Fredric Andersson om skadan: ”Känner sig som en dålig människa”

Björklövens lagkapten Fredric Andersson, 33, har ännu inte fått säsongsdebutera. 
Dagar innan premiären ådrog han sig en skada som hållit honom borta från isen. 
Nu berättar han om den blodiga incidenten.
– Jag fick operera mig på en gång, säger han till Sportbladet. 

På parkeringen utanför Winpos Arena i Umeå kommer Björklövens lagkapten Fredric Andersson gåendes. Den ena handen har han i en form av stabiliseringshandske, och i den andra håller han sin dotter Hedda. På huvudet sitter en liten toppluva och under överläppen döljer sig en stor snus.

– Vi gick förbi där borta och det var en jävla massa folk. Det är coolt att få se det från utsidan, även om det inte är något man föredrar, konstaterar 33-åringen från Gnesta på sin breda Stockholmsdialekt.

”Det gick hela vägen till skelettet”

Säsongens första derby mot Modo stundar, men precis som alla andra matcher i inledningen av säsongen tvingas Andersson följa drabbningen från sidan av. Bara dagar innan säsongspremiären ådrog han sig en handledsskada under en träning.

– Vi spelade fem mot fem och så var det en situation i hörnet där vi var ganska många spelare. Jag uppfattade det inte då, men jag har fått veta i efterhand att någon råkar ramla framåt och det blir som en hästspark bakåt, säger han samtidigt som han skickar upp sulan i luften bakom sig för att förtydliga hur en hästspark ser ut.

– Jag har min arm ganska lågt så jag skär mig på skridskoskenan, fortsätter han.

Blödde det mycket?

– Ja, och det gick djupt. Det gick hela vägen ner i skelettet som jag fick ett skärsår i och så skar jag av tre senor, två muskler och en nerv. Jag fick åka och operera mig på en gång.

Snabbt stod det klart att det skulle dröja länge innan han skulle kunna spela ishockey igen.

– Efter att jag hade haft gipset i en vecka så gick jag runt och inbillade mig att det här känns ju bra. Det gjorde det när jag hade stabiliserad handled, men när jag inte hade stödet kändes det inte lika bra och då förstod jag att det kanske kommer ta lite tid.

Blev du orolig? 

– Nej jag brukar inte oroa mig så mycket i onödan. Jag litar på han jätteduktiga läkaren som är specialist på händer, Per heter han. Han har sagt att runt mitten på december senast ska jag kunna belasta fullt. Sen vill man väl träna några gånger, så vi får se när jag är tillbaka.

Så inte innan jul? 

– Han sa att vi brukar säga tre månader men jag vet att du vill göra det på två månader. Vi ska ha ett möte i början på november så ska vi bestämma lite mer. Jag brukar vara snabb.

”Min sambo har några plusblöjor”

Ännu har Andersson inte fått börja träna. De första veckorna fick han inte svettas för att läkningsprocessen inte skulle störas. Dagar som vanligtvis spenderas på hockeyrinken har istället ägnats åt familjen.

– Jag har gnuggat på hemma. Jag har två döttrar, en som är elva månader och en som är två år så det finns att göra, säger han och sneglar ner på Hedda som vid det här laget har börjat tröttna på sin pappas intervju.

På sociala medier svämmar Anderssons flöden över av barnbilder. Han beskriver sig själv som en familjefar.

– Jag vill påstå det. Jag gillar att vara med dem, något annat vore ju konstigt. Det är ju livet nu när de är så här små. För det första har man inget val och för det andra så är det det jag vill, som tur är.

Vad brukar ni göra tillsammans?

– Vi går ut i parken och skogen och man söver och nattar, lagar mat och byter blöja. Eller, det är min sambo som har bytt blöjor. Hon har haft tre barn nu när jag inte har kunnat göra någonting med handen på två månader.

Har du börjat ta igen den än? 

– Inte än, jag får fortfarande inte belasta handen. Men hon brukar påminna mig ibland. Hon har några plusblöjor, skrattar han.

”Man känner sig som en dålig människa”

Björklöven är, precis som under fjolåret, topptippat och ses som ett av de lagen som ska kunna utmana Djurgården i kampen om en plats i SHL. Säsongsstarten blev dock inte som planerat. Umeåklubben förlorade tre av de fyra inledande matcherna på säsongen.

– Jag tycker vi har dominerat av det jag har sett. Jag har inte sett allt, men jag tycker att vi har spelat bra. Det som har gjort att vi inte har vunnit har varit special teams. Vi har varit för ihåliga i boxen och inte gjort mål i powerplay, säger Andersson.

Hur har det varit att sitta på sidan när det gått tungt? 

– Det är inte kul. Man känner sig lite som en dålig människa, speciellt om vi förlorar. Då känns det som att man sviker laget lite. Man lider med dem och jag ser hur de gör sitt absolut bästa, men så räcker det inte. Det har inte varit den starten vi ville ha.

Fredric Andersson går in på sin sjätte raka säsong i Björklöven. Han är en publikfavorit och en ledare både på och utanför isen. Efter lagets trevande start lyftes 33-åringens utevaro fram som anledningen till att det inte gått vägen. Själv tycker han det är för stora ord.

– Jag är deras kapten och jag har en stor roll på det sättet, men när det kommer till kvalitet och hur bra man är på ishockey så är det många där inne som kan göra saker som inte jag kan. Det är ingen unik grej att det är jag som är borta och jag tror inte det är ett problem. Jag tror mer att det beror på att det är många nya spelare och att det har varit lite press. Men de saknar mig lite, det vet jag.

Och du dem? 

– Det är nog mer så tror jag. Jag är på rinken varje dag. På måndag får jag börja träna, cykla och ha mig, så då kommer det kännas mer på riktigt igen.

Derbyt mot Modo är bara en kvart bort och parkeringen som tidigare var fylld till bredden av fans är snart tom. Björklöven har dagen innan tagit en viktig trepoängare på bortaplan mot nykomlingen Östersund och kvällens derby kan fullborda vändningen av den dystra säsongsinledningen.

– Vinsten igår var viktig för oss och jag hoppas de kan ta med sig den energin. Man får ett gäng test under en säsong och kan vi svara upp bra ikväll så tycker jag att vi har klarat av det första testet. Jag har så mycket erfarenhet att jag vet att det inte avgörs nu, men det är en bra sak att få en bra start, säger Andersson.