Chefen fick just ett samtal som fick henne att dansa och utbrista ”Underbart!”.

Som en panter kastade hon sig sedan snabbt ner vid skrivbordet.

– Jag är inte bara chef, jag är också människa. Jag fixar detta, säger hon just nu till personen i andra änden.

Vi övriga är nu så nyfikna på vad detta kan tänkas handla om så vi nästan håller på att spricka. Gissningsvis får vi inte veta någonting förrän de sex hjältarna som juryn valt ut kommer att hyllas på tv-sänd gala 13 december.

Men vi lovar att följa upp detta! Stay tuned.

FOTO: LINA BOSTRÖM EINARSSON

Chefen: Nu är det en timme till deadline.

Skräckslagen redaktion: Herregud, är det en timme till deadline?

Chefen: Nej. Men jag kände för att bestämma något.

My mistake! Kristoffer har bytt ut tweeden och lågskorna till kängor och dunjacka.

– Jag höll på att svettas ihjäl på tunnelbanan, erkänner den återfunne redaktionsmedlemmen.

Vad han har gjort fram tills nu är dock oklart. Jag håller fast vid snögubbsteorin. Eller så var han på shoppingrunda efter kläderna han stolt bär på bilden. Han är ett mysterium, den där skåningen.

Vi har vissa rutiner här på redaktionen. Och i kombination med att vi känner våra jurymedlemmar rätt bra, så brukar vi bli dom när vi jobbar. Typ såhär:

Reporter har skrivit viktig text. Massor av dramatik om härliga insatser. Men det räcker inte. 

– Du måste vara mer Einhorn, säger jag.

Reportern får skriva mer. Massor av fakta och tråkiga detaljer. Jätteviktigt när juryn sammanträder. Juryn är petnoga med alla detaljer.

Slutsats: Einhorns lupp går före reporterns konstnärliga frihet.

Om ni undrar varför vi är lite tidigare på redaktionen idag beror det på att det SNÖAR i Stockholm. Detta innebär att man inte kan lita på att någonting fungerar som vanligt. Som norrbottning i exil fnyser man åt detta märkliga faktum. Det är ju vinter varje år liksom. Däremot har man lärt sig av tidigare misstag och ser till att åka hemifrån i god tid.

Notera dock att skåningen Kristoffer inte har kommit till redaktionen ännu. Jag gissar att han bygger snögubbar på Stureplan. Om någon ser en två meter lång människa med tweedkavaj och piffiga lågskor som ser ovanligt lyrisk ut – säg åt honom att gå till jobbet!

Klockan är strax före nio. Jag sitter vid mitt skrivbord, dricker kaffe och är djupt försjunken i dagens tidning. Lugnt och skönt på redaktionen, mysig stämning av snön som faller över byggarbetsplatsen utanför.

Plötsligt grabbar min skrivbordsgranne Lina tag i mig.

– Visst blir det fint ljus med den här blixten, säger hon och pekar på sin skärm.

Ja, ni fattar. Jag har slut på uppmuntrande tillrop över blixtarna. Försöker desperat byta samtalsämne. Kommer inte på något. Nickar och hoppas att det räcker. Det gör det. Phu!

Camilla, Olov och Tiam får i övrigt beröm av Malungs tf polisområdeschef Lena Ronnerstedt-Eriksson. Tyvärrr föll hennes citat ur texten vid redigeringen av dagens tidning. Så jag publicerar det här för er!

– Imponerande insats! Med en otrolig vakenhet, snabba beslut och osjälviskt ingripande kunde en katastrof och familjetragedi avvärjas. Vi gläds med alla inblandade och vill inte tänka på hur utgången blivit om de inte funnits på plats, säger Lena Ronnerstedt-Eriksson till Aftonbladet.

Som ni kanske minns var jag och Lina i Malung för två veckor sedan. I dag berättar vi om när Camilla Halvarsson, Olov Westerberg och Tiam Berani räddade tre syskon från att drunkna i Bullsjön i somras.När vi bilade upp till Malung hade Lina precis fått nya blixtar. Jag lovar att inget kan få Lina lika lycklig som tekniska prylar.

Inför fotograferingen vid platsen där drunkningstillbudet skedde placerade en överlycklig fotograf ut små blixtar i gräset vid strandkanten. Samtidigt gestikulerade hon entusiastiskt med armarna för att understryka exakt hur fantastiska dessa blixtar tydligen är. Ett tag var jag orolig att hon skulle flaxa ner i sjön. Tur att vi hade hjältar med oss som kan rädda liv.

Artikeln om Camilla, Olov och Tiams hjältedåd du läsa här.

…. i tidig morgonstund, Linda och Carina!!!

Hälsar Chefen

I ett desperat försök att få vår chef Liisa att komma ihåg våra namn har vi redan börjat jobba. Klockan 06:30 stod det här lilla hallonet med ett stycke morgonpigg fotograf utanför min port. Nu åker vi västerut för dagens intervju. Samtalet till dagens hjälte var gårdagens roligaste arbetsuppgift. Hjälten kunde inte tro sina öron och var tvungen att sätta sig ner under samtalet. Det här blir en rolig dag!

Nu ska jag spela norrländsk rock för Lina så hon inte somnar vid ratten.