Fyra matcher. Noll poäng, fyra gjorda mål och 20 insläppta mål.

Det var facit för Mora innan man vann med 3-2 över Troja/Ljungby igår efter en viljeinsats.

I tisdags kontrakterade Mora backen Aki Heino över oktober månad och han spelade redan mot Troja. Sedan gjorde man också klart med ytterligare en back, kanadensaren Dan Iliakis, också han på ett i första hans enmånaderskontrakt.

Är det då panik i Mora när man inhandlar en Aki Heino som mest var skadad ifjol och en Dan ”vem är han?” Iliakis för att få ordning på defensiven?

Nej, jag tycker att det är tvärtom. Jag tipsade ju om ett samtal till super-Greger, men det kanske var orealistiskt, men huvudsaken är att det händer något. Det går inte att sitta och titta på när målen rasar in och poängen uteblir, då är man snart på efterkälken och det har man inte råd med i HockeyAllsvenskan.

Det har Mora och Harald Lückner också insett.

– Släpper man in 20 mål på fyra matcher och tar noll poäng så måste man inse att det inte räcker till. Det är en ganska enkel förklaring till att vi värvar. Det behöver man inte vara Einstein för att förstå, sade Harald till mig när jag pratade med honom.

– Man måste agera och man kan inte sitta med armarna kors och tro att det ska lösa sig. Man säger att serien är lång, men det gäller att vara med i början annars kan man få betala för det hela säsongen.

Nu ska man inte vara efterklok, men många – inklusive mig själv – var inte speciellt exalterade över Moras backbesättning inför säsongen. Att det skulle läcka så mycket som det gjort är anmärkningsvärt, men nu har man i alla fall försökt täta, om än tillfälligtvis (de nya backarna är ju signade på provkontrakt).

Om Heino och Iliakis (jobbigt namn att stava det där) kan bidra med lite stabilitet är jag övertygad om att hela försvaret lyfter sig. Ungdomarna behöver bara någon eller några som pekar ut vägen, och det har ingen gjort sedan Greger Artursson försvann.

Att Mora sedan lämnar spåret med att värva ungt och svenskt är just nu skitsamma. Det är poäng det handlar om, och då måste man skapa ett vinnande lag. Nu spelar nationalitet på tillkommande spelare ingen roll alls, det handlar om att spela in viktiga poäng.

***

Aki Heino spelade fram till det matchvinnande målet mot Troja igår. Snacka om att betala av direkt.

– Heino gör en beundransvärd insats med tanke på förutsättningarna. Han har tränat med ett juniorlag och tränat mycket på egen hand, och det är klart det är tufft att göra en värmning med Mora och sedan gå ut och spela i match i HockeyAllsvenskan som går i 100 knyck. Jag tycker han klarade sig fantastiskt bra och det visar bara att han har den rutin som vi behöver, säger Harald.

***

Mora-Linder utvärderar Iliakis – som verkar vara en defensiv pjäs – närmare.

***

Dagens glädjande besked var att Christoffer Bengtsberg efter omständigheterna mår bra. Guter-ramningen från igår satte sina spår, men ”Bengan” är gjord av hårt virke.

***

Roligaste citatet från igår kommer från kaxige Viktor Mårtensson som vallade in 1-1-pucken för Västerås mot Leksand. Om det var meningen att göra mål? Givet, enligt Mårtensson.

– Ja, för fasen. Det var tanke bakom den. Johan Skinnars, som är en god vän, gjorde alltid så där och jag imiterade honom, säger Mårtensson till vlt.se.

Sant? Det vet i fanken, men det gäller att ta chansen att glänsa. Och det vet gitarr-Viktor hur man gör (HockeyAllsvenskans nästa bidrag till Idol, efter Mark In Da Park?).

***

I morgon fredag riktar vi blickarna mot Uppsala inför ett toppmöte i HockeyAllsvenskan.

Almtuna har spelat riktigt, riktigt bra den här säsongen, och att man inte fått med sig poäng mot Leksand och Örebro handlar om små marginaler. Nu tar man emot ett revanschsuget Växjö som tappade sina första poäng senast, efter hemmaförlust mot Oskarshamn.

Det blir fullt drag i Gränbyhallen, helt klart.

Det vankas också smålandsderby – som det är i var och varannan omgång – mellan Oskarshamn och Troja, där hemmalaget får anses vara storfavoriter.

Veteranen Ragnar Karlsson var bänkad i IKO senast… detta är tredje säsongen gillt för rivjärnet i klubben. Bensinen har varit slut i två år nu, och inte ser det ut som att tanken fyllts i år heller. ”Ragge” bör vara orolig över sin plats i truppen när afrot Viktor Sjödin, som nu blivit av med gipset, är redo för comeback.

Det har varit en verkligt händelsrik kväll i HockeyAllsvenskan. 

Det är svårt att inte fokusera på Christoffer Bengtsberg i Växjö. 20-åringen blev påkörd av Mattias Guter – enligt rapporterna inget fult alls, mer olyckligt – och fick fixeras med stödkrage och bår innan han fördes till sjukhus. 

Enligt rapporterna så var han vid medvetande hela tiden och hade känsel i både armar och ben. 

Tur i oturen alltså.

***

Tur i oturen hade ju också Röglebacken Jonathan Zaar som brakade in i sargen under en träning med Rögle och skadade två halsryggkotor. Han är förresten glädjande nog på benen igen och är sugen på att komma tillbaka till hockeyn. 

***

Om vi i skuggan av knäppta händer för Bengtsbergs välbefinnande ska se på den ishockeymässiga onsdagen, så var det full rulle. Minst sagt. 

Som i en askungesaga var Moras nyvärvade finske back Aki Heino med i förarbetet till Jens Jakobs 3-1-mål i början av den sista perioden borta mot Troja. Nu har jag inte sett målet, men hur som helst, Heino var där och han levererade. Mora vann med 3-2 till slut. Heino gick också +1 i matchen. 

Den negativa trenden är därmed bruten för Mora som spelat in säsongens första pinnar. 

***

De bestående intrycken från kvällen är också de kliniska avsluten. 

– Marcus Weinstocks 1-0-mål för Örebro mot Almtuna, där han i en två mot en-situation valde att skjuta själv och snyggt skottplacerade in pucken lågt vid Fredrik Pettersson-Wentzels bortre stolpe. 

– Damien Fleury som i en två mot en-situation valde att skjuta själv istället för att spela över till Evan McGrath, och pucken satt riktigt snyggt bakom Patrick Galbraith.

– Nils Bergström som snappade upp en katastrofal indianare av Bofors i egen zon, och ensam med Micael Andersson skickade han distinkt in 4-1-målet.

I en serie där alla unga och skickliga målvakter hyllas, är det också glädjande att se att de utpräglade målskyttarna finns. De som vet hur man ska sätta pucken. 

Och för jäkla skönt att Weinstock och Fleury inte passade bort de där chanserna. 

***

Bengtsberg var förresten inte den ende som fick stryk idag. Kristoffer Näslund, Bofors, kolliderade med den assisterande domaren i matchen mot Rögle… domaren grimaserade illa, men körde sedan vidare. 

***

Visst, Örebro spelade utan avstängde Conny Strömberg, men ställde ändå fyra solida kedjor på isen mot Almtuna och även om det var en jämn tillställning så tycker jag att serieledarna vann rättvist. Och Thomas Enström gjorde ett fullgott jobb som ersättare, även om det givetvis inte går att ersätta Conny fullt ut. 

Men fy fanken vad bra Johan Sjödell-Wiklander är.

Han var bra redan ifjol i Oskarshamn, men nu har han fått en mer renodlad offensiv roll känns det som, och det gynnar honom. Han hade några riktigt bra byten – inklusive ett monsterbyte – mot Almtuna. 

Såg precis att Mora signat finske backen Aki Heino på ett try-out-kontrakt under oktober månad och han debuterar redan imorgon.

Heino är en fantastisk offensiv back i sina bästa stunder, men han kan också vara ett orosmoment i egen zon. När han är ”in the zone” så är han magisk, när han inte är det… ja, då får tränaren slita sitt hår.

Han är lite som Erik Karlsson, Ottawa Senators, kan man säga.

Men är detta verkligen spelaren som ska få ordning på Moras defensiv?

Heino spelar med små marginaler, gör gärna en dragning och spelar offensivt… känslan är att Mora hade behövt en defensiv pjäs som kan hålla ihop försvarsleden och leda de unga förmågorna. Aki Heino stärker utan tvekan Mora, men jag är tveksam till om han är svaret på de defensiva problemen.

Första utvärderingen kommer redan imorgon mot Troja.

Mora får innerligt hoppas att Heino hittar storformen från Växjötiden, och att han inte står på skadelistan som han gjorde i princip hela säsongen ifjol med Löven.

För er som har missat det så är Örebrostjärnan (jo i det här sammanhaget får man använda epitetet stjärna) Conny Strömberg avstängd av sin egen klubb.

Det ryktas lite om vad det har handlat om, men jag tänker inte spekulera eller döma – Conny verkar ångerfull och är beredd att ta sitt straff. Bra så. 

Visserligen kan man tycka att det vore bättre att köra med öppna kort istället för att det blir en ryktesspridning, för sanningen brukar krypa fram till slut ändå. Vad det än handlar om. Det har många hockeyspelare fått erfara (någon som glömt Sweden Hockey Games…?).

Klart är i alla fall att det inte blir någon Conny Strömberg mot Almtuna imorgon. Synd. Men jag tror inte han kommer att vara avstängd så länge.

***

Ganska ironiskt att Conny-soppan uppdagades samma dag som Aftonbladet publicerade en Conny Strömberg-artikel.

– När typ 20-åringar åker och kaxar upp sig blir man lite less. De ska visa respekt mot oss äldre. Men när man blir gammal får man åka omkring och gagga lite, säger Conny där.

Men förväntar man sig att få respekt så måste man vara en förebild också.

Oavsett vad som hänt så falnade Connys stjärna lite idag.

***

På tal om Conny, han är ju ganska vass på straffar. Det debatteras ju en del om straffar just nu, i alla fall i Elitserien.

Förutom snacket om isen ska spolas eller inte inför de för säsongen nyinförda straffavgöranden i Elitserien (klart det ska spolas), så har jag också läst tyckanden om att straffavgörande är ett lotteri, att det är för mycket på chans.

Jag förstår inte det där riktigt. 

Om två lag med 20 spelare spelar jämnt efter full tid och får chansen att avgöra under en ytterligare sudden death, så är det väl inte fel att matchen får avgöras man mot man? Det är inte chansartat. 

Exakt vad är det som är ett lotteri?

Det är ju inte så att det är 50-50 att en straff går in eller inte. Det beror på målvakten – hur bra denne är på att läsa straffar, röra sig, läsa spelet – och skytten – teknik, skott, placering, kyla. Det är en jäkla skillnad om tränaren skickar in mig eller Henrik Thegel (jag valde någon som kan det där) för att lägga en straff… chansen är betydligt större att Thegel målar, eftersom han är bättre. Men vi har samma förutsättningar.

Det är inte lotteri som avgör en straffläggning, det är skicklighet. 

Sedan är jag ju inte den som gillar straffavgöranden i avgörande matcher, men det är en annan sak. Där ska det i ishockeysammanhang (skärpning VM) spelas sudden death till matchen är avgjord. I ett slutspel eller kval är det lagets klass som ska avgöra, men i grundserien har jag inga problem med att laget med de skickligare spelarna har chansen att fixa extrapoäng. Inslaget har funnits i HockeyAllsvenskan i flera säsonger och jag gillar upplägget, det skapar lite mer nerv, lite mer underhållning.

Jag menar, att slå straffar är ju inte som att singla slant som man gjorde i någon innebandyturnering nyligen. 

***

Fast att förlora i sudden eller på straffar verkar inte räknas som en förlust. Inte för alla i alla fall. 

Som när jag surrade med Patrik Nevalainen igår och sade att det måste vara skönt för Malmö att bryta en trend om tre raka förluster.

– Tre? Två raka förluster menar du, kontrade Nevalainen på sin norrländska.

Öh, tänkte jag och hjärnan började arbeta fast alla pratat om de där tre förlusterna länge. Han måste ha sett att jag tänkte.

– Jaha, du menar Almtunamatchen? Poäng är poäng, sade Nevalainen.

Malmö förlorade mot Almtuna på övertid, och det är ju faktiskt skillnad på förluster och förluster. 

***

Den femte omgången av HockeyAllsvenskan kompletteras med sex matcher imorgon. 

Framförallt så sticker mötet mellan Conny Strömberg-lösa Örebro och Almtuna ut – där lär det bli åka av. Örebro, med sin hitintills solida defensiv och magiska offensiv, har börjat grymt, men är det något lag som kan störa Peter Anderssons manskap så är det hypersolida Almtuna med täte Fredrik Pettersson-Wentzel mellan stolparna.

Det kan bli riktigt, riktigt bra. Det här blir den tuffaste defensiva nöten för Örebro att lösa hittills, och Almtuna kommer att spelvända blixtsnabbt när chansen ges.

Sedan kan man ju inte undgå att intressera sig för Rögles fortsatta öden då laget spelar hemma mot pånyttfödda Bofors. Unga Rögle (med två förluster i bagaget) mot griniga Bofors, som dessutom sänds i S24. Det känns inte som drömmotståndet för Ängelholmarna, det kommer bli riktigt tufft. Men håller de unga Röglespelarna huvudet kallt, så ska man kunna vinna en sådan match. 

I övrigt:

Starkt startande Leksand i rivalitetsstämplad hemmamatch mot Västerås som vann mot Malmö senast (en match som också sänds i S24). 

Svagt startande Borås (som måste få igång målvaktsspelet) hemma mot Tingsryd (som måste börja förvalta alla sina målchanser).

Fullpoängaren Växjö hemma i smålandsderby mot tunga Oskarshamn.

Och uppvarvade Troja/Ljungby hemma mot katastrofstartande Mora. 

Idel intressanta matcher alltså.

***

Jag skulle visst tippa var det sagt.

Here goes:

Örebro – Almtuna X
Växjö – Oskarshamn 1
Rögle – Bofors 1
Troja/Ljungby – Mora X
Borås – Tingsryd 1
Leksand – Västerås 1

Fegtippning med fyra ettor och noll tvåor.  

Malmös negativa trend om tre raka förluster är bruten i och med 2-1-segern mot Sundsvall på hemmaplan.

Visst var det spel mot ett mål i 90 % av matchen, men segern satt ändå hårt inne på grund av en kombination av strålande målvaktsarbete av Tim Sandberg och en bristande kyla i de avgörande lägena från Malmöspelarna.

Faktum är att det var lite Babyhawks-vibbar över hela insatsen, faktiskt. Ni vet Babyhawks – begreppet som myntades våren 2009 efter Malmös ekonomiska kris då många veteraner lämnade laget och lämnade lagets öde i händerna på massa unga talanger. Det slutade med succé, vinster och nästan en Playoff-plats.

Ynglingarna visade framfötterna mot Sundsvall:

Jonathan Bjurö, 19, behövde visserligen inte glänsa hela matchen, men steg fram när det behövdes och räddade också 21 av 22 skott.

Bästa utespelare var Victor Öhman, 18, och Sebastian Dyk, 18, som satte ordentlig press på Sundsvall när de väl var inne. De sprudlade av energi.

De gamla gubbarna behöver en lite längre startsträcka, de är inte igång än. Men det kommer. Just nu känns det som att det är ynglingarna som driver Redhawks.

***

Tim Sandberg var strålande i Sundsvalls målbur.

Han hade inte minst två grymma räddningar.

Dels när Robin Alvarez rundade buren för att peta in pucken köksvägen. Sandberg såg borta ut, men lyckades ändå hinna över och rädda. Sedan hade Victor Öhman ett rappt skott i den sista perioden där Sandberg reflexräddade med en benparad.

Var kommer alla dessa skickliga unga målvakter ifrån?

***

Sundsvall då? Nja, det var väldigt blekt. Forne stjärnan Niklas Zetterström visade dock att det finns lite speed kvar i benen och jag gillar Gustaf Thorells bryska och fysiska spel – även om han brände ett öppet mål.

Största behållningen för mig var kvart-i-två-värvningen Filip Björk. Han bjöd Robin Alvarez på ett friläge, han tuppfäktades med Tomas Larsson och han spelade ett intressant och fysiskt allroundspel.

Hur han hamnade i Sundsvall är ju också en historia för sig.

– Jo, vi fick väl tips om honom en fredagskväll och sedan var han är på söndagen. Sedan blev det kontrakt, har klubbchefen Magnus Holmwall berättat.

***

Till sist, en transfernyhet: Almtuna har lånat AIK:s tuffe back Mikael Österberg – en spelare som alltid spelar med stort hjärta. En kämpe.

Men han har aldrig spelat i någon annan klubb än AIK.

Jag har haft känslan av att han levererat mycket tack vare sitt hjärta för AIK, kommer samma hjärta nu att banka för Almtuna? Eller spelar klubbkänslan ingen roll?

Almtuna har i alla fall fått in en fysisk back, det är ett som är säkert.

Tomas Ros menar att tråkhockeyn kan sänka Elitserien.

Må så vara. I HockeyAllsvenskan är det ingen tråkhockey. På upptaktsträffen pratade alla tränare om en offensiv och frejdig ishockey, och det är precis vad vi har fått se i serieinledningen också. Det ramlar in mål hela tiden, mer eller mindre (okej, det kanske var lite tightare i går, men jag tror den intensiva ishockeyn kommit för att stanna).

Visst fanns det många varningens fingrar som höjdes för att Sundsvall skulle spela tråkhockey i vinter, och visst är det ett gnetgäng, men jag tycker att man mot Västerås visade att man kan spela med aukoritet och finess också. Stundtals tryckte man ner västmanlänningarna rejält i skridskosulorna.

Nu må jag vara en HockeyAllsvensk nörd, men det spelas väldigt sällan en tråkig match i HockeyAllsvenskan. Så är det faktiskt. Bantningen från 16 till 14 lag höjde kvaliteten och underhållningsvärdet ytterligare.

Budgetlag som Hammarby, Huddinge, Arboga och Mariestad har bantats bort – nu är det i princip bara lag som satsar uppåt i serien (okej, några få undantag finns). Me like.

***

Tomas Ros plockade ut Elitseriens tio roligaste spelare.

Jag kontrar med HockeyAllsvenskans tio roligaste spelare (och ja, det är en högst subjektiv bedömning präglad av både känslor från svunna tider och nya bekantskaper):

1. Marcus Weinstock, Örebro
Magisk balans med puck i anfallszon. Kan själv dansa runt motståndarbackar i flera minuter med puckkontroll, vilket är en fröjd att skåda. Kan också slå magnifika passningar. Och skjuta straffar.

2. Carl Söderberg, Malmö
När han är på humör kan han göra i princip vad som helst. Läckrast är de långa, men ändå kvicka, dragningarna där han trots sin kroppshydda enkelt kan glida mellan backar. Highlight-spelare.

3. Simon Olsson, Rögle
En ny bekantskap. Och en angenäm sådan. Blixtrande handleder, magisk blick för spelet och också ett hett humör, vad det verkar. Trollar med pucken stundtals. Vass avslutare, dessutom.

4. Mattias Persson, Troja
Inte helt olik herr Weinstock. Snabb, teknisk och fantastisk puckkontroll. Synd att han är skadad så ofta, Troja behöver hans artisteri.

5. Conny Strömberg, Örebro
Det mesta magin har jag sett på youtube eftersom jag inte hade förmånen att följa honom på nära håll ifjol, men hej, han kan och vill underhålla. Och han gillar att sticka ut hakan.

6. Steve Saviano, Växjö
Seriens snabbaste spelare? Minilirare med högoktanig utväxling i skridskoåkningen. Plus fantastisk klubbteknik.

7. Jonas Westerling, Almtuna
Gillar att snurra och han brukar göra det bra. När han har de extra marginalerna på sin sida kan han dribbla av vem som helst… och passningarna brukar vara grymma.

8. Johan Ryno, Oskarshamn
En personlig favorit. Synd att han visar sitt artisteri lite för sällan, men när han väl gör det är det fantastiskt att se hans enorma kroppshydda dansa förbi motståndare som ingenting. Har förmågan att dominera ett byte totalt.

9. Henrik Thegel, Tingsryd
Ytterligare en personlig favorit, framförallt för sina effektiva och vackra straffar.

10. Adam Rundqvist, Borås
En annan ganska ny bekantskap, men jag har höjt på ögonbrynen när jag sett honom. Som hans mål mot Rögle, som hans gungande stil som gör att han kan slalomåka genom vilket försvar som helst. Och ja, han är bara 20 år gammal.

Idel forwards, men kunde inte hjälpa det.

***

Såg de tio nya stjärnskotten i Elitserien listade. Motsvarande lista angående HockeyAllsvenskan ska nog också skrapas fram. Kanske redan till veckan.

***

Idag får nog Tingsryds back Juha Gustafsson tårta, det har han blivit lovad när han gör sitt första mål för klubben vilket han gjorde när han stänkte in 3-1 mot Sundsvall igår. Det var nog skönt att spräcka den där målnollan till slut.. 

***

Imorgon sitter jag i Malmö Arena och följer stukade Malmö mot allt-att-vinna-laget Sundsvall. Med tanke på att Malmö är lite krampaktiga just nu (även om man gjorde det okej i slutet mot Västerås) så är utgången på den matchen inte alls given. 

Det har nu avverkats fyra omgångar av årets upplaga av HockeyAllsvenskan. 

Två lag har lyckats bärga full pott så långt: Växjö och Örebro – två lag som jag nog inte skrivit överdrivet mycket om i bloggen så långt, men nu är det onekligen dags. 

Att vara fullpoängare efter fyra omgångar, oavsett motstånd i den här serien, är givetvis imponerande. Men självklart kommer lagen inte rusa igenom serien för det. Så frågan är: tillfälligheter eller är de här två lagen så här bra?

Mitt svar: De är så här bra.

***

Vi börjar med Växjö – ett lag som tappat spelare som Viktor Fasth, Josh MacNevin, Robert Rosén, Anton Hedman och Erik Lindhagen och som inlett säsongen med att vinna dubbla kronobergsderbyn, slå Borås hemma och Mora borta. Nu har smålänningarna förvisso inte mött något förväntat topplag ännu, men så har man också vunnit tämligen klart. 

Vad talar för Växjö?

Växjö har trots tappen skapat kontinuitet i trupp och ledarorganisation, spetsade truppen med Josh Soares vilket gjorde att man fick en förstakedja värd namnet och Johan Jonsson har visat att han är den backrese man eftersökt. De farhågor som fanns inför säsongen (saknaden av Rosén och MacNevin) är alltså raderade.  

Vad kan stoppa Växjö?

Att lagkaptenen, motorn och hjärtat Johan Markusson är borta i fyra månader kan innebära att man inte har pådrivaren om det går emot. Hans betydelse ska inte underskattas.

***

Örebro då? Det är det enda laget i serien som jag ännu inte hunnit se, faktiskt. Tvärtemot Växjö har man inte tappat något utan bara breddat och spetsat. Det har lett till hyfsat klara segrar mot Troja, Borås, Mora och Oskarshamn och en målskillnad på 21-6 efter fyra matcher. Okej, liksom Växjö har man inte mött något förväntat topplag, men resultaten är ändock imponerande.

Vad talar för Örebro?

Den offensiva arsenalen är rakbladsvass, med Conny-kedjan som vassaste ess med Edblom-linan tätt efter. Dessutom har man seriens bästa målvakt i Michal Zajkowski som varit blänande så här långt. Farhågan inför säsongen var, precis som ifjol, försvaret. Det har fungerat kanon, trots att värvade försvarsnestorn Christoffer Norgren går skadad.

Vad kan stoppa Örebro?

Tja, bra fråga. Man har bredden och spetsen, men är det något som kan fälla laget till slut så är det nog försvaret som ändå är den svagaste lagdelen. Men inget talar för det just nu. 

***

Gemensamt för Växjö och Örebro?

Bredden.

De två lagen har två av seriens bästa fjärdekedjor bland annat. Det talar för lagen i längden. 

***

Värt att notera från onsdagen annars?

Jag har redan avhandlat Evan McGrath, så honom skippar vi nu. Det man kan konstatera är att Jens Bergenström är tillbaka i gammal god form – han bjöd på massor av godis mot Bofors i en annars lite halvgrinig match. 

Snyggast idag, av det jag sett, var Almtunas tre mål mot Rögle. Mark Hurtubises crosspass till Niklas Andersson som direktsköt in 1-0 mot Rögle bakom målisen Jonas Fransson var som taget ur skolboken. Checka in highlightsen därifrån sedan, om ni inte sett målen redan.

***

Sedan vet jag inte om jag ska skratta eller gråta över Mora.

Jag såg målen från matchen mot Växjö och det var ett fruktansvärt tamt försvarsspel. Igen. Som när Anders Eriksson stötte in 1-0, han hade fullt med Moraspelare kring sig, de såg att han var på väg mot mål och sedan får han ändå vara helt fri när han stöter in pucken. 

Och vid både 3-0- och 5-2-målen är det backar som tappar pucken som siste man och släpper Växjöspelare fria. 

Lyckas Harald Lückner få ordning på den där hönsgården så är jag djupt imponerad. 

Uppenbarligen så krävs det mer än gårdagens krismöte i alla fall.

Rubriken syftar på Evan McGraths debut i Västeråströjan i hemmamatchen mot Malmö.

Jag tänkte bara ge en snabb reflektion på hans debut eftersom jag tjötat lite om honom här i bloggen och eftersom jag har en liten förkärlek till kanadensare. 

I ärlighetens namn gjorde han ingen stormatch. Men okej, han har varit i Sverige i två dagar, har kastats in i en ytterst intensiv och krävande ishockeyfilosofi under ledning av Mats Waltin och Bert Robertsson och har helt nya lagkamrater. 

Med den bakgrunden var han mer än godkänd, och det tycker nog Waltin också, eftersom McGrath körde så hårt (eller är otränad…?) att han fick kramp. Han såg ordentligt trött ut mot slutet.

Men han levererade:

Assisten fram till Kalle Olssons 2-0-mål var perfekt. 

Målet fram till 4-0 enkelt, men han var i alla fall på rätt plats vid rätt tillfälle. 

Det är tidigt att dra några slutsatser, men visst var Evan McGrath helt okej. 

Det var Västerås också – vilket skillnad jämfört med kampen mot Sundsvall. Inte för att man var överlägsna Malmö, för det var man verkligen inte, men man stod upp på ett helt annat sätt, åkte mer rätt på banan och hade också ett härligt stäm i passningsspelet i de avgörande momenten. 

***

Västerås hemsida har föresten gjort en riktigt bra intervju med McGrath – lyssna gärna på den. 

***

Nu laddar vi om för sen eftermiddag och ytterligare fyra matcher. 

Sebastian Idoff är en av alla spelare som varit på lån från Frölunda i Borås de senaste säsongerna. 

Han kom in som yngling och imponerade på alla när laget hade stora målvaktsproblem under hösten 2008. Då vaktade Robin Rahm (ni vet han den dopade) BHC-kassen, men han hade en usel start på säsongen innan han efter att ha avlastats av Idoff kom upp på banan igen.

Så långt allt frid och fröjd för Idoff.

Ifjol var tanken att Idoff skulle matchas in i Elitserien och Frölunda. Det slutade med istid i blott tre matcher. Idoff blev missnöjd. Det var inte bättre i Borås heller, där det tydligen blev meningsskiljaktigheter mellan Jens Gustafsson och Idoff. Mer missnöje.

Och då blev han inte populär hos Boråsfansen heller, vad jag har förstått.

Nåja, Sebastian Idoff är en ganska kaxig målvakt, men det är inte fel. Han har sagt rakt ut att han ska bli etta i Troja och att tiden i Ljungby bara är en mellanstation på väg mot något större. Det är absolut inte fel med ambitioner. Comebacken i Borås Ishall blev i alla fall lyckad – hur långt karriären räcker vidare får tiden utvisa. 

***

Jag gick igenom de spelare som Borås haft på lån sedan man gick upp i HockeyAllsvenskan våren 2007, och det är ju inga dussinlirare som varit i klubben precis. Dessutom är det jäkligt många spelare som klubben hunnit låna på drygt tre säsonger… så många att det går att sätta ihop ett helt lag (och då har jag bara tagit de bästa lånen, det finns ännu fler).

Borås bästa lag med spelare som någon gång spelat på låneavtal i klubben sedan 2007:

Målvakter:
Joakim Lundström, Sebastian Idoff

Backar:
Erik Karlsson – Jonas Ahnelöv
Philip Larsen – Peter Andersson
Henrik Tömmernes – Andreas Lindström 

Kedjor:
Lars Eller – Joakim Andersson – Nicklas Lasu
Simon Hjalmarsson – David Ullström – Henrik Eriksson 
Carl Klingberg – Anton Gustafsson – André Petersson
Henrik Björklund – Johan Sundström – Tim Bränholm

Status för de här spelarna idag?

3 är kontrakterade av Borås (Andreas Lindström, Henrik Eriksson och Tim Bränholm)
7 spelar i NHL (eller har i alla fall NHL-kontrakt)
8 spelar i Elitserien (inklusive Jocke Lundström, Peter Andersson och Johan Sundström, då)
2 spelar i HockeyAllsvenskan (Sebastian Idoff i Troja och Färjestadsutlånade Henrik Björklund i Rögle) 

Borås har alltså haft sju spelare på lån som idag spelar i, eller är på gränsen till, NHL. Ja, åtta om vi ska räkna Peter Andersson som är kontrakterad av Vancouver Canucks men utlånad till Frölunda. Som sagt, inga dussinlirare. 

***

På tal om lån. Troja/Ljungby har skadeproblem – bland annat Johan Linnander är ju långtidsskadad – och klubben hoppas nog att både Per Ledin och Teemu Laine ska göra comeback i HV 71 snart så att sportchefen Jerry Andersson kan ringa och förhöra sig om eventuella lån.

Helst skulle man nog se att Simon Önerud kom tillbaka, han spelade ju fyra matcher i klubben ifjol (även om han inte lämnade några nämnvärda avtryck då så finns det mycket hockey i 22-åringen). Om inte annat så kanske Jesper Fasth, 18, kan vara aktuell. När Ledin och Laine gör comeback kan istiden för dessa två herrar – eller talanger – skäras ner ordentligt, och då kan Troja vara ett alternativ för bra seniormatchning.

***

Mer lånesnack: Södertälje har kallat hem Växjös succélån Tim Heed. 19-åringen leder sensationellt HockeyAllsvenskans poängliga efter att ha smällt in ett mål och noterat sju assist på blott tre matcher, men nu så är han tillbaka i Elitserien på grund av kringlornas skadeproblem på backsidan.

*** 

Full rulle imorgon: sex matcher i HockeyAllsvenskan. S24 visar Bofors mot Leksand samt Almtuna mot Rögle – två säkerligen underhållande matcher – men jag är ändå mest intresserad av Evan McGraths debut för Västerås mot Malmö samt att se om Moras defensiv verkligen kan rämna ännu en gång nu när man möter fullpoängaren Växjö.

Jag var övertygad om att Västeråsvärvningen Jens Holmström skulle vara backup i Oskarshamn i år. 

Det av flera anledningar: Han var ojämn i Västerås, har (eller har haft) en tendens att släppa in vilka puckar som helst och har dessutom varit i Lars Ivarssons VIK-frysbox. 

Men årets Jens Holmström är någon annan, uppenbarligen. ”Jensa” har fått stort förtroende av Lars Ivarsson, har levererat och han agerar fantastiskt säkert mellan stolparna. I alla fall av det jag sett. Framförallt så överarbetar han inte och han släpper inte massa returer. Jag är imponerad och får ändra min bild av honom (även om just ojämnheten varit hans last tidigare, så har han varit bra i tre raka matcher nu). 

Även fysiske och lovande backen Anton Mylläri har fått lämna den frysbox han befann sig i under Lars Ivarssons tid i Västerås. 

Både Holmström och Mylläri var för mig tämligen obegripliga värvningar av Tommy Salo och Oskarshamn, men nu är det ju helt klart bevisat varför han är sportchef och inte jag. Duon bevisade ju sitt kunnande mot Rögle om inte annat. Oskarshamns lagbygge har levererat så här långt, och då har en spelare som Stefan Pettersson knappt kommit igång. Det finns mer att ta av alltså.

***

Rögles hemmafacit i HockeyAllsvenskan so far i år: elva insläppta mål. Anmärkningsvärt. Mot Oskarshamn var man skrämmande passiva i defensiven stundtals. 

***

När Jens Holmström inte motar puckar:

– Är en jävel på Xbox. Lirar med andra via nätet. I laget finns det ingen som vågar utmana mig, säger han till nyheterna.net.

***

Niklas Wikegård är klar för Viasat Hockey och ska snacka HockeyAllsvenskan i vinter. Intressant värvning.

Så här sade han om HockeyAllsvenskan i Upsala Nya Tidning i augusti:

– Det är en rolig serie men den är dålig för svensk hockey. Det är för långt avstånd mellan orterna och i stället för att träna så sitter lagen i en buss.

Och så här säger han i ett pressmeddelande idag:

– HockeyAllsvenskan är en häftig serie där 90 procent av spelarna fortfarande har drömmar. 

Inget motsägelsefullt egentligen, men jag har fått för mig att Wikegård kritiserat HockeyAllsvenskan vid fler tillfällen. Men jag kan ha fel. 

***

I euforin över den offensiva produktionen i Örebro ska försvaret med nye målvakten Michal Zajkowski så klart inte glömmas bort. Han är seriens bästa målvakt, och det tyckte jag redan innan serien började.

Han var strålande i de matcher han stod i Sundsvall ifjol, speciellt på hösten. Egentligen var det ett under att han inte fick spela mer i Modo än han fick. Så gick det som det gick för laget från Ö-vik också.

Om jag inte minns helt fel tror jag att ”Zacke” ledde ligan vad gällande räddningsprocent i både HockeyAllsvenskan och Elitserien vid ett tillfälle ifjol. Någon gång under hösten. 

***

Imorgon: Borås mot Troja/Ljungby. Två lag som inlett serien sådär. Jag brukar inte tippa, men har en känsla av att Borås tar hem den kampen.