Att storhandla är för mig ett hjältedåd i miniformat. Så fort jag kommer in i affären, drabbas jag av en total blackout och kan släpa mig runt med kundvagnen på måfå – med hjärnan helt bortkopplad.

Och det spelar ingen roll om jag har skrivit en lång lista. Jag fattar inte vad det står ändå.

Men idag hade jag tur. Hela vägen, från bildörren till kassan pratade jag med tre potentiella hjältar som ville berätta om sina stordåd. Det var den äldre damen som varje år tog 60 barn från fattigaste Ryssland till en sommarvecka i Sverige, Calle som jobbar med ungar på glid och Anders som räddade en man från att drunkna vid Vilstabadet i Eskilstuna i somras.

Jag handlade, pratade och trängdes samtidigt – och det gick hur bra som helst.

Tack, kära läsarhjältar. Ni räddade min eftermiddag….

… hur länge Mattias fick leta innan han hittade Mark Levengood utanför rätt tv-studio i morse? Och hur många minuter det tog att hitta rätt sladd till datorn för chattet med Aftonbladets läsare?

Man vet ju aldrig med Mark. Han är världens raraste, varmaste och snällaste – men han gillar också att göra hyss med oss. Hans historier kan få den längsta intervjutid att handla om helt andra saker än vi egentligen vill veta. Och jag glömmer aldrig vårt första möte när Mark beskrev livet på landet med familjen;

– Tja, det mest äventyrliga som hände i helgen var att en kotte ramlade ner farligt nära matbordet där vi satt.

Haha. Men det finns självklart stora stråk av allvar i oss alla. Kolla Marks blogg under svenskahjaltar.se. Han har också gjort något som kräver stort mod.

114 nya hjältar i vår ”hjältebank”. Jag har laddat upp med mackor, smoothies och kaffe. Jag läser. Och läser. Och läser…

Det är inte klokt. Vi har varit igång med kampanjen i knappt fyra timmar – och det rasar in nomineringar på svenskahjaltar.se.

I skrivande stund är det 77 stycken… vänta… nej, nu är det 82, som gjort någonting som är värt att uppmärksammas. Det är söndag, vädret är strålande och jag KAN inte slita mig från datorn och berättelserna om årets kandidater. Just nu läser jag brevet från 19-åriga Simon som berättar om hur han vägrar låta kompisarna kalla honom för ”djävla dampbarn”, 9-åriga Anchiliqe som tog hand om hela familjen när mamma bröt benet. Om Tala som lär unga tjejer dansa och Marielle som räddade livet på flera gäster när hotellet började brinna.

Det finns massor av hjältar därute… nu är det 88 nominerade… som alla förtjänar att hyllas.

Jag och resten av redaktionen ska läsa alla nomineringar. Jag lovar…uppe i 91 nu… och vi ska visa att världen är full av goda människor.

Så alla helikopterligor, Anna Ankor och Idol-kandidater. Sorry, men här snackar vi om folk som gör saker som verkligen betyder något.

96.

Jag säger bara 96 nomineringar. På bara några timmar. 

… är vi igång, och det är lika pirrigt som före vilken premiär som helst. Var tvungen att snabbspola igenom Svenska Hjältar-galan från förra året – igen. Bara för att få den där härliga känslan när både magen, hjärtat och hjärnan säger; wow, vilka människor! Och så gråter jag – igen.

– Du är hopplös mamma. Du gråter ju till allt. Till och med när vi tittar på Ariel, säger min dotter Mollie, 13 år.

Sant. Men när jag tittar på galan och ser när den ena vanliga människan efter den andra kliver upp på scenen för att de gjort någonting alldeles enastående, så är det… ja, magiskt. När jag tänker på Margit Rapp, 79, en av hjältarna vi hyllade för två år sedan, så är det… med ett stort leende.

Det är nästan tragikomiskt. Gammal tant i folkdräkt kliver upp på scenen och blir hyllad av hundratals kändisar som ställer sig upp och applåderar. Skillnaden mellan att ha jobbat gratis halva livet för att hjälpa fattiga barn och att ha blivit fyra i Idol blir avgrundsstor. A v g r u n d s s t o r.

I morgon, klockan 10.39, kommer Margit att berätta om sin livsgärning, om galan och framtiden i TV4:s morgonsändning. Och jag kommer att sitta som en liten obetydlig plätt framför tv:n och lyssna på hennes berättelser. Jag undrar också om vår kära programledare för Svenska Hjältar, Mark Levengood, kommer att hitta på något hyss under sändningen? Man vet aldrig… och i nästa vecka ska vi publicera bildbevis här på bloggen om hur det går till när vi jobbar tillsammans… tihi.

Okej. Premiären är nära. Nu hoppas jag bara på en sak; att vi får in massor av nomineringar till svenskahjaltar.se. Det är ju där vi hittar hjältarna.

Så alla ni där ute. Sätt igång och nominera! Vi väntar på er!!!