Det var någon som kallade Markus Svensson för den”nye Viktor Fasth” efter något framträdande under försäsongen.

Inget ont om årets nye AIK-keeper, men någon Viktor Fasth tror jag inte att han blir. Däremot har den vige burväktaren utan tvekan elitseriepotential (och är absolut inte elitseriens sämste andrekeeper).

Ni kan storyn vid det här laget:

Markus Svensson har haft en mardrömslik start på sitt elitserieäventyr. Han släppte tre puckar på en period i debutenoch blev utbytt. Och sedan, i sin andra match, fick han se HV71 vända 2-7 till seger med. Det kunde ha knäckte vem som helst. Det borde till och med ha knäckt vem som helst.

Därför var det oerhört roligt att se hans comeback i Oskarshamn idag – dit han är utlånad för att få matchträning och återupprätta sitt självförtroende – där han ledde sitt gamla lag till en 2-1-seger mot Södertälje. Svensson var enligt rapporterna säker, spelade stabilt och hade inget att göra på enda SSK-målet.

Starkt att gå in och leverera med tanke på de tunga elitseriematcherna.

Markus Svenssons bakgrund i Oskarshamn är lång. Han är född i Kalmar och kom tidigt till klubben, men det var först när han kom tillbaka till klubben från två säsonger i Mariestad som det lossnade. Då skulle han vara backup till finska förvärvet Ari Luostarinen, men konkurrerade tämligen omgående ut den finske veteranen och tog över förstaspaden.

Säsongen efter inledde han som etta och gjorde det okej, men tappade såsmåningom spaden till LHC-lånet Christian Engstrand.

Säsongen efter värvades han till Malmö som backup till Henrik Karlsson eftersom veteranfinnen Jani Hurme hade problem med ryggen. När Malmö sedan genomgick sin ekonomiska kris i januari försvann Karlsson till SSK och Svensson tog över förstaspaden – och den har han behållit fram till i våras då han värvades till AIK.

En lång och tuff resa alltså, och AIK-kontraktet var, tycker jag, välförtjänt.

Förhoppningsvis får ”Mackan” en boost av IKO-tiden och går in i elitserien och visar sin rätta klass.

***

Dragan Umicevic var okej i debuten med Malmö mot Örebro. Inte mer, inte mindre. Det syns att det finns mycket hockey i de där handlederna.

Mest anmärkningsvärt i den där matchen var väl annars Malmös slappa defensiv. Skärpning utkräves. Det var ju därför Jean-Luc Grand–Pierre värvades. För att man inte skulle vara slappa alltså.

***

Eric Himelfarb är stekhet. Kanadensaren (jag har ju skrivit om hans hela rygg tidigare) levererar poäng på löpande band. Hans assist till Magnus Häggströms mål idag var en delikatess. Lägg till hans dubbla mål och han har gjort 13 poäng på åtta matcher.

Comebackande Christopher Liljewall – som fick sitt genombrott ifjol – gjorde säsongsdebut efter skada, och kopierade Jakob Johanssons bedrift från förra matchen, det vill säga att lyckas notera poäng direkt i comebacken. Starkt!

Västerås? Jäkligt starkt att komma tillbaka från både 0-3 och 3-4. Och David Lundbohm fick äntligen näta. Viktigt för fortsättningen att få igång den skarpskjutande amerikanen.

***

Jesper Williamsson. Mål i tre raka matcher. Sensationellt bra av Trojabacken som bara gjorde ett enda mål på hela säsongen.

Fem raka viktorior för Troja nu efter 2-1 mot Mora. Impressive. Behöver inte säga mer.

***

Skönt trendbrott för Sundsvall idag när man fick första trean för hösten. Aatu Hämäläinen nätade igen, hans andra balja på tre matcher, och den finske snidaren kommer igång är esentiellt för laget eftersom det saknas offensiv kompetens.

Borås? Vet i fasen. Precis som ifjol så vimlar det av potential (och klass, tycker jag) men man får liksom inte ihop det. Skapar det skakiga ekonomiska läget darrningar ända ner på isen, månne?

***

Till sist: Bofors fortsätter att leverera.

Och speedkulan, energiknippet och duracellkaninen Fredrik Höggren har verkligen börjat leverera. Dubbla mål och överlag – enligt det jag hört – riktigt bra spel.

Hur länge ska det här hålla för värmlänningarna?