”.

Tillbaka på jobbet? Ångest över att hösten verkar vara på gång med stormsteg? Då kan hiphopbloggen friska upp med en rykande färsk videon från hässelbyrapparen Finess som droppar lite rörligt material från låten ”Hela livet ut” såhär i slutet av sommaren. Låten känner ni igen från dubbelsingelsläppet ”Avtryck” i juni i år och nu har alltså andrasingeln fått video. Sången står Elias Sahlin för som släppte babymaking-låten ”Windows” för ett par år sedan. 

Plötsligt händer det! Man sitter och jäser på Soblues facebooksida när det plötsligt dyker upp skön jazzig hiphop från två av Sveriges absolut tyngsta MC:s.

Låten i fråga heter ”That slow thing” och spelades in så långt tillbaka i tiden som 2013. Nu lite drygt ett år senare dundrar den alltså ut lite oväntat på internet.

Det är inte heller jättemånga dagar sedan Abidaz gav en smyglyssning av ”Jag sa till dig” till guldgänget i Musikguiden i P3. Den låter såhär:

Sådärja, där kom en till video från ingen mindre än trapp-rapparen Ivory. ”Lutar som en krycka” har blivit med en rejält trippig video som känns lika snurrig som ett bättre rus på 60-talet.

Sköna vibes är bara förnamnet på låten men något som uppskattas härifrån är alla hyllningar till andra rappare. Försök gärna hålla räkningen själv, men själv fick jag med Trappmusik, Abidaz, Tattarprinsen Labyrinth och Aki innan jag gav upp. Tror kanske att Mack Beats och Yung Lean också fick sin beskärda del av props. Gött ändå att sprida lite positiva vibbar!

Videon ser du med fördel här nedanför:

Såhär flera månader efter att JaQes EP ”Eikon” släpptes har det dykt upp en till video: ”Ricky Bobby”

Det är kul, ju, jag har lyssnat massor på EP:n hela våren, och Ricky Bobby hör till de bättre låtarna.

JaQe syns inte själv till i videon, det är istället ett superklippt mixmax av skateboarding och krokodiler (alligatorer?) och bilar och båtar. Kanske är jag inte tillräckligt estetiskt lagd, men jag ser liksom inte kopplingen till låten.

Tills det plötsligt händer. Hela våren har jag flinat åt raden ”blazear fucking enchiladas”, gått och försökt se det framför mig: hur röker man en tortillarulle, hur ser det ut, ens? Någonstans långt inne kan jag gissa att han menar något slags marijuanacigarett som är väldigt tjock, men den bilden är ju inte lika rolig.

Därför blir glädjen förstås stor när just de raderna faktiskt ackompanjeras av bilder på en vetetortilla helt smockfylld av vad vi får anta är rökbara olagliga örter.

Har du missat låten: lyssna på hela. Är den inget för dig, men du vill veta hur det ser ut när man ”blazear fucking enchiladas”, spola till 1:54.

Annars, spoiler nedan:

Det ser jättejättelustigt ut.

Bakåtblickartorsdag.

Jag vaknar av jag längtar till Lund. Det hör inte till vanligheterna, eftersom det är en stad jag lärt känna, älskat, förbrukat och sedan spytt galla över under loppet av bara några få år.

Men i dag vaknar jag alltså och sörjer att jag inte växte upp i Lund, att jag inte hade mina tonårsvårar där och såg Clemenstorget bli grönt som flaskorna på marken och hur allting blommade i Professorstaden och hur gruset dammade på Södra Esplanaden.

Och då kommer jag att tänka på den här gamla låten, som jag de senaste åren har lyssnat på mycket mer än vad den väl egentligen är värd lyssningar. På pappret är den nog inte särskilt bra, refrängen håller inte riktigt och verserna är väl en aning svajiga.

Kanske är det också just det som gör att den känns så råäkta. Den vibrerar av skaparglädje och framför allt av Lundatonår. Och av de där rimmen som bara fungerar i Skåne – knappt ens där – som när Maqs berättar om hur han ”börja’ först ring i Lund / på Katedralskolan / ja den var riktigt bull” och konstaterandet att det kanske inte var ”jättesmart att dissa hela sin klass / men är det nåt jag hatar är det akademiker, man”. Och miljöerna, Klostergårdens IP och Mormors Bageri och Högevallsbadet.

Man kanske rentav behöver såna låtar ibland, såna som slungar en raka vägen in i någon annans tonår. Att den samplar en magisk Curtis Mayfield-klassiker gör ingenting sämre.

En av Sveriges mest flumroliga rappare (någonsin? hittills?) släppte tidigare i juli nya plattan ”Original oregano”, vilket du kan hitta på valfri streamingtjänst, typ Wimp eller Spotify.

Med på plattan hittar vi rappare som NMB, Pappa Lars, Skivling och Björn Tänder.

Mest känd är Östblockarn sedan hans inhopp på samlingsplattan Dopeness 3 där han la den toksnuskiga ”Hon är för” och han har även gjort ”Skål Loser” tillsammans med MMD-rapparna Mächy och Martin Zamora tillsammans med Majk.

Hässelby-rapparen Finess jobbar för fullt på nya plattan ”Där jag kommer ifrån” och peppar med att släppa ny video. Eller ja, en teaser till nya videon åtminstone.

Tidigare i somras släppte han singlarna ”Avtryck” och ”Hela livet ut” med körsång från Tensta Gospel Choir på Matte Calistes nya bolag Stadsbild.

I går släppte göteborgaren Rico Won en ny singel: ”Gamla regler”.

Soundet känns ganska typiskt Rico Wonskt, eller ja, i alla fall sett till hans förra släpp från 2012: ”Underverk”. Ett släpp man alltså bör ta en ordentlig lyssning på om man gillar den nya singeln, man kan med fördel åtminstone lyssna på den mjuka övergången mellan introspåret och titelspåret ”Underverk” (där vi bland annat får höra det säregna men ganska härliga rimmet ”lägg ner / svensk rap blir dissad / Betnér”.)

Tidigare i sin karriär rappade Rico Won främst på engelska. Vad tycker vi om språkbytet? Finns det fördelar med att gå från engelska till svenska? Den klara nackdelen är givetvis att man stänger dörren till den internationella marknaden med en smäll.

För hiphoprävar är namnet bekant. Med bakgrund i rapkollektivet Highwon och teaterföreställningen ”Ökenblues till hiphop” siktar Husam ”Hoosam” Taha på att slå stort med nya skivbolaget ”Onlywon” och nya singeln ”Riktigt”.
– Det är min tur nu, säger Hoosam.

Jag möter upp Hoosam mitt i Slussens byggkaos, på Södermalm i Stockholm. Han har precis varit ute i stockholmsförorten Fisksätra och ordnat med ett ungdomsprojekt förklarar han och är ”sjukt trött”.
Sommarvädret gör sitt bästa för att inte göra sig påmint just den här dagen så vi beger oss till ett varmare och lugnare fik vid Götgatan.
Anledningen till att vi möts upp är dels Hoosams nya skivbolag – som han startat med Aleks, Matteo Bal och Mr X – men även nya videon till ”Riktigt” som trogna läsare kunde se för någon vecka sedan.
– Jag känner att det är min tur nu, jag har väntat tillräckligt, säger han när vi satt oss tillrätta. Utanför tröjan hänger en stiliserad Palestina-karta på en silverlänk runt halsen och på huvudet sitter kepsen med namnet på egna skivbolaget ”Onlywon”.

De som hängt med stockholmsscenen känner till Hoosam sedan dagarna i Highwon, med bland annat plattorna ”Radio 127” och ”Beats, Rim och Gendish”. Nu rör det sig dock om att släppa eget material på sin första soloplatta.

Jag kommer ihåg någon låt som hette diggin eller något liknande?
– Då har du varit med sedan 2003 åtminstone. ”Diggin” var bara vad Masses beat hette, själva låten har haft typ fyra olika namn. Det mest kända är ”Trilyngist” men senast är ”Three tongues” för jag tror inte att folk förstod vad Trilynguist betydde, haha.

Det anspelar på att du kör på tre olika språk eller?
– Exakt. Franska lärde jag mig själv när jag lyssnade på fransk hiphop för att lära mig vad de säger. Sen är jag kanske mest känd för att ha kört på svenska i Highwon, men jag har alltid kört på engelska. Jag vet själv att jag är en av de bästa i det här landet på engelska. Grejen är att jag vill köra strategiskt nu, jag har aldrig droppat ett eget album och det kommer vara svenskspråkigt.

Det är en bra tid för att släppa svensk hiphop nu.
– Ja men det har pågått i ett par år nu ändå. Nu har du dessutom en hel generation som vuxit upp med svenskspråkig hiphop, nånting vi inte fick uppleva. Det är många som sått fröna till att det ser ut som det gör nu, bland annat vi i Highwon. Och det tycker jag inte vi fått tillräckligt med props för. Vi var de enda som fortsatte hålla på med svensk hiphop när det var helt dött för några år sedan, säger Hoosam och tar en klunk på en gigantisk Red Bull.

Möjligtvis är det sockerkicken i energidrycken som börjar slå in, men den tidigare utannonserade tröttheten är som bortblåst när vi börjar prata om hiphop.

Vad var det som hände där som gjorde att spelplanen ändrades?
– Efter oss kom Ayla-kollektivet (som består av Stor, Mohammed Ali, Carlito och Mack Beats, reds anm) och sen efter att vi släppte ”Från hjärtat” så hände nånting. Förut var orten lite frånkopplad från svensk hiphop. Så är det inte nu.

Menar du att hiphop från förorten är lite mer trovärdig?
– Jag är för all form av hiphop, men hiphop är miljonprogrammets CNN som Chuck D (Public Enemy) sa. När man inte har någon representation som man oftast inte har i marginaliserade områden så är den en perfekt uttrycksform, för en låt kan bli jättestor, säger Hoosam och knäpper med fingrarna.

Ja. Nu har du släppt en egen låt, Riktigt.
– Ja. Vad tyckte du om den?

Jag gillar den. Den är rätt rå.
– Ja, den är lite hård. Det är mitt sätt att säga att jag går in i ringen nu och jag ÄR en tungviktare.

Så då jobbar du på ett album nu också kan man anta?
– Ja det gör jag. Jag tänkte släppa en EP men nu blir det ett album. Jag har kanske hälften klart nu.

Vad kan vi förvänta oss av den?
– Det är en skiva som väldigt få, säger Hoosam och upprepar, väldigt få kommer att kunna nå upp till. Jag är den siste mohikanen i Highwon och vi är svensk hiphops superhjältar. Mina fans vet redan om det, nu ska jag nå ut till resten också.

Du ska släppa den på egna labeln Onlywon. Varför eget?
– Jag ville inte tillhöra någon label där jag blir nerprioriterad. Jag går hellre den här Jay Z-vägen och det ju ganska bra för honom.

Det kan man lugnt säga.
– Just nu är vi i uppstarten. Först kommer vi fokusera mest på mig, men jag har ett öga efter vilka jag vill ha på labeln, utöver Aleks som också är med.

Kan du nämna några?
– Det finns en del rappare som jag inte vill gå ut med riktigt än. Men jag har ögat ute efter några unga talanger. Svart och vit, eller Anwar Diezel till exempel.

Tror du hiphop kommer försvinna framöver som den gjorde för några år sedan?
– Nej det är svensk populärmusik nu. Den kommer vara kvar. Men det jag hoppas på framöver är att det ska bli lite mer competition, folk är för snälla nu. Man ska gå in och vara bäst i det man gör, det kan jag sakna idag.