Rikard Bizzis album ”100 kg funk” tycktes ju svepa förbi medierna, men vi kanske är några som har det i lurarna fortfarande? Själv kör jag ofta ”Lugn & ro” på tunnelbanan om morgnarna, där det ju är allt annat än just lugn och ro.

Nog med gojan. Rikard Bizzi släppte albumet ”100 kg funk” i slutet av maj.

Nu är det slutet av juni – och nästa projekt är redan färdigt. I dag kan Hiphopbloggen avslöja nya detaljer om släppet. Bizzi skriver i ett mejl till Hiphopbloggen att han har gjort och spelat in all musik efter släppet av ”100 kg funk”, alltså på mindre än en månad.

Och den här gången ska han testa att ge ut allt själv i stället för via Slang Musik.

– Kommer pressa upp en extremt limiterad vinyl som jag kommer skicka hemifrån. Kommer sälja skivan först och främst via bandcamp men slänger förmodligen upp den på Spotify också. Men det är massa samplingar från svenska filmer och så så kanske bara blir en EP på Spotify, skriver han.

Han tror att den kommer landa på ungefär 10 spår, eftersom ”optimal tid för en vinyl är runt 30 min”. Vad gäller soundet blir det ”raka motsatsen” till senaste släppet.

– Det här är den smutsigaste, mest rapfokuserade skiva jag någonsin gjort. Om du gillar Wu-tang, MF DOOM etc. finns det en chans att det här kan vara något för dig, skriver han.

Hur har du lyckats skapa en hel LP på bara en månad?
– Hur lyckas rappare bara släppa en EP om året? Det är inte så att jag spenderat varje vaken minut i studion heller. Jag jobbar som personlig assistent ca 60% och har två småbarn hemma. Skrev det mesta på jobbet eller resorna till och från jobbet och spelade in ca två låtar i veckan. Det är inte så extremt tycker jag.

Namnet på projektet är hittills hemligt, men förmodligen kommer vi kunna höra hela plattan inom tre månader.

Det är inte direkt supervanligt, men visst förekommer det att rapbattles slutar i slagsmål. Det har till och med hänt i Sverige, även om det var några år sedan och det videomaterialet är duktigt bortstädat från internet.

I helgen gick, så att säga, skiten ner i under en rapbattle mellan amerikanerna Math Hoffa och Dizaster. Dizaster, som flera gånger varit i Sverige och battlat (med visserligen väldigt hårda ord, men utan att slåss) säger kaxigt ”Jag borde slå dig i ansiktet nu”, får till svar ”gör det” och … gör det.

Se kaoset på filmen här nedan (här kan med fördel något slags varning utfärdas för känsliga tittare, det är inte blodigt eller direkt grafiskt, men ändå våld).

Math Hoffa har tidigare själv boxats under en rapbattle, närmare bestämt med rapparen Serious Jones, vilket i sin tur föranledde att Dizaster ville möta honom.

Snurrigt? Ja, det är ganska snurrigt.

Och onödigt.

Snoop Dogg har ju slunkit än hit, än dit de senaste åren. Först uppgav han att hans nya namn var Snoop Lion och att han skulle syssla med reggae, innan han släppte det mediokra albumet ”Reincarnated” (kritiker.se-länk pga har inte lyssnat noga själv pga allergisk mot reggae).

Sen hette han plötsligt Snoopzilla, efter idolen Bootsy Collins, och började göra funk med Dam Funk. EP:n hette ”7 days of funk” och var även den medioker, enligt recensentkåren (undertecknad lyssnade dock oproportionerligt mycket på den med stöd av mottot ”är det funk så är det bra”).

Därför är det ju lite spännande att han nu snurrar 180 grader och går tillbaka till hiphopen. Han har slagit sig i lag med den KLASSISKA hiphopgruppen Souls of Mischief, upphovsmän till bland annat ”93 ’til infinity”, och tillsammans har de gjort helt supervanlig, gammelskolad och ganska bra hiphop.

”There is only now” heter låten, klick-klick (b-sidan är också mastig).

Vilka genrer hoppas vi att Snoop Dogg ska testa härnäst? Soul skulle kunna bli spännande. Pop ganska roligt. Och hårdrock möjligtvis helt hilarious.

Skrev den här grejen till fredagsbilagan, om att Afasi & Filthys gamla klassiska rimintensiva låt ”Bomfalleralla” förekommer i en scen i den amerikanska filmen ”The fault in our stars” (svensk titel: ”Förr eller senare exploderar jag”),  som gick upp på bio i söndags.

Gjorde också en något längre version till webben, som jag nu inser aldrig kom ut. Jag lägger den lite försiktigt här, så kan ju den som är riktigt nyfiken ta en titt.

Svensk rap i storfilmen

”Afasi”: Det är ju skitmäktigt

I filmen ”Förr eller senare exploderar jag” spelar Willem Dafoes karaktär upp en gammal raplåt.
Men ingen fattar någonting – eftersom texten är på svenska.
– Det är ju skitmäktigt, superhäftigt, säger Herbert Munk­hammar, 29, som rappar i låten.

”Stubin, eld / torrt krut och bensin / Shu-shu-shuba-shuba-shuba / snus, porr & brännvin”.
Afasi och Filthys gamla klassiker ”Bomfalleralla” är med i filmen ”Förr eller senare exploderar jag”, baserad på boken ”The fault in our stars”.
– Det är ju jätteroligt, det är ju skitmäktigt, superhäftigt att den tio år senare uppmärksammas av den här författaren som har med den i sin bok. Och att han hade två sidor i boken där han pratar om mig och Magnus [Filthy, reds. anm.] och ”Bomfalleralla-låten”, det var ju jätteroligt, säger Herbert Munkhammar, som på ”Bomfalleralla”-tiden kallade sig Afasi.

Herbert Munkhammar är inte säker på att låten är med i filmen, men det kan alltså Nöjesbladet bekräfta för honom att den är.
– Jag ska försöka se den vid tillfälle, jag fick några biljetter, säger han.
När Nöjesbladet ringer upp står han i studion tillsammans med Erik Nordström och jobbar med ett nytt ”Ansiktet”-album.
Vad tycker du om låten i dag, såhär tio år senare?
– Äh, men precis, den är tio år gammal. Det är en låt som betydde mycket för oss då och var liksom en genombrottslåt, säger Herbert Munkhammar.
– Men det är ju ingen låt som jag har någon starkare relation till i dag, absolut inte.
Kommer ni tjäna pengar på att den är med på soundtracket?
– Haha, ja, det får vi se hur de där dealarna ser ut. Det är ju roligt att den är med, den ligger på Billboardlistan nu och sådär. Men det där är ett gammalt avtal som vi signade för tio år sen som sagt, jag är inte helt säker på hur det ser ut.
Tänk om låten blir en internationell hit nu. Hur skulle det kännas?
– Haha! Det skulle vara ganska bisarrt, och jag vet inte om jag skulle lägga ner någon större energi ändå faktiskt. Det är inte som att vi skulle ut och gigga med den låten världen över, det kommer inte att hända. Inte ens om den blir en världshit, säger Herbert Munkhammar och skrattar.

I förmiddags rasslade det in ett mail i lådan.

Det var från killarna i Tjuvjakt, som ville berätta att de precis släppt en låt i samarbete med svenska hiphopgudfadern Organismen. ”Pipa” heter den och här kan man lägga ett klick för att lyssna.

– Organismen och Daltone kom förbi studion och vi hängde, lyssnade på musik och visade beats. Johan [Organismen, reds. anm.] var game direkt när vi frågade, skriver Kid Eriksson i ett mail till Hiphopbloggen.

Han är luddig vad gäller titeln ”Pipa” – tydligen är det ett internuttryck som ”kan vara allt och ingenting”.

B-sidans titel är däremot desto tydligare: ”Porrfilm”.

Då kör vi lite battlenytt!

Rapparen Shazaam – ­­som nyligen släppte ”#MIDA$”  tillsammans med rapkollegan Crackson – siktar på Australien. Den 11 juli går han upp mot regerande australiska battlerapchampen Dunks i Adelaide.

Skulle Shazaam, eller John Landenfelt som han egentligen heter, ta hem segern blir han den första rapparen utanför Nordamerika att ta hem titeln. Och bara för att modersmålet är ett annat så är det inget som talar för att han på förhand skulle bli uträknad. På meritlistan står ett antal vinster både mot svenska och internationella battlerappare.

Därtill var han med och startade svenska battlerapligan Basementality Battles för några år sedan. Har du några timmar över kan du ju ta en kik här nedanför:

Boom! Nu släpper en av Redline Records mest spännande rappare Linda Pira ny singel.
Sommardängan heter ”Överlever allt” och trillade med sin 90-talsvibb nyss ner i Spotify.

I samma veva kommer även låten ”Shu katt” med Dani M, som i sin tur dykt upp på storheter som Labyrints senaste platta Garalaowit och Mohammed Alis 50 länder såväl som Rhymes & Riddims ”Spelar ingen roll” på ”Dödar dom med kärlek EP”.

Mofeta & Jerres karriär är låå-håå-åång. Redan som tonåring satt Mofeta på internetforumet Whoa.nu och la upp låtar som blev uppskattade av internethiphoparna.

Senast de tryckte ut en fullängdare var 2011, då det utmärkta albumet ”Briljanter & smaragder” släpptes. Undertecknad gav det fyra av fem W:n på ovannämnda Whoa.nu och hade det i lurarna hela vintern.

Nu är de åter aktuella med låten ”Vill ha din like”, och även om de redan tidigare hört till den mer experimentella skaran hiphopare, så har de verkligen klivit utanför bekvämlighetszonen denna gång. Det är en poppig och glad låt, svarvad för att surfa på radiovågorna. Nästan all rap är bortskuren och kvar finns sång.

– Vi gillar att ha mycket sång i vår musik, så det känns bra! Jag tycker det ska vara rap när man verkligen vill rappa, inte bara för att, säger Mofeta till Hiphopbloggen i ett Facebookmeddelande.

”jag lagade mat igår / såg en jättebra film idag /
jag tog ett fint kort på oss / kan du skriva något sött tillbaks /
länge sen nu vi sågs / kanske dags för en återträff /
så himla kul att du är gravid / har du sett min nya keps”

Låten handlar om något av det mest samtida som finns: likes. Det i kombination med det radiovänliga soundet gör det lätt att fundera över om den här låten är tänkt att bli en sommarplåga?

Jo, det är den.

– Vi hoppas verkligen på en sommarplåga, det är det den är gjord för! Framför allt hoppas vi att så många som möjligt ger oss sin like, säger Mofeta.

För ett par veckor sedan gästade Mofeta hiphoppodcasten Gatuslang för en längre intervju.

Äh men, va? Det bara sprutar videos!

Här kommer pinfärsk rap från Simon Emanuel, ”Prinsen av huvudstaden” som tidigare gick under namnet Paragon (och allehanda fyndiga smeknamn som P Gonzarelli och Gon Travolta).

För produktionen står producenten EzzoFresh som till vardags ingår i trion Som Fan. Det är lite spännande att han får ut sin musik på andra håll, visst?

Eventuellt kommer vi höra hans produktioner hos andra artister framöver, men han är hemlighetsfull kring vilka det gäller.

– Jag gör lite blandade grejer just nu. Jag har blivit extremt inspirerad av future bass och jobbar på remixes och egna instrumentala grejer. Jag har inga påbörjade projekt med andra artister just nu, men har pratat med några och är peppad på att det ska hända, säger han till Hiphopbloggen.

Du har kanske hört hennes namn förut, men det som imponerar mest med Vanessa Liftig är hennes cv. Från samarbeten med Embee och Sjukstugan har den 30-åriga göteborgaren hunnit med att jobba med hiphoplegendarerna Wu Tang Clan. Nu kommer egna plattan CurioCity.

Jag möter upp Vanessa vid Kungsträdgården i Stockholm ”för den vet hon var den är”. Vi hinner gå vilse i jakt på bra fik som håller öppet mitt på dagen när Vanessa plötsligt slår ut med armen och pekar på det förbirullande spårvagnståget.
– Ja! Där är den! säger hon och skrattar åt Stockholms enda spårvagn, ”NK-expressen” som tar passagerarna några hundra meter upp för Strandvägen innan den viker av upp mot Djurgården.
– Det är så sjukt roligt att ni har en sån liten liten spårvagnslinje här i Stockholm, säger hon på sin klingande göteborgska.
Jag skäms. Försöker något i stil med ”eh, tunnelbana” innan jag byter spår och säger att jag vet ett fik i närheten.
Vi irrar runt på NK innan vi hittar några mysiga bås några trappor upp i varuhuset.

Du har ett väldigt jazzigt sound på din platta, frågar jag när vi hunnit sätta oss ner.
– Ja det är ett soft beatalbum, väldigt tillbakalutat sådär. Det jag gjort är att istället för att loopa beatsen så är det väldigt mycket smågrejer som händer hela tiden.
Man får lite Guru-vibbar, kan man gissa att Gang Starr varit en inspirationskälla?
– Vad kul att du säger det! De har jag lyssnat väldigt mycket på när jag skrev texterna, särskilt Moment of Truth-plattan. Sedan blev texterna spaltmeter långa, så det var egentligen därför jag valde att rappa istället för att sjunga den.
Greppet med en flytande gräns mellan rap och sång kunde man få smakprov på i låten ”Undervattensterapi” med Sjukstugan från förra året.
– Jag har velat att man ska komma in i ett lugn mode, det ska vara en platta man ska kunna både lyssna på och ha på i bakgrunden, om man gillar att lyssna på musik på det sättet.

Plattan är ett resultat av en lång väg genom olika hiphopartisters album, bland annat på Embees Not Tonite där även Timbuktu, Daniel Lemma och José Gonzalez gästade. Men nu är det alltså Vanessa Liftigs tur att släppa en hiphopplatta.
– Av någon anledning dras jag alltid in i hiphopsammanhang så då tänkte jag att jag skulle satsa på det på min egen platta.
Plattan CurioCity släpps idag på valfri streamingtjänst, bland annat här.