Igår mumlade jag om Elias Fälth, idag spinner jag vidare på temat Almtuna.

De två senaste säsongerna har jag fascinerats av laget från Uppsala.

För två år sedan hade ikonen och stjärnan Marcus Ragnarsson precis lämnat klubben för att åter spela Elitseriehockey, och de flesta, inklusive mig själv, trodde att Almtuna skulle bli ett ännu gråare lag än man redan var.

Det blev precis tvärtom.

Jag har frågat Almtunaspelare några gånger om det faktum att Ragnarssons försvinnande kanske var positivt, men det har ingen velat erkänna. Jag tror dock att ganska många knöt näven i fickan och sade för sig själva att ”vi ska minsann visa dem att vi klarar oss ändå”.

Den viljan att visa ”att vi kan” kan ha varit embryot till den lagmaskin som skickliga tränarna Jonas Rönnqvist och Bert Robertsson skapade tillsammans med sportchefen Martin Öhrstedt. Med en liten budget skapade man trupp som spelade en intensiv och underhållande ishockey, en maskin byggd för att spela avgörande matcher – och det klarade man ju bra i både Playoff och Kvalserien.

Man undrade hela tiden när luftballongen skulle spricka – ungefär som man undrar när Luleås balong ska spricka – men det gjorde den aldrig. Rönnqvist höll den luftfylld, och det är jag övertygad om att han kommer att göra i Luleå också.

Men nog om det förgångna – saken är att den energi, den sprudlande arbetskapaciteten och lojaliteten som vi såg i Almtuna ifjol inte finns där idag.

Jag tycker man såg direkt loja ut mot Rögle, om jag ska vara ärlig.

Nu ska till lagets försvar sägas att de bytt ut ganska många spelare, inklusive tränare, men jag tycker ändå spelarmaterialet är bättre än vad tabellen visar. Det finns mer att plocka ur många spelare. Men som sagt, jag ser inte riktigt den där energin som funnits tidigare.

Betydde Jonas Rönnqvist så jäkla mycket?

Hans start i Luleå är ju indikation på att han vet vad han sysslar med.

***

Jag har inget emot Bobo Simensen som rekryterades som ny tränare i Almtuna den här säsongen, men jag är lite mer tveksam till varför Martin Öhrstedt valde den vägen att gå när en ny tränare skulle in: det vill säga att han vände sig till det beprövade gardet.

Jag hade förväntat mig att han skulle hitta något nytt, fräscht och oprövat, som han gjorde med Rönnqvist.

***

Nu har jag sett flera av de senaste Röglematcherna och jag är imponerad av junioren Alexander Lindqvist-Hansen som har fått chansen. Han må inte se mycket ut för världen med sina 167 cm men hej vad han sprider energi.

Och framförallt, vilket jag gillar mest… han går på mål. Han ska alltid in på mål och han vågar knäppa av ett skott, ge sig in trafik och sedan göra allt för att puckuslingen ska in i mål.

Det ska mycket till för att tränarstaben ska flytta på honom framöver.

***

Tre matcher imorgon:

Mora – Örebro 2
Västerås – Sundsvall 1
Bofors – Malmö X

Oj, den sista matchen är svårtippad. Malmö, med en nyinlånad Kim Johansson, borde kunna kriga till sig någon pinne. Men jag är inte säker.

Vilken vecka förresten… match precis varenda dag. Himmel eller helvete?

Det tillhör egentligen inte HockeyAllsvenskan just nu, men jag kan inte låta bli att kommentera den Elias Fälth-hype som skapats i Elitserien, och som nu mynnat ut hela vägen till Tre Kronor.

Den här spelskicklige (och vältalige) backen har hunnit avverka sex klubbar på tio säsonger i HockeyAllsvenskan.

Dåvarande Almtunatränaren och nuvarande Luleåtränaren Jonas Rönnqvist gjorde underverk för Fälth ifjol, när han fick en skrädarsydd offensiv roll och mycket förtrorende i Almtuna. Visst har Fälth varit bra tidigare, men i min bok är han en produkt ordentligt förädlad av Jonas Rönnqvist – utan ”demontränaren” hade han inte spelat i Elitserien idag och han hade inte spelat med Tre Kronor i Karjala Cup.

***

Fälth är stockholmare från början och spelade HockeyAllsvenskt i både Huddinge och Halmstad innan han 2005 hamnade i Nybro.

Säsongsstatistik sedan dess (två säsonger i Nybro, en i Borås, en i Västerås och en i Almtuna):

2005/06: 6 poäng, -4
2006/07: 30 poäng, -20
2007/08: 22 poäng, -7
2008/09: 21 poäng, -14
2009/10:22 poäng, 0

I Nybro var Fälth en back som överöstes med istid. Och han gick bra i Borås. Men sämre i Västerås, där han visserligen gjorde sina poäng, men också var petad stundtals, om jag inte misminner mig. Men den genomgående trenden är att Fälth länge varit minus i plusminus – fram tills han kom till Almtuna. Okej, han var inte plus där heller, men inte minus.

Fälths offensiv är anmärkningsvärd, hans defensiv något mer ifrågasatt.

Och han är ju -4 i Luleå också, vilket man ska minnas.

Men jag tycker det är skönt att Fälth får chansen i Tre Kronor. Han är en offensiv back av klass och har varit det länge, men det var först i våras som han började få lite rubriker – och tack vare Rönnqvist också en biljett till Elitserien.

Elias Fälth har fått chansen och han har tagit den.

Nu ska han bara försöka gå lite plus i plus/minus-statistiken också.

***

När Elias Fälth blev klar för Borås sommaren 2007 sade lagets dåvarande tränare Gunnar Persson detta om backen:

”Vår största bolltalang. Har spelat i allsvenskan förut, men har kvaliteter för elitserien.”

Han fick rätt.

***

Men tillbaka till HockeyAllsvenskan. Malmös Nichlas Hardt, lagets energiknippe, missar resten av året med en skada – något som skadar laget ordentligt. Malmö har sagt att det är Kvalserien som gäller, men det känns som att det ligger ganska långt borta just nu.

***

Det klagas på att Örebro har för lite publik på hemmamatcherna. Må så vara, men den publik som finns kostar klubben pengar också. Närmare bestämt 15 000 kronor för en bengal.

**’

Och nu börjar målkamerorna att monteras upp i de HockeyAllsvenska arenorna också. Skönt.

Första matchen med målkameror blir kvällens drabbning mellan Leksand och Oskarshamn, som ni kan följa i S24.

I början av säsongen var jag förundrad överatt så få matcher fick avgöras på straffar.

Nu är det andra tongångar: idag avgjordes tre av fyra matcher efter straffar.

Och det där med att plocka extrapoängen efter straffar kan vara viktigare än man tror. Inte bara för att det är värdefullt ur ett tabellperspektiv, men också för att det ger självförtroende och för att det känns som en seger.

Rögles mirakulösa vändning från 0-4 till 5-4 hade nog inte varit lika mäktig om Rögle sedan inte vunnit på straffar, en Moraseger efter straffar hade liksom förtagit lite av den mäktiga upphämtningen.

Eller för Malmö, som visserligen fick med sig en pinne mot Almtuna efter att ha kvitterat till 2-2, men jag tror ändå man hänger med huvudet för att förlorat ännu en hemmamatch, om än efter straffar.

Och jag tror inte Bofors gläds över att ha poäng i sex raka hemmamatcher, man vill ha sex raka segrar – nu blev det strafförlust mot Tingsryd efter att man tappat en 1-0-ledning skapad av nyblivne målmaskinen Johan Larsson.

Straffsegrar innebär poäng i tabellen – men är också en sak som ökar självförtroendet.

***

Egentligen ska det inte gå att hämta upp 0-4. Men det gjorde Rögle. Och man gjorde det på ett imponerande sätt.

Men nu har man gjort två riktigt svaga förstaperioder, först mot Borås då man inte orkade komma ikapp, och nu mot Mora då man faktiskt orkade resa sig. Men man har inte råd att hamna i de tidiga underlägena – det kommer straffa sig. Återstår att se hur man startar mot Almtuna på fredag.

***

Enda icke-straffmatchen idag var den mellan Växjö och Troja, där Troja åkte på tolfte raka nederlaget. Visst spelar Troja stundtals helt okej, men försvarsspelet är också under isen i många sekvenser, och då är inte konstigt att målen trillar in.

Nu har man släppt in sex mål i två raka matcher.

Jag tror Martin Karlsson är rejält frustrerad. Konstigt vore annat.

Igår hyllades Steve Saviano, idag riktas blickarna till en annan minilirare. Och han har inte fått så mycket uppmärksamhet här i bloggen heller.

Men som Mike skrev i en kommentar, Västerås franske sniper Damien Fleury är snabb som vinden. Inte Saviano-snabb i min bok, men nästintill. 

Tre fullträffar från Fleury mot Oskarshamn idag och därmed är han också seriens bäste målskytt och den förste att spräcka tiomålsplatån den här säsongen. I ett Västerås där importerna kommit och gått så har Fleury stått kvar och levererat – och han passar perfekt som spets i kedjan med svenska talangerna Dennis Rasmussen och Tobias Forsberg. En ytterst välbalanserad trio som levererar.

Fleury jämfördes ju av naturliga skäl med landsmannen Pierre-Edouard Bellemare, firad målskytt i Leksand och numera gjuten elitseriespelare i Skellefteå, när han värvades och även om Fleury inte har samma rivighet, så finns det elitseriepotential i Fleury också. Han är en spelare som gnistrar och som får saker att hända. 

Och han levererar kontinuerligt. Han har inte gått poänglös i två raka matcher på hela säsongen. Imponerande i ett Västerås som är upp och ner.

***

HockeyAllsvenskan är inne på ”andra rundan” där lagen möter varandra igen, men dagens möte var det första mellan Västerås och Oskarshamn. Det sistnämnda laget kallas ju ”Lilla Västerås” i vissa kretsar.

Ironiskt menat givetvist, men visst finns det ett uns av sanning.

Gamle stormålvakten i Västerås, Tommy Salo, är ju sportchef i Oskarshamn. Och inför den här säsongen gjorde klubben klart med Lasse Ivarsson som inledde fjolåret som tränare i Västerås. Och sedan värvade klubben målvakten Jens Holmström och backen Anton Mylläri som aldrig slog igenom i Västerås, men som blommat ut i Oskarshamn. Och nyligen kom ju också Andreas Valdix tillbaka till Oskarshamn, ifjol spelade han i… just det, Västerås. 

Alla de där hade nog gärna tvålat dit Västerås idag, men så blev det inte.

***

Den ständiga spelarkarusellen i Västerås är omdiskuterad. Senast ut är Juha Killholma, senast in är Modolånet Mathias Trygg.

Men även i Oskarshamn är det ommöbleringar på gång, och då snackar jag inte om någon Peter Forsberg-karusell. Nej, med nyförvärvet Viktor Sjödin oerhört nära en comeback är det överfullt av forwards och Tommy Salo har sagt att nästa vecka ryker en forward.

Vem?

Tja, Anton Persson och Joakim Hagelin fick inte vara med idag. Jag tror Hagelin ligger illa till. Anton Persson har sina skadeproblem under försäsongen emot sig, men är i form en klasspelare. Att göra sig av med honom tycker jag vore ett misstag. Men det står nog mellan de två. Och blir Persson ledig tror jag klubbar står på kö för att knyta upp honom, han är en stabil tredjecenter med spetskompetens i box play.

***

Förresten, finske backen Joonas Rönnberg satt på läktaren mot Västerås, ersatt av HV-lånet Tobias Jonsson i Oskarshamns backbesättning. Skada eller petning? Antagligen skada, eftersom IKO ”bara” hade 19 spelare ombytta.

***

Ratade Mora-backen Mikael Owilli fick inget kontrakt med Almtuna. Tämligen väntat. 

***

Och så tipset inför morgondagen:

Malmö – Almtuna 1
Rögle – Mora 1
Växjö – Troja 1
Bofors – Tingsryd 1

Var det så enkelt? 

Jo, Steve Saviano i Växjö är glödhet.

Efter tre poänglösa matcher slog den lille vindsnabbe amerikanen till igen idag med dubbla mål i 5-2-segern borta mot Malmö. Därmed spände smålänningarna återigen musklerna efter dubbla bortaförluster den gångna veckan, och visade att man fortfarande är ett lag för toppen.

Men den här Steve Saviano, han är tämligen unik. 

Han är bara 172 cm lång (till och med kortare än mig) men är ändå en fysiskt stark spelare, mycket tack vare sin inställning och sin låga tyngdpunkt, och han är snabb som vinden på rören. Ja, snabbast i HockeyAllsvenskan, utan tvekan. 

Han är ytterligare ett av alla dessa fynd som sportchefen Henrik Evertsson ständigt lyckas hitta. 

***

För er som inte har koll så gör Saviano sin andra sejour i Växjö. Han kom till klubben redan 2006 men spelade bara en och en halv månad innan han skadade sig i en bortamatch mot Rögle (visst var det en bruten fot…?). Saviano, som gjorde comeback i slutet av januari, hann bara med 24 matcher den säsongen. 

Året efter hamnade han i finska Tappara där han blev kvar under två år, dock utan att slå igenom.

Förra hösten signade han med Växjö igen. Gjorde en okej höst, men vaknade på allvar först under våren då han var grym stundtals.

Dock inte lika bra som han varit i höst. Just nu är Steve Saviano en av de hetaste spelarna i hela serien, trots att han är kortast (?). 

Elitseriematerial?

Utan tvekan. Han spelar i Elitserien nästa säsong, vare sig Växjö går dit eller inte.

***

Både Rögle och Malmö torskade idag, lagen som jag innan säsongen rankade som etta och tvåa. Det börjar bli dags att revidera det tipset, även om mycket av säsongen återstår. Gemensamt har lagen att de har problem i defensiven… Malmö med orörliget, Rögle med orutin. 

Just nu har jag lite svårt att se någon av dem i Kvalserien, speciellt sett till konkurrensen. 

***

Henrik Eriksson fortsätter leverera efter sågningen. Sjätte målet på fem matcher idag. 

Jag listade ju också Örebros Jon Palmebjörk som en besvikelse. Hans svar på tal? Mål i de två senaste matcherna. 

Ny månad, ny måndag, och nytt veckans lag.

Målvakt: Erik Hanses, Leksand
Comeback i Leksandsmålet den här veckan och passade då på att rädda Leksand undan förluster mot såväl Troja som Mora med några nyckelräddningar som sedermera ledde till Leksandsvändningar och vinster. 

Back: Johan Larsson, Bofors
Tre matcher i veckan, tre mål från Johan Larssons klubba (och en assist dessutom). Det räcker gott och väl för en plats i det här laget. Både mål- och poängbäst bland alla backar i serien numera.

Back: Joel Johansson, Troja/Ljungby
Imponerande yngling, vilket jag tjatat länge om. Tre poäng, ett mål och två ass, mot Örebro och totalt fyra poäng i veckan vilket nära nog innebar en fördubbling av säsongens poängskörd. Skräll-sexa i backarnas poängliga.

Forward: Henrik Eriksson, Borås
Fem mål på två matcher, varav ett suddenmål, ger givetvis en plats i veckans lag för den skottglade Henrik Eriksson. Har äntligen fått utdelning på sina chanser.

Forward: Johan Sjödell-Wiklander, Örebro
Och får Henrik Eriksson plats med sina fem mål, så får ”JSW” givetvis det också, eftersom han också prickade in fem mål i veckan. 38 poäng ifjol, redan 19 år. Fast ifjol spelade han med seriejumbon, nu spelar han med serieettan.

Forward: Jesper Ollas, Leksand
Den store poängräddaren i veckan. Kvittering och suddenmål mot Troja och sedan två effektiva straffar mot Mora. Ollas fixade dubbla extrapoäng för laget alltså, plus att han själv snittar en poäng per match.

… och ett hedersomnämnande till Henrik Löwdahl. Örebrokaptenen gjorde comeback efter en fotskada i veckan, och sköt först det matchvinnande målet mot Tingsryd innan han följde upp det med fem assist på två matcher. Örebros förstakedja, där Löwdahl centrar Johan Sjödell-Wiklander och Conny Strömberg, är het.

***

Dagens nyhet är att Leksand plockar in två spelare för att akuttäcka luckorna i laget (som uppstått på grund av skador och landslagsuppdrag). Dels veterancentern Fredrik Öberg, 38, dels Brynäscentern Sebastian Wännström, 19.

Wännström är intressant och kommer att bidra med en hel del under de två matcher han spelar.

Öberg är dock mer tveksam. Han har visst lirat någon match med Clemensnäs i ettan, men i övrigt ingenting sedan Björklövens säsongsavslutning ifjol.

Men visst, Öberg sköt väl ett hattrick mot Leksand i oktober för ett drygt år sedan, och det är det säkert några leksingar som minns, även om Löven förlorade. Men jag tycker inte att Öberg hade så mycket bensin kvar i tanken ifjol, även om han inte var ensam om att gå på tomgång i ett håglöst Löven.

Det ska bli skoj att se vad han kan göra, även om mina förväntningar är så gott som obefintliga. Jag tror inte att den forne storcentern har speciellt många genialiska passningar kvar i handlederna, tyvärr.

Det kändes som att lite, eller ganska mycket, magi försvann efter handskadan 2008. 

***

Missa inte Borås – Rögle på S24 ikväll, förresten. Tror på en riktigt underhållande match där. 

Och glöm inte att rösta på vilka matcher du vill se på S24 strax efter jul.