Hitlers alpidyll

Av: Hans Engell och Simon Schultz van Engeland, Ekstra Bladet

Berghof, TYSKLAND

et är bisarrt att vara på en plats som är så idyllisk som de tyska alperna i Obersalzberg  och föreställa sig att Adolf Hitler för 72 år sedan stod på samma ställe och såg ut genom panoramafönstret  i sin lyxvilla Berghof.

Att han såg på samma snötäckta bergstoppar medan han dikterade den andra delen av tvåbandsverket Mein Kampf.

Att han i dessa vackra omgivningar förutspådde och planerade folkmordet på Europas judar.

Vid horisonten ligger ett genomskinligt töcken över Hitlers födelseland, Österrike.

å ytan finns det inte mycket kvar av Hitlers lyxvilla. Vi kan urskilja spridda rester av grunden till garaget och konturerna av den öppna spisen.

Resten av huset är borta. Det raserades av brittiska bombplan 1945.

Efter andra världskriget tog amerikanerna över området, som de gav tillbaka till de tyska myndigheterna först 1995. Amerikanerna rev resterna av huvudbyggnaden 1952. Då blev bara garaget och utsiktsterrassen kvar.

De revs i slutet av 1990-talet, eftersom de tyska myndigheterna ville radera alla spår efter nazismen och eftersom Berghof hade blivit ett favoritmål för nynazistiska pilgrimsfärder.

Nu har resorna har blivit färre, men de har inte upphört. Ibland dyker färska skärsår upp i träden. Nya generationer av Hitler-dyrkare ristar in det ökända märket, de signifikanta SS-runorna.

en lokala historikern Florian Beirerl, som har skrivit boken Inside Hitlers Mountain och tagit initiativ till det lokala museet om nazitiden, har kritiserat myndigheterna för deras hantering av detta ”ondskans monument”.

Han menar att myndigheterna genom att försöka gömma undan platsen i högre grad inbjuder till nynazistisk kultdyrkan än om de hade öppnat upp allting och låtit Berghof bli en del av museets utställning.

Florian Beirerl tycker också att myndigheterna borde öppna bunkern som byggdes under Hitlers hus 1943.

Idag är bunkern gömd ett stycke in i skogen till höger om Berghof-ruinen. Den tjocka ståldörren är låst med ett tungt hänglås. Ett hakkors är inristat i ytan.

Även bunkrarna som tillhörde Hitlers personliga sekreterare Martin Bormann och Luftwaffechefen Hermann Göring är låsta och kamouflerade.

många länder bevaras historiskt viktiga platser, men här har delstaten gett sitt tillstånd till byggandet av ett femstjärnigt lyxhotell precis på den plats där de två nazistpamparna levde sida vid sida.

Den brittiska pressen har gett hotellet öknamnet ”Hitler Hilton”. Äventyrslystna gäster kan ta en promenad i den närliggande skogen. Efter tio minuter kommer de att stå framför en röd ståldörr: nödutgången från Görings bunker.

På andra sidan kan den uppmärksamme vandraren hitta resterna av Martin Bormanns hus och bunker.

På det närbelägna museet Documentation Obersalzberg får vi en uppfattning om hur den dolda underjordiska världen bakom de låsta ståldörrarna ser ut. Här har man öppnat upp en del av det massiva bunkersystemet som sprider sig som ett spindelnät under nazisternas gamla semesterparadis.

en underjordiska anläggningen byggdes 1943, på grund av att risken för flyganfall hade ökat. De flesta bunkrarna knöts ihop med långa korridorer. Således kunde Hitler promenera över till Bormann under jord. Göring var den enda som var avskuren. Hans bunker låg nära Bormanns, men det fanns ingen förbindelse mellan dem.

Historiker ser det som en del av maktspelet mellan Bormann och Göring. De tävlade båda två om Hitlers gunst. På Berghof var det Bormann som planerade konstruktionen och han såg sin chans att hålla Luftwaffe-chefen utanför.

Den bunker som är en del av museet är den så kallade gästbunkern. Det låg under hotell Platterhof där speciellt utvalda medlemmar i nazistpartiet fick bo nära sin älskade führer.

rots att myndigheterna har försökt radera ut spåren efter Hitler finns de överallt, bara man vet vad man ska leta efter. Och det gör vår guide, Tom Lewis.

Han är ursprungligen från London och flyttade hit på grund av sitt stora intresse för andra världskriget. Han försörjer sig nu som guide på Hitlers berg.

En av platserna han tar med turisterna till ligger i utkanten av den närmaste staden Berchtesgaden: Ett övergivet och fallfärdigt byggnadskomplex i en stadsdel som annars domineras av välskötta villor.

Tomten är fylld med skräp och väggarna är besudlade av klotter. En skylt visar att det här en gång fanns ett sjukhus.

Inredningen är förstörd, det är hål i väggarna och golvplankorna är upprivna. Platsen verkar ha blivit övergiven i all hast. Böcker har lämnats kvar i biblioteket och konfidentiella patientjournaler ligger kastade på golvet.

et finns inga synliga spår av nazismen, men det här sjukhuset är i hög grad sammanlänkat med Hitlers historia.

Den första grundstenen lades maj 1938. Fyra år senare invigdes sjukhuset som fick namnet Reserve Lazerett Berchtesgaden Dietrich Eckart Krankenhaus.

Den i dag relativt okände Dietrich Eckart var en av de viktigaste anstiftarna till nationalsocialismen. Han hjälpte till att forma föregångaren till nazistpartiet, Deutsche Arbeiterpartei, som 1920 bytte namn till Nationalsozialistische Deutsche Arbeiterpartei. Och han grundade den nazistiska tidningen Volkishe Beobachter och skrev texten till Deutschland erwache (Vakna, Tyskland), som senare blev nazistpartiets kampsång.

itler var 30 år när han för första gången träffade den 20 år äldre Dietrich Eckart i München 1919.

Judehataren Dietrich Eckart blev en mentor och en fadersgestalt för Hitler. Efter Eckarts död i december 1923 gjorde lärlingen Hitler allt han kunde för att världen skulle minnas mannen som han beskrev som sin ”Nordstjärna”.

Förutom att han uppkallade sjukhuset i Berchtesgaden efter Dietrich Eckart, så bytte han namn på utomhusscenen Waldbühne i Berlin till Dietrich-Eckart-Bühne och dedikerade även den andra volymen av Mein Kampf till honom.

Det var tillsammans med Eckart som Hitler besökte Obersalzberg  första gången. Naturälskaren Hitler blev fullständigt bergtagen av det vackra området.

å Obersalzberg planerade führern krig och massmord samtidigt som han umgicks med sina gäster, det militära ledarskapet, SS-bödlar, familj och vänner.

Under 20 år växte führerns semesterviste från en anspråkslös sportstuga till en gigantisk anläggning med jättevillan Berghof som centrum.

I den närbelägna staden Berchtesgaden byggdes en överdimensionerad tågstation för att ta emot de utländska gästerna och flygfältet hade kapacitet för stora transportmaskiner.

Det var på Berghof som Hitler förmodligen tog beslutet till ”den slutliga lösningen av judefrågan” – utrotningen av Europas judar. Och det var härifrån han i flera år ledde kriget, precis som det var här nyheten om de allierades invasion av Normandie nådde honom.

fter att Hitler besökt Obersalzberg första gången i april 1923 blev han stamgäst. År 1925 skrev han den andra delen av sin bok Mein Kampf i en liten, hyrd fjällstuga, som han senare köpte och expanderade till en storskalig anläggning.

Området var på den tiden befolkat av fjällbönder och folk som arbetade i saltgruvor och stenhuggerier, turismen var blygsam.

I september 1932 använde Hitler sin halvsyster Angela Raubal som bulvan för att köpa huset, som han under de följande åren skulle omvandlas till hans Berghof, en magnifik villa dominerad av ett enormt panoramafönster mot bergen

I den stora salen, 30 gånger 15 meter,  lät han sätta in det nio gånger fyra meter stora fönstret bestående av 90 rutor. Utanför öppnade sig en  fantastisk vy över  Unterberg , Berchtesgaden och hela vägen till Salzburg.

I den stora konferenssalen fanns ett stort bord, en soffgrupp, en hög skänk, Hitlers samling av grammofonskivor, hans hedersmedborgarbrev från ett flertal tyska städer och gåvor från utländska besökare.

Det fanns också en klassicistisk glasvitrin, en stor klocka prydd med en bronsörn, en flygel och en byst föreställande Hitlers favoritkompositör Richard Wagner.

Det hela luktade imiterad lantlig idyll på hög nivå. En del av rummen, inklusive matsalen för 24 personer, påminde om ett bayerskt lantkök. Även om hans inredningsarkitekt, professor Gerdi Troost, hade försökt att lyfta det hela med barock och Biedermeiermöbler, var helhetsintrycket ganska smaklöst och småborgerligt.

erghof var Hitlers personliga egendom som hade finansierats genom de miljoninkomster han fått från försäljningen av ”Mein Kampf” och från de miljoner som det tyska postverket var tvunget att betala för att få använda hans porträtt på tyska frimärken.

Där führern var, där måste också alla hans närmaste hantlangare också vara. När Hitler hade slagit sig ner på Berghof flyttade resten av den bruna eliten in i  sina egna lyxfastigheter i närheten.

Herman Göring byggdes 1934 ett ståtligt hus på landet nära Berghof. Martin Bormann slog sig ner på berget 1937.

Hitlers arkitekt Albert Speer byggde också en sommarbostad i Obersalzberg.

Genom hot och utpressning tvingade Martin Bormann de familjer som i generationer levt i Obersalzberg att sälja sina egendomar och flytta.

nder Hitleråren var Berghof en turistmagnet för tyskar som ville se sin führer och hans hem på nära håll.

Hitler ville gärna visa upp sig. Han lät bygga ett speciellt ”Volkshotel” kallat Platterhof där trogna partimedlemmar kunde bo under pilgrimsfärden till den älskade führerns sommarstuga.

Hitler själv ofta stod på trappan till Berghof och vinkade, heilade och gav autografer.

itler var ungkarl, tills några få dagar innan tog sitt liv. Han levde ett mycket säreget liv, han var uppe större delen av natten och sov under dagen.

Som nykterist drack han endast örtte, hemgjord äppeljuice och ett speciellt österrikiskt källvatten.

Han var en fanatisk icke-rökare, ofta nervös, rastlös och lättretlig. Gäster har beskrivit källarna på Berghof som mardrömslika, då alla efter middagen tvingades sitta i sofforna och lyssna på führerns ändlösa monologer.

Han pratade i timmar om ämnen som engagerade honom. Det kunde handla om konst, musik eller situationen i andra länder – det var sällan militära eller rena politiska frågor. Sådant talade man bara om i slutna sällskap och aldrig när det fanns kvinnor närvarande.

itler hade inget emot att hans gäster rökte och drack, så länge de inte blåste rök i hans ansikte. Hans älskarinna och senare hustru Eva Braun och hennes syster var storrökare, något Hitler ofta retade dem för.

Han var inte heller speciellt måttfull med utskänkningen. En av de få gånger som det är känt att Hitler skämtat var när en av närmaste medarbetare, som hade ett mycket stort och synligt alkoholproblem, hade fått i sig så mycket sprit att Hitler vid ett tillfälle varnade honom för att gå nära den öppna spisen. ”Jag är rädd för en explosionsolycka”, sade Hitler.

Hitler och hans propagandaapparat använde hans liv på Berghof i marknadsföringssyfte.

I mitten av 1930-talet var det helt omöjligt att undvika hemma hos-reportagen om Hitler. Du kunde köpa porslinsfigurer av Berghof, kakelplattor, broderier, kuddar, minnesmärken mynt, vykort och målningar som visade Hitler i lantlig miljö.

Den avslappnade livet på den stora terrassen på Berghof med tebjudningar och SS-chefen Heinrich Himmler i avslappnad konversation med Hitlers sekreterare bidrog till att teckna en bild av en annan Hitler än den folk kände från talarstolarna eller som befälhavare.

olkhotellet med 160 rum var bara en liten del av den omfattande byggnation som uppfördes på Obersalzberg. En SS-kasern inhyste ett halvt regemente. Där inreddes byggnader till Wehrmachts befälhavare, tjänstemän och nazistpartiets sekretariat. Det fanns biograf, tvättstuga och en plantskola som kunde förse führerns bord med vegetariska rätter.

I källaren under Berghof inreddes en kägelbana. Hitler var en entusiastisk kägelspelare, men han höll denna passion hemlig för praktiskt taget alla utom de närmaste på Berghof. Han var rädd för att han annars skulle bli tvingad att bli hedersordförande för alla Tysklands kägelbanor.

Hitler ville först och främst kunna slappna av när han var på Obersalzberg. Men eftersom Tredje riket var uppbyggt så att alla beslut måste passera führerns skrivbord hade han alltid en enorm arbetsbörda.

Hitler föredrog att arbeta på natten och var sällan uppe ur sängen före klockan 11 på morgonen. Då gick han ingenom inkomna försändelser, läste en hög med tidningar och åt en sen frukost. Sedan följde möten med medhjälpare, utländska gäster, tjänstemän, industriledare eller partifunktionärer. Däremellan hade han möten med arkitekter för alla de olika byggprojekten.

unt 14.30 började lunchen, för Hitlers del var det dietmat bestående av frukt och grönsaker. Före krigsutbrottet brukade Hitler ta en promenad med sina gäster efter lunch.

Ofta gick han också ut ensam med hunden Blondi – men ständigt bevakad av två säkerhetsvakter från SS.

Efter krigsutbrottet 1939 hölls militära samtal även på Berghof vid det stora bordet framför det enorma fönstret.

På kvällarna hölls filmförevisingar i stora salen, eller så samlades man bara i sofforna och lyssnade medan führern höll sina oändliga monologer. Ibland spelade man kort eller andra sällskapsspel. För det mesta hade samvaron karaktären av en stor och ganska avslagen släktträff.

Ibland kom det utländska besök som fick stor uppmärksamhet i medierna. Till exempel kom den abdikerade brittiska kung Edward tillsammans med sin hustru, hertiginnan av Windsor. Även den brittiska premiärministern Neville Chamberlain och hans föregångare David Lloyd George besökte Hitler på berget, precis som den norske författaren Knut Hamsun, Bulgariens kung Boris och Mussolini från Italien.

Många officiella handlingar utfördes på Hitlers bergsresidens. Bland annat blev Erwin Rommel utnämnd till fältmarskalk här

juli 1944 stod ryssarna i Ostpreussen och förberedde angreppet mot Berlin. De allierade pressade på från väst.

I takt med de stora tyska nederlagen på östfronten blev atmosfären på Berghof allt mera dyster. Hitler måste nu avgöra om han skulle stanna i sin fästning i bergen eller om han skulle ta sig till Berlin och kämpa sin sista strid där. Han valde Berlin.

Fredagen den 14 juli 1944 lämnade Adolf Hitler sitt älskade Berghof för sista gången.

Klädd i en trekvartslång ljusbrun rock och en sliten uniformsmössa lämnade han platsen som under nästan en tredjedel av hans tid som tysk diktator hade varit utgångspunkten för hans makabra, blodiga och dramatiska beslut och befallningar.

Josef Goebbels anförtrodde sin dagbok att han var lättad över att führern hade beslutat att flytta sitt militära högkvarter från bergen till Varglyan på östfronten och slutligen till führerbunkern i Berlin.

en 25 april 1945 attackerade 318 brittiska och amerikanska bombplan i tre vågor Obersalzberg och fällde 1 500 ton bomber över området.

Den första attackvågen tvingades tillbaka av de tyska kanonerna. Men de efterföljande anfallen orsakade omfattande förstörelse av Berghof.

Den 4 maj 1945 intog de amerikanska styrkorna Obersalzberg.

SS-vakterna drog sig tillbaka till utan strid och området överlämnades till de allierade.

Reporter

Hans Engell

Fotograf

Rasmus Flindt Pedersen

Örnnästet gav Hitler svindel

På sin 50-årsdag den 20 April 1939 fick führern en födelsedagspresent i miljardklassen från nazistpartiet – nämligen huset på Kehlsteinbjerg, Hitlers Örnnäste.

Hitlers sekreterare Martin Bormann ledde bygget på nästan 2000 meters höjd: Ett stenhus med en hall av granit, trätak, golv av marmor och en stor öppen spis i marmor, en speciell gåva från den italienske facistledaren Benito Mussolini.

Matsalen hade plats för 30 gäster. Dessutom hade Hitler ett arbetsrum här. Kvarter för hans säkerhetsvakter. Kök, toaletter och en solterrass på västra sidan av byggnaden. Härifrån var utsikten helt magnifik.

Upp till Örnnästet anlades en nästan sju kilometer lång bergsväg, som stod klar efter två års hårt arbete med sprängning, fem tunnlar och ett hisstorn. Den guldpläterade hissen var en attraktion i sig.

I dagens pengar kostade projektet motsvarande en miljard kronor.

Men trots alla ansträngningar, var Hitler aldrig särskilt förtjust i den fina presenten. Byggnaden visades upp för utländska besökare, men själv var Hitler sällan där.

Problemet med Örnnästet var att den allsmäktige tyska führern drabbades av yrsel när han befann sig högt uppe i bergen. Han mådde illa när han tittade ner från topparna. Han fick klaustrofobi i hissen och han var rädd för att bli instängd i huset uppe på klippan som ett enkelt offer för attentatsmän eller allierade flyganfall.

Örnnästet överlevde kriget. Under de stora luftangreppen på Berghof i 1945 försökte amerikanska flygplan bomba huset, men attacken misslyckades på grund av snöfall.

Efter kriget tänkte de allierade spränga anläggningen – men valde att låta huset stå kvar. Hitlers Örnnäste blev istället ett mycket populärt turistmål.

Ett unikt nordiskt samarbete

Den här artikeln är en av fem delar i serien ”Hitlers hemligheter”.
Vi har sänt ut Ekstra Bladets bästa historiska reportrar och en prisbelönt fotograf på reportageresa till Tyskland, Polen och Österrike för att berätta historien om nazisternas hemligaste platser.
Artikelserien är en del i ett nytt nordiskt samarbete mellan Aftonbladet, Ekstra Bladet (Danmark) och Verdens Gang (Norge).
Vi kommer att ge ut ett antal unika, digitala berättelser varje år. Som Plus-prenumerant kan du glädja dig att ta del av kvalitetsjournalistik från de största och mest populära mediehusen i Norden.