Djurgården öste på framåt och körde över Västerås.

Sedan ställde sig 5 474 personer frågan:

Hur kunde Västerås vinna?

Seriettan kom till Hovet, visade sig från en av sina sämre sidor och ändå snodde två poäng av Djurgården. Hur var det möjligt?

Det är ganska simpelt, det där.

Och det stavas t-u-r.

Men i kombination av att Västerås faktiskt var lysande framför egen kasse – de sorterade bort djurgårdarna totalt och gav hela tiden Jonas Fransson fri sikt – lyckades laget, med hjälp av effektivitet framåt och tack vare nordamerikanerna, faktiskt råna Djurgården på två poäng.
I övrigt fanns det inte många ljusglimtar.
Västerås var uddlöst framåt, drog på sig en uppsjö korkade utvisningar och jag noterade att de endast hade EN fet målchans under första halvan av matchen.

***

Djurgården däremot, bör ändå inte misströsta. Visserligen rök sannolikt direktplatsen till kvalserien på tisdagskvällen, men laget imponerade stort. De åkte fullständigt sönder Västerås, fick mängder med ”långa” anfall och de spelade rakt och rejält.
När Djurgården utövar idrotten ishockey i hög fart, med pondus, fullföljer närkamper och sätter press, kan de få vilket motståndarlag som helst att framstå som vilset och föga orienterat i egen zon. Förmodligen också SHL-lag.

Det bådar gott inför ett eventuellt playoff-spel till kvalserien.

***

Matchen kunde också ha fått en ytterst märklig utgång.

Västerås avgjorde i förlängning, spelarna firade vilt och hemmapubliken lämnade arenan – innan någon kom på att det avgörande 3-4-målet skulle videogranskas.

Domaren stod och samtalade länge med sin kollega bakom tv-bilderna innan målet till slut godkändes.

Men om det hade blivit ett omvänt scenario skulle alltså matchen ha spelats klart utan publik på läktaren.