Förra veckan skrev vi om Trappmusiks nya singel ”Röda timmen”. I torsdags var hela truppen samlad i Malmö och hade tid för lite småprat.
Begreppet ”röda timmen” syftar på den sista timme krogar med 01-tillstånd har öppet under veckan: 00-01 natten mot söndag, precis innan personalen tänder lamporna och de sista avslagna klunkarna rinner ner i struparna.
Trappmusiks tre medlemmar, Daniel ”Banken” Stengård, Tobias ”Tub von Trapp” Svensson och Stefan ”Trappadon” Sandgren har alla olika relation till den.
– Jag är inte ute innan det, jag kommer till krogen under den timmen. Till dess har jag suttit hemma och inte druckit någonting, säger Daniel.
– Så tar man några bärs, några shots, sen går man vidare till någon klubb, säger Tobias.
– För mig är det typ sista timmen, oftast, hahaha, säger Stefan.
Men framför allt handlar låten kanske om att ringa in tre kategorier av Malmökrogar: den lite hippare, det klassiska sunkhaket och den schyssta pizzerian.
”Kronjuvelen på Bergsgatan” där ”nån stammis går loss på Jack Vegas / matar in varje peng han äger” är det klassiska sunkhaket. Men det har tydligen inte öppet klockan 13 en torsdag. I stället får Hiphopbloggen möta Trappmusik i den dunkla källaren under tredje versen pizzeria.
Den ligger på Nobelvägen och Trappmusik har tillbringat mycket tid här. Stefan – som är den som rappar om pizzerian – har haft ett passionerat förhållande till flipperspel och ville för några år sedan samla ett gäng i en lokal. Han frågade ägaren om han kunde få använda källaren, som ändå bara var fylld av bråte.
Det fick han, och tillsammans med några vänner – varav Tobias var en – målade han om den. Där arrangerade de musik- och flipperevenemang, och kallade stället för ”King Flippaz Paradize”.
– Det resulterade i att de började med veganpizzor också, och det har funkat bra som fan. De fick igång det här stället sen vi engagerade oss typ, så sen dess har vi en bra relation till dem, säger Stefan.
(som bonusinfo bör nämnas att Stefan har varit med i flipper-SM och år 2010 kunde titulera sig bäst i Malmö)
När Trappmusik får fundera över krogutbudet i Malmös södra innerstad är de överens om att det har förändrats – och att just sunkhaket är hotat.
– Det finns inte så många såna kvar häromkring längre. För tio år sen fanns det hur många som helst, säger Tobias.
– Nu är det dumplings och någon vete-IPA för 90 spänn, det är det nya krögarstället. All rätt till de krögarna, det är kul att de kör. Men det finns ju verkligen en njutning med de här ställena, det är så jävla opretentiöst, säger Stefan.
Tobias håller med.
– Det finns plats för alla liksom.
– Och det är inget fokus på att stå och vara snygg på något dansgolv. Det är verkligen avskalat, sitta och snacka, dricka några för många bärs, prata lite för högt, ha en sån typ av kväll. Det är viktigt med såna ställen tror jag. Man har ju lärt känna många udda individer på ett sånt här ställe också, säger Stefan.
Vad betyder Malmö för Trappmusik?
– Allt, säger Tobias.
– Vi skildrar ju Malmö mycket, vårt liv i Malmö, säger Daniel.
– Och jag gillar det, för den mesta svenska rappen handlar ju om Stockholm. Det är inte så många som har beskrivit Malmö. Särskilt inte den här delen, Södra innerstads-Malmö och den livsstilen folk har här, säger Tobias.
Malmö är inte det enda som skildras: en annan av huvudingredienserna är bilåkande. Musiken är skapt för att åka bil till: långsam, rymdig och atmosfärisk. För några år sedan hade Tobias haft många långa arbetsdagar, omkringkörandes på glesbygden, och upptäckte att det inte fanns något att spela i stereon.
– Man vill ha någon musik som är nice att pumpa när man glider runt. Som inte går för snabbt, inte är för störig och stökig, inte för mycket jävla gnäll liksom. Och då fanns det typ ingenting svenskt att köra. Det var då vi bara ”vi måste ju göra musik som funkar för det här”. Sen har vi gjort det, säger han.
Att musiken har skapats för att fylla ett tomrum innebär också att de lyssnar mycket på sig själva.
– Jag lyssnar jävligt mycket på Trappmusik överhuvudtaget, säger Tobias.
Alla skrattar.
Hur är det att lyssna på sig själv?
– Är man fet så är det fett. Är man keff så är det nog ganska bull, haha, säger Daniel.
Han är den som producerar all musik i gruppen. Och så jobbar han med artister som Ivory och JaQe.
Stefan tror på en ljus framtid för honom.
– Jag som utomstående tror ju att Daniel kommer kunna leva på musik ganska snart. Det finns amerikanska artister som tycker att hans beats är jävligt bra.
Trappmusik kommer den närmsta tiden fokusera på att släppa singlar, men till nästa vår kan det bli tal om en uppföljare till EP:n ”Slö och slängd”.
Foto: Nelle Swan
