Jo, man kan väl säga att Oskarshamn (tre av de fyra senaste matcherna har slutat oavgjort) haft marginalerna på sin sida ett tag och att Malmö inte haft det (två raka uddamålsförluster).

Jaja, allt handlar inte om marginaler, det är tur, skicklighet och lite andra parametrar som spelar in också. Men idag, i Arena Oskarshamn där det tydligen slogs publikrekord, var det ombytta roller.

Malmö hade marginalerna, flytet och skickligheten på sin sida. Markus Svensson avvärjde en Mattias Guter-straff, laget visade upp ett sällan skådat dominant passningsspel i mittperioden och det var som att all energi som saknades mot Västerås och Borås rann ut i den här matchen. Malmö vann utan tvekan rättvist.

Oskarshamn var bra till en början, bland annat energi-Guter sprattlade omkring, men laget sjönk sedan tillbaka och fick stundtals inte låna pucken i mittperioden. Visst skapade man en del chanser och skulle nog ha tryckt in någon puck, men Markus Svensson var bra. Puckarna har studsat med IKO länge nu, kanske var det helt enkelt dags för en match där inte allt studsar lagets väg.

Ganska rolig match överlag med två lag med energi.

***

Jag har lite dåligt minne, men visst brukar Robin Alvarez styra in rätt många mål? Jag har sett honom arbeta med klubban i midjehöjd några gånger nu, och det är imponerande att se hur han alltid lyckats få till en styrning på pucken. 1-0-målet mot Oskarshamn var minsann läckert.

***

Jag har inte sett överdrivet mycket av Oskarshamn i höst faktiskt, men jag såg mer nu, och bland de nya så gillar jag helt klart Tero Konttinen. Han vågar minsann hålla i pucken och han gör det bra.

***

Min ”sågning” av Henrik Eriksson gav ju en ketchupeffekt, minst sagt. Två nya baljor mot Örebro idag, efter de tre målen senast.

Fast det räckte ju inte mot Örebro som är riktigt, riktigt bra. Laget berördes uppenbarligen inte av att förlora tre av fyra matcher i början av oktober, för nu har det blivit fyra raka segrar och en utdrygad serieledning.

Kan detta verkligen räcka hela vägen till en serieseger?

Varför inte?

Har man seriens bäste målvakt så räcker det fruktansvärt långt.

***

Johan Sjödell-Wiklander satte tre mål för Örebro idag. Snacka om scenförändring för honom – ifjol spelade han i sämsta laget Oskarshamn, nu spelar han i bästa laget Örebro.

Snacka om kontraster, vilket han också underströk när jag snackade med honom:

– Det är som natt och dag. Man spelar för att vinna och det är den bästa känslan, allt runtomkring i livet blir så mycket enklare då eftersom man får energi av sitt jobb. Men det var ett roligt år i Oskarshamn och de verkar ju ha fått ett lyft av att jag försvann, skrattar JSW.

Ingen har väl undgått att Leksand signade Jared Aulin idag?

En helt klart meriterad spelare och kanske den sista spetsen som laget behöver för att kliva upp ett par pinnhål i tabellen.

Då är bara frågan hur han ska användas. Med Ken Andre Olimb på skadelistan för tillfället (han lär väl missa nästa vecka också om jag förstått det rätt) finns en given öppning. Däremot tycker jag inte att han ska skolas in i Olimbs lucka mellan Bergenström och Ollas, den formationen borde hållas intakt. 

Aulin borde istället användas till att få igång i första hand Jussi Pesonen. Med Daniel Hermansson på andra flanken. 

Aulin ska ju ha en bra blick för spelet och ett vasst passningsspel, och kan Pesonen få rätt mackor så borde han kunna bli en storskytt i HockeyAllsvenskan. Pesonen har ju betydligt mer i kroppen än han visat hittills.

”Herminator” gör ju ofta sina mål ändå, men kan också han få offensivt understöd av Aulin så kan nog han lyfta sig ytterligare en nivå till.

Med Bergenström-Olimb-Ollas och Pesonen-Aulin-Hermansson torde Leksand ha två kedjor som bär laget offensivt. 

Sedan får Hägglund och Alcén riva vidare lägre ner i hierarkin med ungtupparna. 

Skönt för Leksand att veta att man har en joker i Tomas Kollar också. När han väl är fit for fight, när det nu blir (…?), så är han en perfekt katalysator för en kedja som inte fungerar, då han kan gå in och riva och slita igång en hackande trio. 

***

Också en transfernyhet från igår: Troja lånar in spelskicklige AIK-backen Filip Olsson.

Bara ett par korta reflektioner denna spellediga dag då jag ska svika min HockeyAllsvenska nördighet för att se säsongens första live-match i Elitserien, om det nu är något att hänga i julgranen. Nåväl, kvällen ska i alla fall tillbringas i Kinnarps Arena.

***

Det blev en hel del uppmärksamhet när Borås och Frölunda gjorde en  ”trejd”, Linus Fagemo till Frölunda och William Wallén till Borås.

Visserligen är det den relativt nykomponerade ”gubbkedjan” med Fagemo, Jens Karlsson och Mattias Remstam som har fått Borås maskineri att rulla igång, men rent hockeymässigt så känns inte bytet som en nedrustning av lagets slagstyrka. Däremot kan man ifrågasätta idéen med att byta överhuvudtaget.

Ifjol tappade Borås Jens Karlsson till Frölunda i januari, och därmed var också lagets chanser att nå Playoff grusade. Och nu skeppas alltså veteranen Linus Fagemo samma väg (det är väl sagt till 31 oktober i första hand, men kan förlängas), och även om jag inte hört suppportrarnas röst i Borås, så antar jag att de är något fyllda av frusteration. Fagemo är ju trots allt Borås spelare, precis som Jens Karlsson var ifjol, och ändå försvinner han till Frölunda. Borås jakt på topplaceringar och avancemang känns aningens andefattigt och meningslöst när de bästa spelarna ändå bara sticker till Frölunda mitt under säsongen, och det måste ju inte minst vara tradigt för supportrar att veta att ens klubb kan dräneras på spetsspelade bara så där.

Backen Richard Demén-Willaume spelade ju också med Frölunda i början av säsongen, trots att det gick knackigt för Borås. Vad sänder det ut för signaler?

Men så har ju det där förbaskade myntet två sidor också.

Borås samarbete med Frölunda är djupare än att man byter spelare och att Borås förstärks av duktiga juniorer. Jag har förstått det som att Frölunda även investerat pengar i Borås spelartrupp, pengar som bland annat gått till att finansiera Jens Karlsson. Och utan Jens Karlsson är Borås inget playofflag.

Man kan tycka vad man vill om Borås och Frölundas samarbete. Faktum är att Borås idag har ett lag med egna spelare som kan hävda sig i HockeyAllsvenskan – men man har det tack vare Frölundas pengar.

I längden tror jag inte att lösningen som den ser ut nu är hållbar, speciellt inte om Borås vill bygga upp en bas av fans i det där fotbollstokiga området. Tappar laget sina bästa spelare till en samarbetsklubb känns det ganska meningslöst, i alla fall ur min synvinkel. Samarbetet borde innebära att Frölunda kan matcha vissa av sina juniorer, och spelare med skralt med istid, i Borås under vissa perioder, inte att man går in och plockar någon av lagets bästa spelare.

Hur skoj är det att komma till hallen inför match och få höra att stjärnan ska spela i Frölunda i en månad framöver?

***

Mer Elitserien, för nu har jag hört ett par rykten som säger att elitserieklubbar rycker i Johan Ryno.

Jag hoppas verkligen att han stannar i Oskarshamn hela säsongen. Jag tror han är lite bränd av de senaste säsongernas turbulens, och hoppas att han tar ett år i IKO där han får vara den lysande stjärnan, där han får bygga upp självförtroendet. Jag tror han skulle stärkas av det.

Ryno har ju inte gjort någon hemlighet av att han vill tillbaka till Elitserien, och där hör han också hemma… nästa säsong.

Jag gjorde förresten en intervju med Ryno inför säsongen och kunde inte låta bli att säga att jag tror att han vinner poängligan.

– Tror du?, svarade han nästan förvånad över frågan.

– Jag hoppas att laget går riktigt bra och går laget bra samtidigt som jag får spela mycket så kommer jag troligtvis att göra många poäng. Vinna poängligan är inte viktigt för mig, att vi gör en bra säsong med laget är det viktiga.

Det går bra för Oskarshamn och det går bra för Johan Ryno.

Måtte han stanna i serien säsongen ut, just nu är han en av de klarast lysande stjärnorna.

Ifjol: Sex mål på 52 matcher.

I år: Fem mål på 14 matcher.

Backen Johan Larsson har i skymundan via mål både senast mot Sundsvall och nu mot Almtuna klivit fram som HockeyAllsvenskans bäste back målmässigt. 

Den här Boforskillen har varit på gång ett tag. Jag minns året innan han stack till Frankrike och Briancon då det kändes som att han var på gång, men att han aldrig tog hela klivet ut och blev en fullfjädrad toppback. Hösten ifjol var inte så där lysande heller, men sedan så fick han ordning på sitt spel – och nu är han riktigt bra. 

I alla fall offensivt med sin fina bössa.

Han är också -2 och jag har sett ett par hemska indianare, men det känns som att Johan Larsson är på gång och detta är en kille med elitseriepotential. 

Tränaren Sam Hallam sade till mig att man kan se redan innan en match om Larsson kommer vara bra eller mindre bra. Okej, det var kanske lite väl att dra det till sin spets, men numera verkar Larsson har en seriös inställning och är redo för varje match. Ja, så ser det ut från sidan och ur min synvinkel i alla fall, även om jag sett långt ifrån alla BIK-matcher. Och vad som händer bakom kulisserna vet jag inte.

Vad man dock inte kan sopa undan är hur viktiga mål han gjort.

– Han smällde in det vinstgivande 3-2-målet borta mot Malmö

– Han smällde in sudden-vinstmålet mot Troja

Johan Larsson betyder mycket för Bofors just nu. 

***

Det är många otäcka skador nuförtiden. Idag tänker vi givetvis på Viktor Lindgren som brakade in i sargen mot Växjö, dock utan några oschyssta inslag. Han drabbades tydligen ”bara” av en hjärnskakning, tack och lov. 

Undrar hur Växjömålvakten Christoffer Bengtsberg kände sig när han såg incidenten. Han var ju med om något liknande mot Oskarshamn för snart en månad sedan, och klarade sig med en öm nacke efter att ha blivit olyckligt inkörd i sin egen målbur och sedan brakat i isen. 

Tidigare under säsongen så åkte ju unge Röglebacken Jonathan Zaar in i sargen och skadade några kotor. Och Andreas Lindh fick ansiktet ommöblerat av en axel (eller var det kanske en målbur…?). För att inte tala om Micke Nylander, om vi nu ska röra oss utanför HockeyAllsvenskan.

Tack och lov är den gemensamma nämnaren att ingen blivit allvarligt skadad, det vill säga fått några men. 

***

En kille som jag målade upp som en negativ överraskning igår gav onekligen svar på tal idag. Henrik Eriksson sopade in tre mål för Borås mot Malmö och såg till att västgötarna tog sin fjärde seger på fem matcher. 

Den där killen har ett vasst skott som han gärna använder och han är en sniper av klass, skönt att det börjar lossna för honom. Han har kapacitet att skjuta över 20 mål. Lätt.

***

Troja har minsann ryckt upp sig spelmässigt. Idag mot Leksand gjorde man en kanonmatch, i alla fall i de sekvenser som jag såg, och man kunde ha avgjort matchen också. Man hade några riktigt vassa lägen i slutet och Adam Miller såg pigg ut. Han vågar utmana, han vågar bryta mönster. 

Centern, som är inlånad (?) från finska Ässät, ska provspela i fyra matcher. Nu har han spelat tre. Besked om hans framtid är att vänta inom kort alltså. 

Leksand kan tacka Jesper Ollas för sina två pinnar, förresten. 

***

Och vilka misstag vi fick se i Dackehallen. Robin Jacobssons katastrofala puckbehandling som resulterade i Henrik Löwdahls friläge och 2-0 avgjorde matchen. ”Ropocop” sover säkerligen inte gott inatt. Tingsryd har inte råd med sådant med tanke på tabelläget. 

Stefan Wargs pass var inte lika illa, utan snarare bra läst av Simon Stark, men visst var det också ett misstag. 

Okej, nu har vi tickat en bra bit in på serien så nu börjar man kunna se vissa linjer, både i spel och i tabell. 

Jag tänkte plocka ut en positiv och en negativ spelaröverraskning i varje lag (och ja, jag ska hålla mig till en spelare i varje lag och inte babbla på om många som jag har en tendens att göra). Och nu snackar vi överraskningar, personliga sådana. Att Michal Zajkowski är seriens bäste målvakt eller att Calle Söderberg leder poängligan är inte överraskningar för mig, till exempel. 

Nåväl, de positiva och negativa överraskningarna för mig i lagen så långt.

***

Almtuna

Positiv: Det får bli unge centern Tobias Hage som varit ruggigt bra i fjärdekedjan med rivjärnen Rickard Rollin-Carlsson och Johan Berggren. Jag trodde inte att han skulle få spela så mycket och så bra.

Negativ: Nja, irrationella AIK-förvärvet Jonas Westerling har inte levt upp till kraven, varken spel- eller poängmässigt. 

Bofors

Positiv: Backen Johan Larsson är en humörspelare, och visst har jag sett felpassningar, men jag tycker ändå han gått framåt en hel del. 

Negativ: Får ändå bli Markus Persson som inte lyckats övertyga någon i ledarstaben om sin storhet ännu. Har inte fått spela överdrivet mycket och inte matchats i offensiva situationer, men istid är något man förtjänar.

Borås

Positiv: Jag har alltid gillat Rasmus Ericsson och hans allroundstil, men jag trodde inte att han skulle blomstra offensivt som han gjort i början av den här säsongen. 

Negativ: Jag hade förväntat mig en målmässig explosion av Henrik Eriksson. Men nej, det har det inte blivit. Blott två mål på tolv matcher än så länge.

Leksand

Positiv: Fansen hoppades på att Ken Andre Olimb skulle vara bra, men så här bra tror jag ingen trodde att han skulle vara. Jag hade en floppvarning på honom innan säsongen, men den har man ju fått sudda ut ganska rejält. Motor i toppkedjan med Jens Bergenström och Jesper Ollas.

Negativ: Nej, det vill inte lossna helt och hållet för Jussi Pesonen. Jag trodde han skulle må bra av att hamna mer i rampljuset efter Pelle Prestbergs försvinnande, men målen vill ändå inte trilla in så ofta som man kan kräva av finländaren.

Malmö

Positiv: Jag tycker att Robin Weihager mer och mer växer i kostymen som försteback. Förra hösten var han fortfarande valpig, nu är han resolut, och jag är positivt överraskad. Och han skjuter som en häst sparkar.

Negativ: Får ändå säga comebackande Mikael Wahlberg som sett ganska trög ut. ”Sälen” är bra i box play, men har inte fått ut något alls offensivt. Förhoppningsvis ger skadeuppehållet ny energi. 

Mora

Positiv: Power forwarden Henrik Eriksson som ifjol slet och slet utan utdelning, men som i år fått ordning på effektiviteten. Trodde han skulle få harva i fjärdekedjan, men så har det inte blivit.

Negativ: Finns några att välja mellan, men jag säger lagkaptenen Niklas Fogström – ifjol en av seriens bästa playmakers, nu stämmer inte passningsspelet alls på samma sätt. Spelmässigt okej, poängmässigt underkänd. 

Oskarshamn

Positiv: Bara att välja och vraka. Att Johan Ryno skulle få en nytändning av återkomsten till Oskarshamn var väntat, men att han skulle vara SÅ här bra är en stor överraskning. 

Negativ: Jag trodde Tobias Holm skulle kunna visa mer än det han gjorde innan han fick gå. Men visst är han ursäktad på grund av bakgrunden med hjärntumören. 

Rögle

Positiv: Måste ändå säga Christopher Liljewall, som jag inte varit så förtjust i tidigare. Han har tagit sitt spel till en ny nivå med sitt fina slit. 

Negativ: Får ändå bli lagkaptenen Andrée Brendheden som inte varit i närheten av sin kapacitet. Delvis ursäktad på grund av sina fot- och ljumskproblem. Jag trodde på skåningen som skyttekung i år.

Sundsvall

Positiv: Lätt att plocka en målvakt, men jag måste säga Gustaf Thorell. Ganska slät figur i Bofors ifjol, men har en helt annan energi i år och det ser riktigt bra ut, både spel- och poängmässigt.

Negativ: Han har haft det trögt sedan han lämnade Sundsvall, och även om jag sett bra spelmässiga insatser så undrar jag vad som hänt med Niklas Zetterström tidigare så fina målsinne? Bortblåst, uppenbarligen. Ändå spelar Sundsvall den kontringshockey som borde passa honom som handen i handsken.

Tingsryd

Positiv: Simon Stark som visat att han håller i HockeyAllsvenskan. Jobbar kopiöst och har också fått utdelning till skillnad från majoriteten av sina lagkamrater.

Negativ: Jag vet inte hur Henrik Thegel hamnade i onåd hos tränarna, men han har verkligen inte fått speciellt mycket förtroende. Synd, jag trodde Thegel skulle kliva fram som en av de stora målskyttarna hos nykomlingen.

Troja/Ljungby

Positiv: Joel Johansson, den unge backen som satt på bänken ifjol men som slog igenom under försäsongen och som under seriestarten visat att det inte var någon tillfällighet. 

Negativ: Daniel Håkansson var inte bra ifjol, och han är inte bra nu… jag trodde han hade mer att ge. Nåväl, första målet kom senast, nu kan det bara bli bättre. 

Västerås

Positiv: Helt klart Fredrik Johansson, som varit en ganska soft och anonym grovarbetare tidigare men som i och med en förflyttning ut på kanten i Västerås upplever ett uppsving. 

Negativ: Nej, Juha Kiilholma har inte blivit den förstärkning jag trodde att han skulle bli, med tanke på hans fina sejour i Arboga. Fyra i centerhierarkin och noll mål på 13 matcher. 

Växjö

Positiv: Erik Josefsson som bara växer och växer. Vikarierande lagkapten, motor och numera också offensivt effektiv center som lirar power play… det trodde jag inte att han hade i sig. 

Negativ: För två år sedan var Anders Eriksson elitserieaktuell i Borås, nu har han halkat ner som fjärdecenter – om än en bra sådan – i Växjö. Hade förväntat mig mer.

Örebro

Positiv: Med bakgrund av de mindre lyckade importerna ifjol (jo, det fanns ett par undantag) så hade jag inga höga förhoppningar på Ryan Gunderson, men han är verkligen en offensiv back av yppersta klass.

Negativ: Nog var det inte helt oväntat att Jon Palmebjörks målskörd skulle sjunka med ökad konkurrens i Örebro jämfört med Sundsvall, men en fullträff på tolv matcher är alldeles för svagt. 

Då så – vilka är era största positiva och negativa överraskningar i respektive lag? 

***

Och tipset inför morgondagens sex matcher:

Sundsvall – Mora 2
Leksand – Troja/Ljungby 1 (sänds i S24)
Malmö – Borås 1
Rögle – Växjö X (sänds i S24)
Tingsryd – Örebro X
Bofors – Almtuna 1 

Inte helt enkelt. Leksand ska ju vinna hemma och jag tror inte att Malmö slarvar bort en hemmamatch till. Mora är oerhört svåranalyserade, men jag tror ändå att de kan rå på Sundsvall borta. Rögle gjorde en riktigt bra match i två perioder mot Örebro senast utan att få med sig poäng, men de kommer istället hemma mot Växjö som kanske är på väg mot en liten dipp formmässigt. Tingsryd känns lite på gång, och kan nog gneta till sig minst en poäng mot Örebro i Dackehallen där man är starka. 

Och tillagt då (tack Henrik), Bofors mot Almtuna, och där tror jag på värmländsk seger. 

Samtliga fyra matcher under måndagen slutade med uddamålsresultat, vilket är ett tecken på hur jämn serien faktiskt är.

Kvällen i Malmö Arena tillhörde gästen Evan McGrath som med sina två mål gav Västerås segern mot Malmö.

McGrath var onekligen en centralfigur. Tre utvisningar varav Malmö utnyttjade två till att göra mål, två mål från den egna klubban – båda oerhört viktiga, en grym power play-assist som friställde Kalle Olsson till 1-1 och en hel del annat: som en missad jättechans efter en Fredrik Johansson-framspelning och ett humör som höll på att brisera vid tredje utvisningen.

McGrath var onekligen i centrum – på många olika sätt och vis.

***

En annan kille som var i centrum var onekligen Calle Söderberg.

Han som kan vara loj, osynlig och… alldeles, alldeles underbar.

Calle stod för matchens prestation när han lurade brallorna av juniorbacken Robin Nilsson nere i sarghörnet. Därefter vandrade han in mot mål och omringad av gulsvarta motståndare frispelade Söderberg snyggt Victor Svensson på den bortre stolpen och han kunde enkelt stöta in 2-2-målet.

Sedan drev Calle också upp på kanten och severerade en centralt framstörtande dansk raket i form av Morten Green som gjorde 3-2.

Det var Calle Söderberg-show när den är som bäst, och det kändes som att det var matchavgörande. Och det hade det blivit, om det nu inte varit för den där McGrath.

***

Annars såg jag ut lite som den där gapande Com Hem-katten när jag såg att Sundsvalls Martin Sandgren avgjorde på straffar mot Bofors. Jag var tvungen att checka både två och tre gånger om det verkligen stämde. Den där retstickan som alla motståndare hatar har bara gjort två mål på hela den här säsongen – båda är avgörande straffmål mot Bofors. Osannolikt.

***

Oturen grinar minsann Troja i ansiktet. Enligt rapporter från Ljungby så spelade inte Oskarshamn så där jättebra, men man hade starkt målvaktsspel och man hade Johan Ryno. Det räckte liksom. Troja tappade både 2-0 och 3-2 och fick bara en pinne.

Roligast i Troja? Att Daniel Håkansson äntligen gjorde mål igen. Han satte första för säsongen i första perioden… Troja, Martin Karlsson och hela Ljungby hoppas nog att det är starten för Mr Trojas återuppvaknande.

***

Växjö mot Borås brukar rendera i smålänsk seger, så och idag. Två power play-mål av power play-specialisterna, ett Daniel Åhsberg-mål samt storspel av målvakten Oscar Alsenfelt räckte till tre poäng.

***

Förresten, på tal om McGrath. Jag är hänförd och imponerad av den professionalism som nordamerikaner i ishockey utstrålar. Vi svenskar är ju duktiga på att tacka för allt möjligt, men det är minsann amerikanerna också, i alla fall alla de jag intervjuat.

I höst har jag bland annat snackat med Mark Hurtubise, Matt Davidson, Steve Saviano och idag Evan McGrath och intrycket är detsamma: nordamerikanerna gillar uppmärksamheten, svarar alltid utförligt på alla frågor och vill knappt att man ska gå när man inte har mer att fråga om.

Jag var lite skeptisk till McGrath först, men idag visade han verkligen klass.

Och han trivs i Sverige.

– Det var tuftt att komma över först för man visste inte vad man skulle vänta sig, men det har varit fantastiskt och skoj för både mig och min flickvän, berättade Evan för mig, och medgav också att han haft mycket hjälp av landsmannen Jason Walters.

– Han är en av mina bästa vänner i laget och vi spenderar mycket tid tillsammans. Han hjälpte mig med allt som jag behövde hjälp med när jag kom, så han är en riktigt bra ny vän som jag har fått.

Vilket också understryker att om man ska ha ha en transatlant i laget så är det lika bra att skaffa två. Inte bara för spelarna själva, utan även för deras familjer. Det underlättar helt klart acklimatiseringen.

Måndag igen och i väntan på kvällens fyra matcher avverkar vi veckans lag:

Målvakt: Michal Zajkowski, Örebro
Fortsätter rada upp stormatcher. Visserligen var Växjö tämligen tamt i 4-1-vinsten, men det blåste värre mot Rögle, men ”Zacke” höll tätt i en intensiv andra period och var en av nyckelfigurerna bakom 4-2-vinsten.

Back: Patrik Hersley, Malmö
Ja, det är ju inget snack efter den här veckan. Sudden-målskytt mot Mora, assist till kvitteringspucken samt distinkt målskytt vid avgörande straffen mot Leksand och sedan en riktigt rökare vid 4-0-målet mot Troja. Sex poäng på tre matcher.

Back: Victor Bartley, Rögle
Börja växa i kostymen och är seriens vassaste back på skridskorna. Snyggt solomål mot Örebro och två poäng på två matcher i veckan.

Forward: Henrik Eriksson, Mora
Power forward som verkligen hittat målformen. Tre mål och fyra poäng på två matcher i veckan – men borde, enligt rapporterna, fått ett mål till mot Västerås – en fullträff som blev underkänd.

Forward: Johan Sjödell-Wiklander, Örebro
Det sprakar om JSW just nu. Poängmakaren satte två distinkta strutar mot Rögle och spelade fram till tre mål mot Växjö. JSW och Conny Strömberg visar att de kan leverera utan Henrik Löwdahl också.

Forward: Mark Hurtubise, Almtuna
Kanadensaren har räddat Almtuna i veckan. Mål och assist plus den avgörande straffen mot Oskarshamn och sedan dubbelassist när Almtuna hämtade upp 0-2 till 2-2 mot Tingsryd.

… och ett hedersomnämnande till Västerås kanadensare Jason Walters och Evan McGrath som börjat växla upp. Tre mål vardera på två matcher i veckan.

***

OT-Christian funderade kring hur lång HockeyAllsvenskans längsta poängsvit är, med bakgrund av Mattias Guters svit om tio raka matcher med poäng.

Jag var därför tvungen att dyka ner i mitt eget statistikarkiv, som sträcker sig bak till säsongen 2006/07.

Och jag är ledsen Mattias Guter, men du har en bit kvar till ett rekord.

Anledningen stavas Västerås duo Pär Arlbrandt och Niklas Olausson som fullkomligt dominerade HockeyAllsvenskan för två säsonger sedan. Tillsammans gjorde de 148 poäng på en säsong!

Pär Arlbrandt gjorde poäng 21 raka matcher (missade tre matcher på grund av skada mitt i sviten, men gjorde poäng i sina 21 raka matcher). Hade inte säsongen tagit slut så hade kanske sviten blivit ännu längre… Niklas Olausson gjorde poäng i 17 raka matcher, poänglös i en, och sedan poäng i 17 raka matcher till. Snacka om imponerande sviter.

Ifjol var Conny Strömberg bäst med poäng i 15 raka matcher. Han hade också ytterligare en svit om poäng i tio raka matcher.

Bäste back i mina rullor är Jan Huokko, som gjort poäng i tolv raka matcher som bäst.

Men Guter är i alla fall bäst den här säsongen, och sviten lever ju.

Näst bäst med en levande svit är lagkamraten Johan Ryno som har poäng i åtta raka matcher. Malmös Patrik Hersley och Morten Green, samt Trojas Sami Sandell, skuggar med levande sviter om sex raka poängmatcher.

***

Tilläggas om sviterna kan ju säga att det är min egen inofficiella statistik. Den förs efter swehockey, men ibland blir det sena korrigeringar som jag inte får med… men det handlar oftast om tillagda assists, inte att poäng tas bort.

Jag har tjatat ganska mycket om hur bra jag tycker att Ted Brithén i Rögle är, men jag kan inte låta bli att dra det en vända till efter vad jag sett i Behrn Arena idag.

Jag tycker han spelar grymt moget, och passet till Simon Olssons 1-2-mål var oerhört läckert. 

Det är inte helt enkelt för den här andra generationens spelare, eller vad vi ska kalla dem som har en känd hockeypappa, att komma in och leverera. Vare sig de vill eller inte så lever de i jämförelsen med sin pappa. Man bedöms efter vad sin pappa gjorde, vilket inte alltid är helt rättvist.

Fast nu är det lite annorlunda för Ted i och för sig, eftersom pappa Jim Brithén mest är känd som tränare och inte spelare. 

Ändock: det är ofta att pappa Jim nämns när Ted kommer på tal.

Men sedan finns de här enorma fördelarna också. Jag har snackat med Ted, som för övrigt verkar stå stadigt med fötterna på jorden och vara en ytterst ödmjuk person, som understryker betydelsen av att ha en hockeyintresserad pappa som man kan snacka med om allt som har med hockey att göra. Jim kan ju det mesta – något som både hjälpt och inspirerat Ted. 

Ted förresten, han är en kommande elitseriecenter. Inget snack om saken. 

***

Det finns några spelare i HockeyAllsvenskan som verkligen har tuffa krav att leva upp till.

Som Adam Rundqvist i Borås, son till NHL- och landslagslegenden Thomas Rundqvist. 

Fast Leksands rivige forward David Åslin har det ganska bekvämt – att jämföra honom med pappa Peter, som var målvakt, är minsann inte enkelt.

***

På tal om legendarsöner, när kontaktar Bofors den från Washington Capitals flyende Anton Gustafsson, son till Bengt-Åke Gustafsson? Visserligen har laget gjort klart med en toppcenter i form av Eetu Qvist, men visst skulle man kunna göra plats för hemmasonen Anton också, om det fanns en öppning?

***

Matchen mellan Örebro och Rögle ikväll var underhållande. Och som vanligt är det fascinerande att se scenförändringarna mellan perioderna. 

Örebro var överlägsna i första. Rögle var överlägsna i andra. Och i tredje körde båda på och bjöd på stor underhållning.

Oavgjort hade varit mest rättvist, men Örebros spets avgjorde. 

Men det kunde varit tvärtom. Rögles trollgubbe Simon Olsson hade två frilägen – ena gången tappade han pucken och andra gången kom han aldrig till avslut – som kunde ha gett matchen ett annat ansikte.

***

Imorgon sitter jag i Malmö Arena och ser hemmalaget Malmö ta sig an Västerås. Det har ju bildats en kvintett lag i toppen av serien (Örebro, Växjö, Oskarshamn, Leksand och Malmö) som kan skapa ett gap nedåt om de håller i. Vinner femman Malmö mot sexan Västerås kommer det skilja sju poäng mellan lagen.

Viktigt för Västerås alltså… förlorar man tappar man ordentligt på tätkvintetten. 

Morgondagens matcher med tips:

Troja-Ljungby – Oskarshamn X
Växjö – Borås 1
Malmö – Västerås 1
Sundsvall – Bofors 1

Det blir en intressant debut i Ljungby, där Oskarshamn lånat in HV71-forwarden Simon Önerud i två veckor – Önerud spelade fyra matcher med Troja ifjol, och får alltså debutera med IKO mot sin gamla klubb. Någon gång måste det komma poäng för Troja, och varför inte när det ser som mest hopplöst ut, med ett gästande lag i toppform?  

Jo, det blev ganska många intryck av den här intensiva lördagseftermiddagen och kvällen. 

Vi kör lite korta tankar, helt enkelt: 

– Såg merparten av matchen mellan Troja och Malmö, och jag tycker ändå att Adam Miller såg pigg ut även om det blev en del felbeslut. Ge honom någon match till, så kan han säkert bli en injektion. 

– Malmös 1992-lina med Sebastian Dyk, Victor Öhman och Pathrik Westerholm är roliga att titta på, och skoj att det var de som fick inleda den andra periodens målkavalkad. 

– Mora och Västerås är seriens mest oförutsägbara lag, och det var det kanske inte konstigt att mötet dem emellan i FM Mattsson Arena skulle bli en oförutsägbar historia. Rapporterna, och matchvinnaren Martin Johansson, säger att det kunde gått hur som helst… ungefär som det brukar vara för Mora och Västerås alltså. Ibland briljant, ibland under isen… den här gången drog Mora längsta strået.

– Skoj att Patrik Andersson äntligen fick säsongsdebutera. OHL-förvärvet har haft en hjärnskakning vilket förhindrat hans Moradebut och han har säkert våndats på läktaren med tanke på Moras tendens att bjuda på mål. Nu fick han vinna direkt i alla fall.

– Jason Walters är i målform. Hans mål mot Mora betyder att han gjort mål i fyra raka matcher.

– Jesper Ollas måste vara HockeyAllsvenskans bästa box play-spelare. Hans arbete mot Växjö var anmärkningsvärt bra. 

– … och hur bra är inte Växjös transatlanter offensivt? Både Josh Soares och David Lundbohms avslut bakom Patrick Galbarith var magnifika. Och matchvinnande. Växjö blir onekligen svårstoppade den här säsongen.

– Grattis Alexander Johansson, som gjorde sin 500:e match för Oskarshamn mot Bofors. Och grattis Andreas Valdix, som i samma match gjorde sitt första mål för IKO sedan comebacken. Och grattis Oskarshamn – nu är ni, otroligt nog, trea i tabellen.

***

Kom och tänka på att det var synd att Eetu Qvist inte fanns med i Bofors match mot Oskarshamn – det hade varit något om han debuterat mot sin gamla klubb. Debut väntas först nästa vecka. 

***

Jag lider med Troja/Ljungby som är seriejumbo med åtta raka nederlag. 

Sportchefen Jerry Andersson har koll på läget – läs hans krönika på klubbens hemsida. Det är sällan sportchefer så tydligt skriver vad de tycker bara rakt ut, men jag gillar det starkt. Heter man Ossi Pellinen eller Sebastian Ellerstad och inte presterar, så vet man om det, och då gör det inget att Troja-Jerry skriver det rakt ut heller.

Spelarna ska inte se det som negativ kritik, utan en uppmaning om att det är dags att börja prestera. 

Nu har jag inte sett matchen i Uppsala, men visst var det på tiden att Jari Kauppila steg fram som den matchavgörande spetskompetens han ska vara i Tingsryd.

Ett mål under ordinarie tid och två satta straffar på två försök. 

Sportchefen Anders Gustavsson sade ju att David Fredriksson värvades för att få fart på redan befintliga målskyttar i truppen. Tre matcher med Kauppila i samma kedja, tre mål från Kauppila (okej, en på straff) under den tiden (innan hade han noll fullträffar).

Och skönt trendbrott för Tingsryd, även om det givetvis är bittert att tappa en 2-1-ledning i slutminuten.

Och skönt att få extrapoängen, för vinst är vinst oavsett hur den kommer till, och det tror jag spelarna känner. Nu släpper nog lite av pressen, och det var nog nödvändigt med tanke på att de två kommande hemmamatcherna spelas mot topplagen Örebro och Växjö.

Och skönt att det var just Jari Kauppila som avgjorde – nu kanske han får det att lossna på allvar. 

***

I Almtuna noterar vi att 2-2-skytten Fredrik Abrahamsson sköt sitt fjärde mål på fem matcher. Och det efter att ha varit mål- och poänglös i säsongens sju första matcher. 

Börjar ”Abris” månne hitta in i nya Almtuna, och det svenska tempot, efter turen i Norge?

***

Leksand nobbade Linköpingssuccén Matt Murley eftersom man letade efter en center. Men visst vore Murley en perfect fit i Malmö? 

Laget har börjat få kemi i sina två toppkedjor, men ska man uppåt i tabellen, och i förlängningen utmana om en elitserieplats, måste man få in mer kvalitet i tredjekedjan. Där kan Murley passa perfekt. 

Om nu inte Tingsryd vill hugga. Det skulle inte förvåna. 

***

Det har blivit ganska mycket Mora på sistone, men en sväng till. 

Nu har klubben gjort sig av med Erik Lindberg (det var visst något ”hemligt” tryout-kontrakt som han hade), Brede Csiszar och Mikael Owilli, där de två förstnämnda får anses vara nyckelvärvningarna på backsidan inför säsongen. 

Det var inga skrällar eftersom Lindberg inte rosat marknaden tidigare i serien och Csiszar inte satte några avtryck i vårens VM, men jag ska inte vara efterklok. Patrik Andersson, som enligt Harald Lückner var lagets bäste back under försäsongen, har ännu inte säsongsdebuterat på grund av en hjärnskakning, så hans bedömning återstår. 

Men ändå: backscoutingen måste få underkänt. 

Anmärkningsvärt att backsidan redan en femtedel in i serien är helrenoverad. Nykomlingarna Aki Heino, Dan Iliakis och Simon Löf är lagets topp-3 på backsidan just nu. Hur hade Mora stått sig om de varit med från början? Betydligt bättre. 

Nåväl, jag tror inte på Mora i Playoff, men det blir ingen bottenstrid heller. 

***

Tips inför morgondagens matcher: 

Mora – Västerås 1
Troja-Ljungby – Malmö X (som vi ser i S24)
Oskarshamn – Bofors 1
Växjö – Leksand X

Svårtippat, men jag tror Troja är svårslaget hemma… ju fler förluster man samlar på sig, desto närmare kommer man en vinst. Om allt går enligt planerna så ska ju Adam Miller debutera för Troja också, det ska bli intressant att se vad han kan åstadkomma. 

Oskarshamn vinner, Mora likaså. Toppmötet i Växjö har stor kryssvarning mellan två revanschsugna lag, Växjö tar extrapinnen.