Då kör vi, veckans lag:

Målvakt: Andro Michel, Bofors
Det fanns flera målvakter som stack ut i veckan, men Andro Michel får spaden för att ha stått pall för Rögles press i sista perioden när Bofors till slut kunde vinna med 1-0 för att sedan följa upp det med att se till att Bofors kunde vinna det heta derbyt mot Örebro med 6-3. Michel har onekligen tagit ett steg framåt i höst.  

Back: Tom Koivosto, Tingsryd
Tung vecka för Tingsryd – och ett av få glädjeämnen är väl att Tom Koivisto börjat panga in lite mål. Mål i båda veckans matcher och tre mål på de fyra senaste. Och kanske blir det ytterligare ett lyft med landsmannen Kari Rauhanen i båset.

Back: Patrik Nevalainen, Malmö
Inledde säsongen som sjundeback men har spelat sig ur frysboxen och pangade in dubbla power play-mål mot Tingsryd och verkar ha hittat en bra backpartner i granitblocket Ossi-Petteri Grönholm. ”Neva” känns på gång. 

Forward: Morten Green, Malmö
Poängsprutandet fortsätter för Morten Green – fyra pinnar mot Sundsvall, en assist mot Tingsryd och nu poäng i femton raka matcher.  

Forward: Peter Wennerström, Bofors
Okej, kanske en skräll, men efter 19 poänglösa matcher steg Peter Wennerström fram i veckan. Han spelade snyggt fram till enda målet mot Rögle och i derbyt mot Örebro var han med i förarbetet till 3-0-målet innan han stängde matchen med det oerhört viktiga 5-2-målet i den sista perioden. När ”Pecka” väl börjar leverera så är det viktiga pinnar han står för. 

Forward: Steve Saviano, Växjö
Tre mål och en assist i hemmamötet mot Almtuna där Steve Saviano enligt rapporterna var tungan på vågen. 19 mål ifjol, redan 13 år – amerikanen är på väg att sätta ett nytt poängrekord för egen del om snittet håller i sig.

 … och så, som vanligt, ett hedersomnämnande, denna gång till Jesper Mattsson som gjorde fyra poäng mot Tingsryd. Och till Jared Aulin, Leksand, som svarade för tre poäng mot Sundsvall. 

***

Morten Green, Malmö, och Sami Sandell, Troja/Ljungby, har någon form av poängduell just nu. Spelarna har gjort poäng i 15 respektive 14 raka matcher och är sina lags mest pålitliga spelare just nu. 

***

Nu är vi inne i ett mastodontpass i HockeyAllsvenskan – matcher i 13 raka dagar, vilket startade i fredags och pågår till nästa onsdag – och måndagskvällen bjuder på tre matcher. Och det är den undre halvan som står i fokus och det är idel viktiga poäng som står på spel.

Sundsvall – Rögle 2
Sundsvall börjar på allvar bli indragna i botten. Laget vann mot Rögle borta och är starka hemma samtidigt som Rögle är svaga borta vilket gör kvällens kamp oviss – men visst gäller Rögle som knapp favorit med tanke på tabelläget.

Almtuna – Troja/Ljungby 2
Troja/Ljungby har lyft sig på slutet, dubbla vinster mot Borås och en bra bortamatch mot Mora – och nu börjar det bli dags att få mer utdelning för spelet. Almtuna har fyra raka förluster och ett stukat självförtroende.

Borås – Mora 1
Jag envisas med att tro på Borås, så jag tippar hemmaseger här. Mora hade marginalerna på sin sida senast, och jag tror det kan bli en baksmälla nu.  

Förutsättningarna:

Rögle har alltså chansen att säkra upp playoffplatsen. 

För Mora, Almtuna, Borås och Sundsvall börjar tåget till playoff att gå nu – därför måste man ha tre poäng ikväll. Alla kan inte få det, men de som vinner ikväll har fortfarande chansen, de som förlorar… ja, då blir det jäkligt jobbigt, för ska man till playoff måste man vinna sådana här matcher mot lag på den undre halvan.

Första matchen med nya laget för Kari Rauhanen idag, när han anförde sitt Tingsryd borta mot Malmö. 

Resultatet? 6-1 till Malmö, och det var tydligen hur klart som helst. 

Malmö är i bra form, man har funnit energi och nu har även lagkaptenen Jesper Mattsson – som knappast kan anklagas för att ha varit lysande under hösten – börjat leverera, fyra pinnar från hans klubba ikväll. Så visst kunde Rauhanen ha fått en enklare start på sitt jobb, men nu vet han i alla fall vad han har att jobba med. Han har fått följa sina nya spelare på nära håll, och nu, och först nu, så kan han börja sätta in de förändringar som krävs. 

En kritik som framfördes mot kickade Mikael Tisell var hans sociala coachning, där alla skulle få spela. Stjärnorna har knappast maxbelastats under hösten, men nu ska Rauhanen visst ha startat på tre femmor och kört hårt från start.

Det fick ingen effekt mot Malmö, men var en tydlig signal om att laget kommer att matchas hårdare framöver. 

Och kanske är det vad som behövs för att stjärnorna – Jari Kauppila, Teemo Elomo och Matt Davidson, framförallt – ska leva upp till sin potential. 

Hur som helst så är det helt rätt att prova på ett nytt upplägg på matchningen. Tisells modell fungerade bevisligen inte med den här truppen. 

***

Intressant att se vilka som levererar för Malmö.

Backen Patrik Nevalainen, som ett tag befann sig i tränaren Robert Ohlssons frysbox, sköt två mål – båda dessutom i power play. Det var ju bland annat för att leverera i den spelformen som han värvades.

Lagkaptenen Jesper Mattsson, som ryktesvägen inte har bästa kemin med Robert Ohlsson, fixade fyra pinnar. 

Och Lucas Sandström, som var åsidosatt under stora delar av säsongsinledningen, fortsatte visa den gryende form han haft länge nu, och hängde en puck.

Att Robert Ohlsson får igång de här tre pjäserna är oerhört viktigt för Malmö och gör dem till ett bättre lag. Laget behöver nämligen en offensiv back som levererar i power play, en lagkapten som går i bräschen och en energispelare som också kan sätta pucken i nät (speciellt nu när Nichlas Hardt är skadad).

Seriefavoriten Malmö har haft en lång startsträcka som kanske håller på att blomma ut i något riktigt bra. Frågan är bara om det är för sent för att erövra en direktplats till Kvalserien.

Det känns nästan så – det kan bli så att ett tufft playoff väntar skåningarna.

Det där utspelet, den där rensningen av luften, gjorde uppenbarligen susen i Bofors.

Sam Hallam kallade ju sina spelare ”bortskämda ungar” och krävde större engagemang. Han ser det som en nystart på säsongen. Och man kan ju säga att det fick en bra start – laget gjorde en riktigt bra insats i derbyt mot Örebro ikväll.

”Bofors skrällde i derbyt”, lär väl bli några rubriker, om man nu kan skrälla i ett derby. Ett derby är ett derby, där gäller sällan logiken.

Jag tyckte laget var ganska lojt mot Rögle senast även om man lyckades vinna med 1-0 till slut, men nu visade man en helt annan energi, en helt annan koncentration. Okej, hemmamatch mot Rögle är inte detsamma som bortaderby mot Örebro, och kanske hade några av spelarna tankarna på derbyt redan i mötet mot Rögle, men jag tror framförallt Sam Hallams nedstampande av foten har gett en snabb effekt.

Om den kommer att sitta i återstår att se – men Bofors förtjänade segern idag, efter en taktiskt och smart genomförd match.

***

Peter Wennerström såg oerhört lättad ut när han hängde in 5-2-pucken… snacka om viktigt mål, och snacka om rätt tillfälle att äntligen bryta säsongens måltorka. ”Pecka” är en ytterst lovande center, och kanske lossnar det för honom efter det här.

***

Calle Berglund – oj, han har gått framåt ordentligt den här säsongen. Kanske inte samma hockeykunnande som storebrorsan, men krigarhjärtat är det verkligen inget fel på.

***

Ikväll i övrigt så trampar Växjö vidare och, tack vare vad som tydligen var en Steve Saviano-show, slog tillbaka Almtuna tämligen enkelt, medan Rögles fina hemmatrend håller i sig efter en 4-2-seger mot Västerås efter en ganska irriterad tillställning i Lindab Arena.

Och grattis Mattias Beck som sprätte in 4-3-pucken för Mora mot Troja/Ljungby – hans första kasse för dalalaget sedan han blev utlånad från AIK. Troja verkar dock vara ordentligt på gång och ska ha gjort en riktigt stark match – men Moras power play avgjorde.

***

De underliga idrottsskadorna fortsätter.

Senast… Almtunas backup-keeper Magnus Hellberg.

Han kunde inte spela mot Växjö idag på grund av nackspärr… som han ådrog sig när han skulle ta på sig tröjan.

***

Bokslut lördag.

Imorgon blir det Malmö mot Tingsryd – och smålänningarna har för första gången den här säsongen Kari Rauhanen i båset.

Återstår att se om finländarens intåg får en omedelbar effekt… jag är tveksam. Jag tippar Malmö-seger.

Lördag förmiddag, och var bara tvungen att upplysa om lite av morgonens läsgodis, eftersom det var mer berikande än brukligt. 

***

Boforstränaren Sam Hallam har tagit bladet från munnen och öppet kritiserat hela truppen. 

– Skulle en utomstående komma in och titta på hur många av våra spelare lever sina liv skulle de i princip kunna tro att det är den där dokusåpan på SVT, ’Ung och bortskämd’. Det är bortskämda ungar som är vana att bli serverade allting och få full service, säger han till karlskoga-kuriren.se. 

Det brukar ju snackas om stabila Bofors, men kärngruppen som leder de unga på rätt väg, men det verkar bara bortblåst helt plötsligt. Nåväl, bra att Hallam ryter till, för det är som han brukar säga: hårt arbete är nödvändigt för att komma någonstans. 

Bortskämdhet finns det ingen plats för.

Bofors kan vara glada för att de har sympatiske Sam Hallam i båset.

***

Något mer humoristiskt; Calle Gustafsson, Rögle, om varför han kallas ”Skali”: 

– Jag skulle göra en frisyr som ett spindelnät över huvudet, jag tror jag var i 15-årsåldern. Men den blev inte så bra som jag trodde, och mina kompisar, som tyckte det såg ut som ett sköldpaddsskal, kallade mig först Skalman och därefter blev det Skali. Jag övergav frisyren ganska snabbt…, säger han till Rögles hemsida.

***

Var bara det. Nu laddar vi för lördagshockey.

Nja, kvällens bidrag till HockeyAllsvenskan, Leksand mot Sundsvall, var knappast säsongens mest underhållande match om man ska vara helt ärlig. Ett dominant Leksand som saknade viss energi mot ett tamt Sundsvall… och en säker Leksandsseger. 

Och att Jean-Luc Grand-Pierre var avstängd efter fighten mot Viktor Mårtensson orkar jag inte ens kommentera. 

***

Förutom att jag tycker att Jared Aulin visade massor av spets i den här matchen (avslutet vid 1-0 var skönt, och han hade några fina genomskärande passningar förutom de två assist han plockade upp) så konstaterar jag att ungdomarna i Leksand är så bra som man hoppats på. 

Jag tycker det symboliseras väl av Martin Janolhs – en kille som var utanför truppen ett tag i höstas, men som kommit tillbaka och som just nu sprudlar av självförtroende. Och nu får han till och med spela power play. Jag tycker han glänser. 

Han tillför tonvis med mer kvalitet än en insomnad Jussi Pesonen, som visserligen kämpar, men som inte får ut något, och som kvällen till ära var petad. Han saknades verkligen inte, speciellt inte när killar som Janolhs, Martin Karlsson och Henric Andersén sprudlar av både energi och effektivitet. Och när killar som Jon Knuts och Patrik Norén spelar som värsta veteranerna.

Hade Leksand bara hittat köpare så hade nog både Jussi Pesonen och Antti Hulkkonen (som fick spela idag, efter att ha fått medialt utlopp för sin besvikelse) varit borta för längesedan. 

***

Synd att Grand-Pierre inte var med – jag hade inte blivit förvånad om han och Martin Sandgren tagit en vals annars. Sandgren var lite lagom irriterad, som vanligt. 

***

Igår, i samband med Tingsryds tränarbyte, nämnde jag att Troja, Tingsryd och Sundsvall får göra upp i botten, där vinnaren får en säker plats i nästa års serie, och där de två andra får kvala. Då satte jag också min slant på Tingsryd, och den tippningen står fast. 

Anledningen är enkel: Troja och Sundsvall har seriens sämsta bredd, speciellt anfallsmässigt, och det kommer inte att hålla. Tingsryd har, hur mycket man än underpresterar, ett bättre lag än både Troja och Sundsvall och det kommer att ge utslag till slut. 

***

Sundsvall, då.

Man har HockeyAllsvensk kvalitet hos sina målvakter och hos sin centerbesättning, där jag gillar kvartetten Mikael Simons, Joakim Mattsson, Daniel Olsson och Pär Lindholm starkt. 

Däremot är backbesättningen skrämmande tunn… egentligen tycker jag bara att Fredric Mannström och Daniel Wågström håller riktigt bra kvalitet för tillfället.

Bland forwards så lär ju både Gustaf Thorell och Oscar Johansson spela i bättre lag nästa säsong, kanske också Christopher Thörn, fast då inte i en förstakedja, utan snarare i en energikedja. Bakom dem är det… tomt.

Niklas Zetterström då?, säger någon.

Jag undrar vad som hänt med honom. Innan han stack till Sundsvall var han en livsfarlig spjutspets och tillsammans med Jonas Floberg flög den duon fram och öste in poäng i sina blixtrande spelvändningar. Nu syns inget av det där… jag vet inte vad som hände i Löven, men Zetterströms flyt försvann, och han har inte hittat tillbaka. 

Sundsvalls brist på bredd kommer tvinga dem att kvala. Jag är tämligen säker. 

***

Hockeyfest imorgon:

Rögle – Västerås 1
Örebro – Bofors 1
Växjö – Almtuna 1
Mora – Troja-Ljungby X 

Första tränarsparkningen i HockeyAllsvenskan anno 2010/11 är ett faktum.

Micke Tisell, i våras kvalhjälte efter att ha fört Tingsryd upp, får lämna sitt tränaruppdrag. Säsongen i höst har varit jobbig, vilket kanske också märkts i Tisells sätt att vaska om i formationer, vilket inte brukar vara hans signum.

”Tisse” ersätts av finlänaren Kari Rauhanen och budskapet ter ju sig tydligt – han är där för att få igång de slumrande finska storstjärnorna, som för den delen inte varit usla, men inte heller i närheten av den stjärnpotential som de ska ha.

Rauhanen ska tillföra finskt ledarskap, något som ska få igång finländarna.

Säsongen är långt ifrån körd för Taif och känslan är att det finns en inneboende potential i det här bygget.

Frågan är bara vilket lag i tabellen man ska ta sig förbi för att säkra nytt kontrakt utan kval. Det enkla svaret är Sundsvall, men ”De Blå” har överraskat.

Borås, Mora och Almtuna är för bra för att bli indragna i bottenträsket… så min känsla är att Troja, Tingsryd och Sundsvall får göra upp om en säker plats. Mitt tips? Jag skulle nog sätta min slant på Tingsryd, trots allt.

Återstår att se vad Rauhanen kan göra – och om Henrik Thegel nu äntligen får chansen att visa att han håller som målskytt i den här serien.

I Nordamerika är slagsmål fortfarande en vital del av ishockeyn, om än inte i samma utsträckning som förr. Det finns ju till och med en sajt som följer allt som händer på fighting-fronten (och kanske fler som jag inte känner till).

I Sverige slåss det ju inte på samma sätt, även om min känsla är att det är fler regelrätta slagsmål i år, man mot man, än vad vi sett tidigare. Kanske bara inbillning, men sådan är känslan.

Vad tycker vi då om detta?

Tja, jag tycker det är helt okej. Hellre det än fega påhopp, tacklingar i ryggen och liknande. Man mot man i en ärlig fight är i alla fall schysst, och är båda spelarna med på det så är det upp till dem. Det vet vad de ger sig in på, precis som en boxare gör. Sedan att det är galet att puckla på varandra egentligen, sett ur ett samhälleligt och skademässigt perspektiv, är ju en annan femma.

Det tänder ju publiken, om inte annat, precis som vanlig boxning.

***

Det blev ett jäkla surr efter att Viktor Mårtensson och Jean-Luc Grand-Pierre gjorde upp i tisdags. Största diskussionerna handlar om vem som ”vann” fighten. Snacka om att det engagerar.

***

De finns inte så många spelare i HockeyAllsvenskan som slänger handskarna. Någon ranking över de bästa slagskämparna blir ganska meningslös, men här kommer en lista på de tuffaste spelarna som gärna kramas, och ibland slåss också (men som framförallt ingjuter respekt hos motståndarna och som hatas av motståndarfansen):

1. Jean-Luc Grand-Pierre, Leksand
NHL-härdad tuffing som är stenhård i kroppen. Står upp både för laget och sig själv och kastar handskarna om så krävs. En och annan forward tvekar säkert att driva på mål när JLGP står där.

2. Viktor Mårtensson, Västerås
Grand-Pierres danspartner från i tisdags är en rivig spelare som alltid driver på mål och han tar sig alltid dit även om han så måste köra över både en och annan motståndare på vägen. Snackar, tacklar och, vilket han visade i tisdags, släpper handskarna.

3. Martin Sandgren, Sundsvall
Har, om jag förstått det rätt, vuxit fram till en av de minst omtyckta spelarna i serien. Retsticka och pain in the ass-spelare som också kan veva, vilket han visat på både försäsongen och i serien.

4. Thomas Larsson, Malmö
Frekvent tacklare som ofta har både hög fart och fin tajming när han stämplar frimärken i sargen, men tvekar heller inte att veva om situationen kräver det. Gruffade visst med herr Sandgren igår.

5. Viktor Sjödin, Oskarshamn
Mer tacklare än fighter, men visst kan Viktor, som är nära en säsongsdebut efter att ha börjat ösa in mål för Västervik i division ett, stå upp för sig själv när det krävs. Stark som en björn, sägs det, och som jag brukar säga, styrkan sitter i håret. Lärde sig nog en del i Nordamerika också.

6. Alexander Wiklund, Bofors
Arvtagare till Viktor Sjödin i Bofors, men har haft en skadefylld höst. Men Wiklund är en kille som gärna sticker näsan i blöt, och han, som har lärt sig ett och annat i Kanada, viker inte undan. Är ju dessutom, vilket är en merit, förevigad på hockeyfights.com, precis som Sjödin.

7. Mikael Ahlén, Troja/Ljungby
Känd för den där fighten med Lee Goren under Djurgårdstiden, och visst fick Ahlén gott om stryk då, men han står upp och vågar försvara sig själv. Gillar att sticka näsan i blöt.

8. Johan Adolfsson, Örebro
Jag har inte sett så mycket av det i år, men under åren i AIK retade Adolfsson upp motståndare många gånger, och han var alltid i hetluften. Så mycket handgemäng har det dock inte blivit av, vad jag sett i alla fall, men känslan är att han skulle stå upp ordentligt om det bränner till.

9. Robin Jacobsson, Tingsryd
Mest omnämnd för sina open ice-tacklingar, men ”Robocop” är en stenhård back som står kvar när det blåser snålt. Tvekar inte att ta skitjobbet.

10. Alexander Hilmerson, Mora
Nej, ingen fighter egentligen, men en kille som borrar ner huvudet och sedan bara kör rakt mot mål, oberoende av vad som står i vägen. Får mycket stryk och ger sällan igen, men står upp om det går till överdrift. Visar alltid stor engagemang och bjuder någon upp till dans så är det mycket troligt att ”Hilmer” tackar ja.

Jag tror alla dessa spelarna hade släppt handskarna om situationen krävt det. Ett antal av dem har gjort det redan i höst… andra har gjort det tidigare.

Någon som fattas?

Jag har ju skrivit om Almtuna innan, och bland annat nämnt att det känns som att det saknas energi i det där laget.

Med tanke på att laget idag blev nollat för andra kampen på raken – visserligen mot topplagen Leksand och Örebro – så är det värt en ny tanke. 

Frågan är helt enkelt, vad är det som händer?

Var fjolåret en tillfällig succéresa för laget med den lilla budgeten och den risiga ishallen?

Ja, det verkar ju inte bättre. Att laget urholkades på massor av spetskompetens – och inte minst nära nog hela backbesättningen – har satt sina spår, liksom att demontränaren Jonas Rönnqvist lämnat skeppet. Givetvis spelar det in. 

Men spelarna som är kvar då? De är ju inte i närheten av fjolårsformen. 

Robert Kimby är väl det mest talande exemplet. Noll mål av toppcentern som brukar vräka in både mål och assist, och som man länge väntat på ska ta det sista steget och blomma ut till en elitseriecenter. Han har, liksom hela laget, stagnerat i år. Fredrik Pettersson-Wentzel blixtrar då och då, men är inte lika tät som ifjol, vilket man kanske inte kan begära av en junior heller. 

Pålitliga spelare ifjol som Jimmie Kraft, Andreas Paulsson och Linus Stensson är inte, i de matcher jag sett, i klass med fjolåret. 

Och nyförvärven, framförallt Jonas Westerling och Fredrik Abrahamsson, har inte hittat formen. 

Det börjar pratas om att folk vill se Bobo Simensen försvinna… fast de diskussionerna tog ju fart så fort han blev klar som tränare, kändes det som. Om det är den rätta lösningen? Nja, det vet i katten, men något måste hända. Energi måste in.

Alldeles för många underpresterar. 

***

På tal om att underprestera, så trodde jag stenhårt på Borås i år, men det har ju visat sig vara en grov missräkning. Alexander Bergström är väl den ende som egentligen höjer sig över mängden, och han var också organisatör bakom den för laget nödvändiga segern borta mot Tingsryd. Borås vaknade sent ifjol – men jag har svårt att se att maskineriet ska komma igång i år. Något stämmer inte, trots bra spelarmaterial.

Det känns väl lite som att Tingsryd underpresterar också, eller? 

***

Om vi ska spinna vidare på underprestationer, så är det väl vad Växjö gjorde senast mot Örebro, men revanschen med 4-3 borta mot Oskarshamn var en revansch som heter duga. Även om vinsten till slut satt ganska hårt åt. 

Underpresterat har ju också Malmö gjort, inte minst hemma, men via en solid 4-1-seger mot Sundsvall så tog man i alla fall en trepoängare i hockeytemplet igen. Den första på åtta matcher. 

Och vi slänger in Rögle här också, för visst har man underpresterat – både sett till förväntningar och spelartrupp. Att förlora borta mot Bofors är visserligen ingen skam, men nu börjar sjundeplatsen bli hotad, och så långt ner ska ängelholmarna, som har gigantiska målfabrikationsproblem, inte behöva vara. 

***

Nog med klagande.

Idag hyllar vi också Morten Green, Malmös totalt sett bäste spelare den här säsongen. Fyra nya pinnar idag, en andraplats i poängligan och – hör och häpna – fler poäng än megastjärnan Calle Söderberg. 

Calle har ju vunnit Malmös interna poängliga de två senaste åren… och jag tror inte så många andra än han toppat poängligan efter en halv säsong under de säsongerna, eller har jag fel?

Men jag ser det som ett erkännande av Green, och inte ett underkännande av Calle.

Det har ju snackats om att Viktor Mårtensson och Jean-Luc Grand-Pierre är de hetaste hetsporrarna i HockeyAllsvenskan, och det var liksom lite typiskt att det var de två som brakade samman i ett slagsmål i ABB Arena ikväll.

Och det var NHL-stuk på fighten. 

Handskarna rök direkt, det vevades ordentligt och, faktiskt, så får man säga att Viktor Mårtensson vann på poäng, även om det liknade lite kramkalas till slut. 

Jag ville snacka med JLGP om fighten, men har inte fått tag i honom, så min version blir Mårtenssons version. Och han är skön, Viktor, både kaxig och ödmjuk på en och samma gång. 

Han vill inte utmålas som ett enbart slagsmålssökande spelare, och det ska han inte behöva heller. Han står upp för sitt lag, tvekar inte att stå upp för sina lagkamrater – precis som Jean-Luc Grand-Pierre. Det var skönt att se en jämn och bra fight mellan två ärliga spelare

Viktor berättade också att det var annorlunda att slåss med JLGP än svenska spelare.

– Ja, det var lite skillnad jämfört med fighter jag tagit innan. Han tar lite mer avstånd och han var ute efter min slagarm, sådant tänker inte svenskar på, säger Viktor som tyckte att JLGP mest träffade honom i hjälmen.

***

Om Mårtensson och JLGP stod för boxningen i matchen, så stod Kalle Olsson för fotbollsspelandet när han snyggt bredsidade in 2-2-pucken. 

Wash out, givetvis, och underligt att det ens blev några protester och att VIK-spelarna jublade som de gjorde – snacka om givet icke-mål. De tog nog en chansning och hoppades att jublet skulle påverka domarna. 

***

Boxning, fotboll… men det var ju ishockey också. En intensiv och underhållande match, även om det inte skapades så många superchanser. 

Få spelare stack ut, eller ja, några stack ut få gånger, kanske man ska säga. Både Dennis Rasmussen och Jared Aulin bjöd på några läckerbitar, men ska man nämna någon så får det ändå bli comebackande lagkaptenen Tomas Kollar i Leksand. Hans spelsugenhet efter att ha stått vid sidan om hela hösten var påtaglig – och hans sedvanliga slit på isen satt i. Imponerande arbetsinsats med tanke på förutsättningarna. 

***

Enkort reflektion om spelarna som startade matchen också. Vid första nedsläpp var sex av tolv spelare på isen juniorer… jäkligt coolt. Johan Gustafsson, Robin Nilsson, Markus Ljungh och Marcus Jonsson i Västerås, Jon Knuts och Henrik Andersén i Leksand. 

***

Fem matcher imorgon. Här kommer tippningen: 

Almtuna – Örebro 2
Inget snack, Örebro är glödheta, Almtuna skadedrabbade.

Malmö – Sundsvall 1
Nu kommer väl ändå första trepoängaren hemma på massor av matcher för Malmö? Ryktas ju om comeback för Marcus Olsson, bland annat.

Bofors – Rögle X
Bofors är starka hemma och Rögle svaga borta, men jag tror ändå att skåningarna kan störa värmlänningarna.

Oskarshamn – Växjö 1
Oj, svårt, Växjö lär vara revanschsuget efter debaclet mot Örebro, men Oskarshamn är… jäkligt bra, och vinner knappt. Dock kryssvarning. 

Tingsryd – Borås 2
Två svaga insatser av Borås mot Troja, nu blir det revansch mot Tingsryd… tror jag. 

Veckans lag baseras på en HockeyAllsvensk vecka där många lag bara spelade en match… men där andra, som Örebro, spelade tre. Nåväl, här kommer veckans lag vilket är en salig blandning av ungdom, rutin samt ett hett nyförvärv:

Målvakt: Tim Sandberg, Sundsvall
Efter tre veckor i Stockholm med Djurgården var Tim Sandberg tillbaka mellan Sundsvalls stolpar i veckan, och då vann laget igen (laget hade bara en straffvinst under Sandbergs frånvaro). Talangen var tongivande när både Bofors och Tingsryd slogs tillbaka på hemmaplan.

Back: Joel Johansson, Troja/Ljungby
Förlusttrenden är bruten – efter 13 raka nederlag blev det dubbla segrar mot Borås i veckan för Troja. Lovordade backen Joel Johansson sköt ett mål i första matchen och följde upp det med dubbla assist i den andra matchen – och nu har 20-åringen gjort poäng i fem raka matcher och skrapat ihop tio pinnar på de åtta senaste matcherna.

Back: Petter Rydén, Sundsvall
Inte den mest spektakuläre backen, men ibland blixtrar det till i målkolumnen, och då brukar det vara viktiga mål. Rydén sköt enda målet mot Leksand när Sundsvall vann med 1-0 för några säsonger sedan, och i veckan skickade han in matchvinnande 3-2 mot Tingsryd med sin första fullträff för säsongen.

Forward: Jared Aulin, Leksand
Bara en match för Leksand i veckan, men gör man dubbla mål i hemmadebuten – två snygga kassar dessutom – så platsar man i det här laget. Jared Aulin, som gjort tre mål på två matcher, ser ut att vara en lyckoträff för dalalaget.

Forward: Daniel Håkansson, Troja/Ljungby
Formsvag, skadad och sjuk – men nu verkar Mr Troja vara på gång. Två vinstmatcher mot Borås i veckan och Håkansson sköt det viktiga 3-2-målet i första kampen och följde upp det med att göra både 1-1 och 3-1 den andra kampen.

Forward: Fredrik Orrsten, Örebro
Gör man fyra mål i säsongens svåraste bortamatch mot serieledarna så är det bara att buga och bocka. Orrsten skjuter mest i HockeyAllsvenskan och nu trillade puckarna också in. Dessutom en ass i samma match. Att det ”bara” blev en ass på veckans övriga två matcher struntar vi i.

… och ett hedersomämnande till Conny Strömberg, Örebro, som sprutade in fyra pinnar på sin 35-årsdag i hemmasegern mot Oskarshamn.

***

Spelledigt idag.

Istället får vi väl hoppas att veckostarten kanske, kanske bjuder på något spelarförvärv.

Det vi vet är att Mathias Trygg lämnar Västerås och att Växjö förlänger med karesmatiske tränaren Janne Karlsson.

Växjös sportchef Henrik Evertsson hade förresten ett skönt uttalande om Janne:

– Det blir aldrig slentrian kring Janne Karlsson. Då syftar jag inte på de underhållande presskonferenser han ofta bjuder på. Nej, Janne tröttnar aldrig på att vinna och hatar förluster precis lika mycket nu som tidigare. Han är aldrig dum, korkad eller elak; däremot är han enormt krävande, men samtidigt väldigt mänsklig, säger han till smp.se.

Talande beskrivning.

Annars:

Det ryktas ju lite överallt om nya spelare, vilket i och för sig inte behöver betyda något. Exemeplvis har det ju surrats i Malmö ganska länge utan att det hänt något, Rögle bör rimligtvis leta efter en back men verkar inte ha panik med tanke på att ungdomarna tar för sig och Västerås har säkert lite pengar över efter brytningen med Juha Kiilholma men i och med Peter Öbergs comeback så har man spelare så det räcker.

Närmast till hands ligger nog – inlåningen av Trojaprodukten och HV71-backen Oscar Fantenberg till trots – att Troja gör klart med en rutinerad back.