Jag har ju skrivit om Almtuna innan, och bland annat nämnt att det känns som att det saknas energi i det där laget.

Med tanke på att laget idag blev nollat för andra kampen på raken – visserligen mot topplagen Leksand och Örebro – så är det värt en ny tanke. 

Frågan är helt enkelt, vad är det som händer?

Var fjolåret en tillfällig succéresa för laget med den lilla budgeten och den risiga ishallen?

Ja, det verkar ju inte bättre. Att laget urholkades på massor av spetskompetens – och inte minst nära nog hela backbesättningen – har satt sina spår, liksom att demontränaren Jonas Rönnqvist lämnat skeppet. Givetvis spelar det in. 

Men spelarna som är kvar då? De är ju inte i närheten av fjolårsformen. 

Robert Kimby är väl det mest talande exemplet. Noll mål av toppcentern som brukar vräka in både mål och assist, och som man länge väntat på ska ta det sista steget och blomma ut till en elitseriecenter. Han har, liksom hela laget, stagnerat i år. Fredrik Pettersson-Wentzel blixtrar då och då, men är inte lika tät som ifjol, vilket man kanske inte kan begära av en junior heller. 

Pålitliga spelare ifjol som Jimmie Kraft, Andreas Paulsson och Linus Stensson är inte, i de matcher jag sett, i klass med fjolåret. 

Och nyförvärven, framförallt Jonas Westerling och Fredrik Abrahamsson, har inte hittat formen. 

Det börjar pratas om att folk vill se Bobo Simensen försvinna… fast de diskussionerna tog ju fart så fort han blev klar som tränare, kändes det som. Om det är den rätta lösningen? Nja, det vet i katten, men något måste hända. Energi måste in.

Alldeles för många underpresterar. 

***

På tal om att underprestera, så trodde jag stenhårt på Borås i år, men det har ju visat sig vara en grov missräkning. Alexander Bergström är väl den ende som egentligen höjer sig över mängden, och han var också organisatör bakom den för laget nödvändiga segern borta mot Tingsryd. Borås vaknade sent ifjol – men jag har svårt att se att maskineriet ska komma igång i år. Något stämmer inte, trots bra spelarmaterial.

Det känns väl lite som att Tingsryd underpresterar också, eller? 

***

Om vi ska spinna vidare på underprestationer, så är det väl vad Växjö gjorde senast mot Örebro, men revanschen med 4-3 borta mot Oskarshamn var en revansch som heter duga. Även om vinsten till slut satt ganska hårt åt. 

Underpresterat har ju också Malmö gjort, inte minst hemma, men via en solid 4-1-seger mot Sundsvall så tog man i alla fall en trepoängare i hockeytemplet igen. Den första på åtta matcher. 

Och vi slänger in Rögle här också, för visst har man underpresterat – både sett till förväntningar och spelartrupp. Att förlora borta mot Bofors är visserligen ingen skam, men nu börjar sjundeplatsen bli hotad, och så långt ner ska ängelholmarna, som har gigantiska målfabrikationsproblem, inte behöva vara. 

***

Nog med klagande.

Idag hyllar vi också Morten Green, Malmös totalt sett bäste spelare den här säsongen. Fyra nya pinnar idag, en andraplats i poängligan och – hör och häpna – fler poäng än megastjärnan Calle Söderberg. 

Calle har ju vunnit Malmös interna poängliga de två senaste åren… och jag tror inte så många andra än han toppat poängligan efter en halv säsong under de säsongerna, eller har jag fel?

Men jag ser det som ett erkännande av Green, och inte ett underkännande av Calle.