För fem år sedan såg närmare en miljon tv-tittare upplösningen av finalen i mellan Sverige och Kanada trots att den sändes i SVT24.
En halv miljon tittare såg när Juniorkronorna vann sitt senaste guld, 2012, trots att finalen startade klockan två på natten.

JVM har blivit en tittarsuccé och nu avgörs turneringen på hemmaplan.

Anledningen till att så många har fastnat för JVM är förstås underhållningsvärdet.
Det spelas en öppen, fysisk och naiv ishockey. Spelarna är minst lika snabba och skickliga som världseliten på seniornivå, men en inte lika stor intelligens gör att spelet oftast blir chansartat.

Och i årets upplaga av JVM ställer Sverige dessutom upp med en av tidernas bästa årskull. 94:orna.

Elias Lindholm, Hampus Lindholm och Filip Forsberg är redan NHL-spelare. Men just av den anledningen är det också mycket tveksamt att respektive NHL-klubb släpper trion till JVM.
Men bakom finns ändå en drös skickliga spelare, de flesta ordinarie i SHL. Gustav Possler (Modo) och Andreas Johnson (Frölunda) har gjort succé i år med åtta respektive elva SHL-mål så här långt och sedan finns spelskickliga centrar som Alexander Wennberg (Frölunda) och Lucas Wallmark (Luleå) som håller högsta klass på JVM-nivå.

Det är framför allt forwardsbesättningen som imponerar. Att supertalangen William Nylander, 17, riskerar att hamna utanför truppen är ett bevis på att Juniorkronorna kommer att bli riktigt, riktigt bra i årets upplaga av turneringen.

För utöver ”stjärnorna” kan förbundskaptenen Rikard Grönborg välja och vraka bland spelare som ger en bra mix i laget. Modos Edwin Hedberg och Timrås Ludvig Nilsson är kraftfulla spelare perfekt för en tredje- eller fjärdekedja. Jacob de la Rose är ordinarie i Leksand och bidrar med fysik. Dessutom har både Nick Sörensen (spelade JVM redan i fjol) och André Burakovsky tuffheten från spel i de nordamerikanska juniorligorna.